Håller verkligen med, alla har sin egna situationer som är mer eller mindre komplexa, tror jag behöver beskriva min en smula för att kunna besvara frågan så det blir någorlunda förståligt 
På ett sätt har jag redan dragit pluggen, men ändå inte
Jag lämnade “ekorrhjulet” för några år sedan för att dra i gång mitt eget företag. I och med detta har vi strukturerat om lite i ekonomin, dragit ner på våra kostnader, betalt av huslån, hyr ut del av fastighet etc. Det krävs något år till med utveckling innan det ev går att plocka ut någon lön från företaget, detta har gjort att vi gjort en del justeringar i ekonomin och under resans gång insett att vi faktiskt klarar oss riktigt bra på enbart min frus lön utan att numer “toksnåla” som vi gjorde till en början. På så sätt har jag väl gjort nästan en RE iaf
Samtidigt har det hänt mycket annat i livet på senaste tiden som kastat om förutsättningarna en del och också fått mig att delvis ändra fokus och göra en del omprioriteringar. Kanske kan det summeras som en kombination av glädje, sorg, tur och skicklighet. Även om jag alltid har haft ett visst intresse för investeringar har jag framförallt under senaste året lagt en ansenlig tid på att förbättra min privatekonomiska kompetens samtidigt som jag gjort stora omstruktureringar i våra investeringar / sparande. Får nog ändå säga att jag på kort tid kommit ganska långt, främst genom att förstå att jag själv är ganska medelmåttig, men också genom att förstå att andra som jag tidigare haft stor tilltro till faktiskt också är medelmåttiga, men utan att de inser det . Försