Marknadstajma omallokering till räntor i FIRE portfölj!?

Senaste Rational Reminder är intressant utifrån tillgångsallokering över livet. 100/0 kan leda till bättre resultat om man kan hantera nedgångarna.

Artikeln som diskuteras:

We challenge two central tenets of lifecycle investing: (i) investors should diversify across stocks and bonds and (ii) the young should hold more stocks than the old. An even mix of 50% domestic stocks and 50% international stocks held throughout one’s lifetime vastly outperforms age-based, stock-bond strategies in building wealth, supporting retirement consumption, preserving capital, and generating bequests. These findings are based on a lifecycle model that features dynamic processes for labor earnings, Social Security benefits, and mortality and captures the salient time-series and cross-sectional properties of long-horizon asset class returns. Given the sheer magnitude of US retirement savings, we estimate that Americans could realize trillions of dollars in welfare gains by adopting the all-equity strategy.

4 gillningar

Har precis lyssnat på avsnittet, superintressant!! :+1: :smiley:

Jag är inte säker på att jag har “the balls” för att sitta med 100% aktier och kanske är det inte heller rätt melodi i en FIRE situation där det är några år kvar till pension börjar betalas ut, men det är definitivt vatten på min kvarn att man i strävan efter att reducera volatilitet istället introducerar andra risker.

Också väldigt intressant att studien landar i att en homebias (även för andra länder än US) på runt 35-50% är optimalt. (Ligger själv på 36% och tänkte minska till 30% men nu vettesjutton :slight_smile: )

Jag tror 75% aktier kommer bli min sweetspot i en FIRE portfölj, också ngt jag landade i efter att (igen) läst denna Uppdaterade Trinity studie …men jag borrar fortfarande i ämnet och hinner säkert ändra mig 20ggr till.

Det här var så intressant så det verkar inte bättre än att jag får läsa studien de pratar om (70 sidor :hot_face:) och lyssna på tidigare avsnitt (#224) där författaren medverkar. Tack för tipset @Vagabond :smiley:

2 gillningar

3,5% är det efter inflation, skatter och avgifter?
Tack för en spännande och givande tråd! :saluting_face:

1 gillning

Lyssnade också, väldigt intressant. Studien talar för att min skeptiska inställning till statsobligationer kan vara rätt för sparande. De hade antagit att räntefonder var 10 åriga US treasuries, vilket är en rätt stor förenkling iofs.

1 gillning

Såklart bör 100% aktier leda till bättre resultat pga högre avkastning över lång tid. Kruxet ligger just i OMet dvs i perioder med ”draw down” som de också är inne på.

Med 100% aktier och ett uttag på tex 4% från portföljen så måste man i medel-börskraschen på -50% acceptera att uttaget då halveras. Klarar man det med ett OK liv i krascher så kan man såklart köra med 100% aktieandel. I värsta fall kan det bli större ”draw down” i krascher som är värre än snittet.

Klarar man inte en halvering (i en snittkrasch) så får man kompensera med en rejäl buffert på X år och det är väl där alla måste komma fram till vad X är.

Vi klara drygt 25% drawdown = 25% mindre uttag utan att kompromissa för mycket på livskvalitén, så drygt 50% aktieandel är OK för oss.

Vi har också kommit fram till att upp till 15% får vara i cash / buffert på sparkonto/korta räntor över tid dock med hög risk för att inflationen äter upp köpkraften på denna delen.

Kvar blir 35-40% som helst inte ska ha större draw downs och samtidigt kunna försvara sig mot inflationen där obligationer är det typiska valet och också där vi har landat.

Summa sumarum så landar vi ganska nära en Stay Rich portfölj :grinning:

Avkastning på denna Stay Rich:ish portfölj för att svara @Oluf råknar vi enligt ovan med 3,5% realt och med vad centralbankerna siktar på 2% inflation så blir det nominellt 5,5% nominellt vad vi betraktar efter avgifter (runt 0,2% för vår portfölj) men 4-4,5% efter skatt beroende på investeringsform (skatt på TJP, ISK/KF schablonskatt). Då klarar vi 4% uttag utan några större problem vilket är mer än vad vi behöver.

2 gillningar

Nu har jag läst studien… 2 ggr. :cold_face: :hot_face: Och då ska jag tillägga att jag har ett fokusspann som sträcker sig 5min innan jag börjar zooma ut, har tagit mig hela helgen. :smiley:

Och jag måste direkt lägga in en disclaimer, det är fullt möjligt att jag missförstått något, men jag tolkar inte resultaten på samma sätt som dig.

Som jag förstår det så skiljer resultatet i denna studie sig åt jämfört med tex Monte Carlo simuleringar. Skillnaderna i utfall förklaras med att man i denna studie använder mer och bättre data än tidigare. (Data från 38 utvecklade länder jämfört med bara data från US samt att man här använder serier av data)

Definition av drawdown:

The reported drawdowns are the largest working-period peak-to-trough declines in
asset values for a given strategy

Det stämmer att Vanguards target-date fund (TDF) har mindre drawdown jämfört med en portfölj bestående av 50/50 Domestic/International stocks (Stocks/I)

Concentrating on the largest real drawdown during the couple’s retirement period, Stocks/I averages 50% whereas the TDF strategy averages 38%.

MEN

Relative to the other strategies, Stocks/I is an outlier in achieving desirable retirement outcomes. These favorable retirement outcomes occur despite the tendency for Stocks/I to have larger intermediate drawdowns

Retired couples using the TDF have a 16.9% ruin probability under the 4% rule for portfolio withdrawals. Surprisingly, the all-equity Stocks/I strategy dominates the TDF in capital preservation. Stocks/I has a ruin probability of 8.2%, less than half of that of the TDF.

Dvs slutsatsen är inte att man behöver halvera uttag pga större drawdowns, tvärtom är risken att gå tom halverad om man utesluter räntefonder. Dvs räntefonder kan enligt studien få oss att må bättre under under drawdowns, men de förbättrar inte vår ekonomiska situation.

An importantpolicy issue is the extent to which regulation should focus on minimizing the psychological pain of intermediate drawdowns versus maximizing the economic outcomes of retirement savers given the vast performance disparities across strategies

In sum, Stocks/I dominates the TDF in all four outcomes related to long-term appreciation and capital preservation.

We find that Stocks/I dominates despite its violation of the central tenets of lifecycle investing
that investors should diversify across stocks and bonds and use age-based strategies.

Var försiktig. Studien kommer fram till att främst inflation är ett stort hot mot obligationer och att de inte ger den säkerhet vi hoppas på (speciellt över längre tid) utan att det snarare verkar vara säkrare med en högre andel aktier som har en dragning mot marknadsvikt och stor homebias.

This average wealth level supports an annual retirement withdrawal of about $42,900, which is meaningfully higher than the average TDF withdrawal of $32,400. Interestingly, the Stocks/I strategy
provides households with impressive upside without sacrificing on the downside, and the left-tail
wealth levels for Stocks/I exceed those for the TDF. The Stocks/I strategy aggressively pursues the
superior expected performance of equity relative to fixed income, and international diversification
provides important benefits for limiting downside risk during the saving years.

Finally, retirement savers and retirees may be rightfully concerned about the possibility that the
stock market will perform poorly during their lifetime. A poor stock market outcome would seem
to sound the death knell for Stocks/I, whereas the TDF and other QDIAs may offer protection by
diversifying into fixed income. In the Internet Appendix, we condition on the ex post realization
of the couple’s real return on domestic stocks. Interestingly, Stocks/I dominates the TDF in each
quintile of realized stock return. When domestic equity does poorly, bonds and bills also tend to
do poorly. Fixed income does not offer an adequate safe haven against poor equity outcomes over the long run.

Har man inte läst studien i sin helhet rekommenderar jag det starkt.

We find that a simple, all-equity portfolio outperforms QDIAs across all retirement outcomes.
A strategy of investing 50% in domestic stocks and 50% in international stocks throughout one’s
lifetime — which is not a QDIA — dominates the QDIAs in long-term appreciation by generating
more wealth at retirement and providing higher initial retirement consumption. Surprisingly, the
all-equity strategy also compares favorably with the QDIAs in capital preservation. Households
allocating 50% to domestic stocks and 50% to international stocks are less likely to exhaust their
savings and more likely to leave a large inheritance. This non-QDIA strategy beats the TDF and
other QDIAs across the board in achieving the PPA goals of long-term appreciation and capital
preservation.

Studien går emot rätt mycket av gängse rekommendationer om att introducera mer räntefonder kopplat till ålder eller för den delen att det skulle vara “säkrare” att ha en 50/50 portfölj. Hade varit intressant om fler på RT satte sig in den så vi kunde enas kring om det bara är att förkasta den eller om innehållet faktiskt kan tas på allvar och att tidigare rekommendationer kanske iaf delvis bör revideras!?

Funderar på om jag ska göra ett försök att sammanfatta studien och lägga det i en separat tråd för att få mer input på den.

7 gillningar

Tack för nedlagd tid och energi. Vill gärna läsa den, kanske efter jul :snowman_with_snow:Jag tycker det verkar logiskt och stämmer med hur jag ser på saken med investeringar över väldigt låg tid. Jag har två utmaningar (med FIRE) 1) säkra upp en grundinkomst att leva på i tuffa tider. 2) optimera för hög avkastning med resten för att öka chanserna att besegra inflationen.

Långa räntor (speciellt i fond form utan hold to maturity) tycker jag inte hjälper med någon av utmaningarna.

Men JFB har rätt att det kan vara bra att kunna utnyttja den omvända korrelationen vid försäljning / rebalancing. Den funktionen kommer dock rätt sällan, så kanske en liten del blir bra. Frågan är exakt hur liten :slightly_smiling_face:

2 gillningar

Intressant! Ja, gör gärna det. Tacksamt att du kämpat dig igenom den.

1 gillning

Samtidigt är deras obligationsportfölj bestående av 10 åriga statspapper som jag förstår det, vilket inte är direkt representativt för obligationsmarknaden utan en rätt kraftig förenkling.

Man tar i min mening alltid två risker som är varandras motpoler

  • Aktier, högst reell avkastning, volatilitets risk speciellt i början av uttag.
  • Obligationer, viss reell avkastning, uppgång när börs går ner i samband med räntesänkning.
  • Sparkonto, förlorar mot inflation men ingen risk för nominell förlust (barlast)

Sen får vi ju inte glömma bort att globala obligationsmarknaden är minst lika stor som globala aktiemarknaden. Att inte äga obligationer är en viss koncentrationsrisk helt enkelt.

Historiskt sett har aktier och obligationer ett omvänt prisförhållande dvs aktier ner, obligationer upp pga ränteändring som jag nämnde ovan. Det som hände senaste åren är mycket ovanligt, alltså aktier ner och obligationer ner.

Jag ser väl en viss risk för recency bias i att räntor i allmänhet har varit riktigt dåligt senaste 15 åren typ pga nollräntemiljö och att obligationer därefter straffas hårt - helt förväntat - när räntorna tvingas upp. Alltså att man har mycket låg tilltro till den tillgången beroende på vad som hänt nyligen.

Jag ändrar inte min syn på det för en studie som dessutom i min mening inte reflekterar obligationsmarknaden på ett bra sätt. Alla blir salig på sin tro. Jag släpper det där :grinning:

4 gillningar

Det har du säkert rätt i. Frågan som då uppkommer är om skillnaden är så pass stor så slutsatsen blir en annan!? Som du vet så kan jag räntefonder för dåligt så jag kommer fortsätta kika på detta :slight_smile:

Tror vi håller med varandra om mkt men det verkar som våra åsikter går isär en smula när det gäller hur vi värderar olika riskmått :slight_smile:

Precis läst en annan intressant studie i ämnet: The Retirement Glidepath: An International Perspective

Studien konkluderar att:
image

Och att

2 gillningar

Ja det är ju inte enorm skillnad mellan (aktier/obligationer/kortränta) som du kör 70/0/30 och som jag tänker 50/35/15 :joy:

Kan vara intressant att återknyta till Bengens artikel, alltså mannen som myntade 4% safe withdrawal rate tumregeln där han i den analysen baserade det på 50-75% aktier. Inte mer. Inte mindre. Vi ligger ju båda i det intervallet :grinning:

Han var dock själv nere på 20% aktier under 2021 i en dåtida intervju och vågade sig inte ens på en gissning vad SWR skulle kunna vara i den miljön som rådde då. Hepp! Tydligen marknadstajmer själv :joy:

Länkar till den tråden här där du kan komma åt materialet.

1 gillning

Well, vart jag till slut hamnar vad det gäller buffertens storlek ter sig som ett svart hål :rofl:

Just nu har jag 83% Aktier och 17% buffert.
Min buffert består av ca 8% Cash och 9% Räntor (mestadels Lysa men också en liten portion AMF Lång/Mix/SB Obligation/Iris Captor)

Min tanke (och varför jag startade denna tråd) var att innan årets slut öka från 9% räntor till 14% räntor och på så sätt få en total buffert om 22%…men efter vad jag läst denna vecka ser jag helt enkelt för stora risker med att långsiktigt introducera mer räntepapper än vad jag har idag så tills vidare ligger jag kvar med 83% Aktier, dvs lite högre än vad Bengen förespråkar.

Ja, Man undrar ju om han lyckades tajma in och fördela tillbaka till aktier efter denna rekomendation också? :slight_smile:
Full respekt för hans jobb men har ibland lite svårt att följa logiken fullt ut i hans resonemang.

Bengen called inflation “the retiree’s worst enemy.”

U.S. microcap and U.S. small cap stocks in particular changed what he considers an ideal asset allocation. “When I added U.S. microcaps in my last round of research it did increase volatility, but significantly increased the withdrawal rate. That’s what helped bump it up to 4.7%,” Bengen said.

Det finns ju även ett annat sätt att hålla inflationen stången och att höja avkastningen (med högre volatilitet som följd) i en portfölj än att lägga till just Small Cap :wink:

Tack för studien, ska kika på den :+1: Håller dock med Bengen om att den har ett ganska snävt fokus. Är det något som utvecklats de senaste åren så är det vår förmåga att processa stora datamängder. Senare studier (med bla mer data från fler länder) borde rimligtvis ge resultat med större tillförlitlighet, svårigheten ligger som vanligt i att tolka resultaten på rätt sätt :slight_smile:

Well, I guess it’s country sensitive. I mean, my research has had a very narrow focus. It’s basically been focused on U.S. investors, U.S. investments, U.S. bonds, U.S. stocks. So, I’m probably not very well qualified to comment about what’s happening outside our borders, but yeah, sure. I could see it could be different if they have different return profiles different inflation profiles, and [inaudible 00:14:54] start them.

3 gillningar

Vet inte hur lång tid du är från att dra pluggen, men vi ligger ganska likt och är ganska nära.

Vi har:
80% Aktiefonder (ink en viss del enskild aktie pga optionsprogram)
19% Räntefonder
1% Cash

Räntefonder ser ut så här:

Bonds Allocation XIRR
Short 19% 3.82%
Government (long duration) 40% 3.58%
IG (inc iBonds ladder) 17% 6.82%
Yield 24% 15.21%

Det ser ut att vara liten buffert, men IG har även stabilitet i form av iBonds med förfallodatum, dvs planerad stabilitet.

Vi ska ner mer i Aktieandel, men kanske inte så mycket.

2 gillningar

Och @GetOut bra diskussion denna. Kom på att jag kanske inte varit jättetydlig med definitionen av kapitalet ovan. Med 50/35/15 så är det med allt inkl inkomstpension och kapital i bostad (båda räknade som Långränta ish). Nu räknade jag bort dessa så det är privat kapital och TJP (inkl en del trad) så blir det med 60/20/20. Så vi ligger nog inte jättelångt ifrån varandra.

Aktiedelen beror väl också på hur många år man behöver stretcha kapitalet. Vi räknar med att gå inom ett år och de behöver räcka i 35 år om vi räknar på att bli 90,båda två vilket är rätt optimistiskt (osannolikt).

Ska man upp på 40 år som kapitalet ska täcka så kan det nog hjälpa att öka aktieandelen för att få mer avkastning. Sånt kan vara bra att simulera med Monte Carlo enligt @axr tråd.

Så som vanligt beror ens val på individuella läget :grinning:

3 gillningar

Kul att jämföra och inspireras i tråden! Allas situationer är såklart olika om man skrapar lite på ytan. :smiley:

När planerar du att gå i FIRE @GetOut?

Jag och min fru har ca 10 år kvar. Såhär ser vår fördelning mellan aktier/räntor ut idag:
95/5 (privat kapital)
60/40 (privat kapital, tjp och allmän pension)

Egentligen är jag inte så intresserad av investeringar. Försöker hålla det enkelt (bla inspirerad av CL Collins och hans bok The Simple Path to Wealth och småsparguiden). Målet är att äga vår tid i form av FIRE/tidig pension.

Det jag upplever som lite lurigt och intressant är uttagsstrategi och allokering över livet. :thinking:

5 gillningar

Håller verkligen med, alla har sin egna situationer som är mer eller mindre komplexa, tror jag behöver beskriva min en smula för att kunna besvara frågan så det blir någorlunda förståligt :slight_smile:

På ett sätt har jag redan dragit pluggen, men ändå inte :slight_smile:
Jag lämnade “ekorrhjulet” för några år sedan för att dra i gång mitt eget företag. I och med detta har vi strukturerat om lite i ekonomin, dragit ner på våra kostnader, betalt av huslån, hyr ut del av fastighet etc. Det krävs något år till med utveckling innan det ev går att plocka ut någon lön från företaget, detta har gjort att vi gjort en del justeringar i ekonomin och under resans gång insett att vi faktiskt klarar oss riktigt bra på enbart min frus lön utan att numer “toksnåla” som vi gjorde till en början. På så sätt har jag väl gjort nästan en RE iaf :slight_smile:

Samtidigt har det hänt mycket annat i livet på senaste tiden som kastat om förutsättningarna en del och också fått mig att delvis ändra fokus och göra en del omprioriteringar. Kanske kan det summeras som en kombination av glädje, sorg, tur och skicklighet. Även om jag alltid har haft ett visst intresse för investeringar har jag framförallt under senaste året lagt en ansenlig tid på att förbättra min privatekonomiska kompetens samtidigt som jag gjort stora omstruktureringar i våra investeringar / sparande. Får nog ändå säga att jag på kort tid kommit ganska långt, främst genom att förstå att jag själv är ganska medelmåttig, men också genom att förstå att andra som jag tidigare haft stor tilltro till faktiskt också är medelmåttiga, men utan att de inser det :slight_smile:. Försöker vara ödmjuk inför att det fortfarande finns kunskapsluckor och känner en oro kring att de värsta luckorna alltid är de man själv är omedveten om!

Jag vacklar inför framtiden. Tänker fortsätta försöka få igång mitt företag men förbereder samtidigt för att det av olika anledningar kanske inte kommer att gå som jag tänkt mig. Därför vill jag ha ett upplägg som tillåter en “light” FIRE med start när jag vill med ett max uttag om ca 2%. Denna portfölj ink buffert får jag nog säga finns på plats och ger en känsla av trygghet i en annars just nu ganska otrygg tillvaro.

Planen och det jag nu försöker dimensionera/förbereda portföljen för är att både jag och min fru ska ha möjligheten till FIRE tillsammans, vilket vi kanske teoretisk skulle klara redan idag med lite om-allokering, men jag tror ändå att vi tidigast gör slag i saken om 5-10 år. Kanske mer, kanske mindre.

Vi är inte 50 än så portföljen behöver (förhoppningsvis) räcka ett tag och bla därför är avkastning (som ni nog märker) en viktig komponent för mig :slight_smile:. Då jag redan hoppat av ekorrhjulet misstänker jag att min pension inte kommer bli strålande, därför räknar jag inte in den (eller min frus pension) i mina beräkningar utan FIRE portföljen är enbart privata besparingar och framtida pensionsutbetalningar ser jag som en bonus/guldkant/extra buffert. Lite hängslen och livrem kanske.

När min fru hoppar av räknar jag med en SWR för oss på 3-3,5% där jag årligen tar motsvarande belopp från bufferten, med start från sparkontot. Vi har idag en buffert på ca 6år i cash/räntor vilket såklart är mer än tillräckligt för en person, men om vi bägge går in i FIRE-mode vill jag kanske att vi har en något större buffert, kanske runt 8 år.

Jag tänker liknande som jag tror att @JFB gör gällande uttag. Uttag görs på årsbasis från sparkontot. När börsen gått upp föregående år rebalanserar jag årligen och fyller på sparkontot. Går börsen ner föregående år gör jag ingen rebalansering utan fortsätter ta från bufferten. Skulle det ta slut på sparkontot tas det från räntefonderna. Dvs rebalansering sker enbart när börsen föregående år har positiv avkastning. Detta gör också att man under året “känner” av lite hur börsen går och kanske drar åt svångremmen lite extra de år som börsen går dåligt för att att kanske istället “lyxa” lite de år det går åt rätt håll. Jag tror att denna dynamiska uttagsstrategi drastiskt minskar en redan ändå relativt låg risk för att gå torr.

Jag försöker dimensionera min portfölj utefter att:

It’s important to remember that 1929 (massive downturn) is not what breaks the 4% rule in the U.S. data. 1968 (a long period of inflation) does.

Dvs jag resonerar att drawdowns (volatilitet) i sig självt inte är det stora problemet utan inflation är monstret att försvara sig mot när man som jag vill ha en riktigt långsiktig portfölj. Mig veterligen är aktier och hög avkastning det enda skyddet mot inflation. Så mitt upplägg grundar sig i att drawdowns är mer av ett psykologiskt problem än ett ekonomiskt problem så länge man inte är tvingad att göra uttag i samband med värsta drawdowns. Ofördelaktiga uttag skyddar man sig mot genom att ha en buffert man kan plocka från i de värsta dalarna. Jag tor inte man behöver skydda sig mot “alla” dalar men om man slipper göra uttag när börsen ligger på -35% så tror jag man har mycket att vinna. Så med en buffert på tex 6-8 år så tror jag man utan problem (även om det psykologiskt kommer vara jobbigt) kan låta övriga portföljen ligga i ide under värsta björnmarknaderna. Eftersom det är omöjligt att över tid skydda bufferten från inflation gäller det att hitta en nivå på bufferten där man kan hålla bufferten så liten som möjligt (för att tillåta så stort kapital som möjligt vara i arbete i aktier) men ändå stor nog för att man ska känna sig hyfsat trygg när löpsedlarna fylls med skrämselpropaganda.

Det här kan ni ju redan, men jag ville bara dela med mig kring hur jag tänker/resonerar.
Det blev lite för långt svar på en enkel fråga, men som sagt alla situationer är unika och ibland är lite bakrund bra för att förstå vad resonemanget grundar sig i! :slight_smile:

6 gillningar

Tack för delning :grinning: Intressant och inte alls olikt hur vi tänker. Jag har också halv-dragit pluggen för några år sedan medan frun jobbar heltid.

Stämmer, vi tänker cash buffert som man tar från under året och sedan fyller på eller inte beroende på börsutveckling. Klurar lite på det, hur vi exakt kommer att göra det. Lutar just nu åt att om kapitalutvecklingen är minst lika stor som årsbehovet så går det från portföljerna. Om portföljerna år på minus så går det från buffert. Och däremellan kanske en mix. Får se. Vi tänker köra på privat kapital i 10 år och därefter ta ut från TJP. Som vi tänker nu. Om börsen går ner två år i rad (två år tas från cash) så kan vi lätt sänka årsbudgeten med 15% för att bevara cash. Om börsen går ner tre år eller mer i rad så kan vi sänka årsbudgeten med 30% i 1-2 år utan att lida. Så en kombo av uttag och i svårare perioder hålla igen på spenderandet.

När det gäller inflation vs börskrasch (volatilitet) så upplever jag det som att börskrascher är något oftare än längre perioder med hög inflation. Det sagt så inser jag att man måste försvara sig mot båda.

Man nämner ofta 1965-1982 stagflationen i USA som skräckscenariot mht inflation. Lite som börs-skräckscenariot under stora depressionen 1929-1939 (ish). Man ska ha respekt för båda. Det kan hända igen. MEN det är ändå ytterligheter.

Börskrascher kommer statistiskt sett runt var 7-8 år med i snitt 50% nedgång. Senaste årtiondena känns det som att de kommit mer sällan.

Inflationsperioder så kommer jag ihåg första halvan av 70talet, några år tidigt 80tal, några år tidigt 90tal och så först nu då. Inte konstigt vi är ovana. Det är ju 30 år sedan sist. Såg någon statistik från USA där det såg ut att vara inflationsperioder runt vart 10e år cirka.

Så båda är ett hot i FIRE/RE utan tvekan. Det vi tänkt på och anpassat för är

  1. Cash har sämst chans att stå emot inflation och ger sämst avkastning över tid. Vi har minskat den planerade andelen till 15% av totala kapitalet. Tillräckligt mycket eftersom vi som sagt kan dra ner årsbudget med upp till 30% utan att lida.

  2. Obligationer har bättre chans att stå emot inflationen (högre räntor på längre lån) samt går typiskt upp när ekonomin/börsen kraschar (räntesänkning för att stimulera). Ökat denna på bekostnad av cash till 35% ish.

  3. Aktier har bäst chans mot inflation men kraschar då och då (50% vart 7-8 år historiskt). 50% aktier men också en liten del är i guld som möjligt försäkring i riktiga katastrof år (jag vet att många är emot guld men jag är inte det, lite mer om det nedan).

Jag tror att en mycket lång period av stagflation som i USA 1965-1982 nog är det största hotet, då både börs går dåligt pga vikande vinster i bolagen i en stagnerad ekonomi och obligationer går dåligt pga ökande räntor under många år. Cash/kort räntor går sämtre än inflation sannolikt men tappar mindre än obligationer pga lägre ränterisk. Såklart ser man ett stagflations scenario så kan man flytta pengar från obligationer till korta räntor.

Guld däremot höll emot väl i denna perioden och gick väl en 5X i USD, 10X i SEK om jag kommer ihåg rätt under de 10-15 åren. Så kanske det kan vara en räddning i ett sådant scenario. Sen ska man också komma ihåg att en hel del av den uppgången var nog också pga guldpriset släpptes fritt när Bretton Woods avtalet havererade i början på 70talet (USD backad av guld och andra valutor knutna till USD dvs indirekt till guld) så jag ser det inte som en garanti utan mer som en möjlig försäkring. De lärde tvistar om guld är ett inflationsskydd eller inte. Jag håller åtminstone en liten andel.

Så jag/vi har försökt balansera det vettigt för att ha något som kan stå emot de flesta scenarier. Man ska nog dock vara lite agnostisk och anpassa sig efter hur verkligheten förändras så inget ska nog vara hugget i sten :grinning:

3 gillningar

Rapportera gärna när ni klurat klart :cowboy_hat_face:

Vi har tänkt utgå ifrån internal rate of return för varje tillgångsslag och varje tillgång. Aktier säljs inte under en XIRR på inflation + 5 + marginal. Sen är tanken att se på den tillgång som har högst och lägst XIRR inom varje tillgångsslag vid ombalansering mellan dem.

Om någon har ide på en bättre siffra att se på vid försäljning så rapportera gärna.

2 gillningar

Ville bara tipsa om att det pågår en rätt intressant diskussion på Rational Reminder forumet kopplat till studien som @Vagabond tipsade om ovan där bla Home Bias också diskuteras. https://community.rationalreminder.ca/t/episode-281-lifecycle-asset-allocation-and-retiring-successfully-with-justin-king-discussion-thread/26201/107

Verkar som kommande två avsnitt av Podcasten kommer fortsätta på samma tema, ska bli intressant att följa.

I Rational Reminder tråden länkades det till denna studie där de också kollar på ratio homebias och aktier/räntor. 50 Years of Investing in the World (Part 1) – Financial Page

Could one simply invest in the world, using global stocks and global bonds? And if this proves unsatisfying, is there a proper middle ground between domestic and global allocations?

This article is the first part of a study looking at global and domestic investing from the perspective of local investors. Click here for Part 2 and click here for Part 3.

2 gillningar

Väldigt välkommet! Tack för tipset

1 gillning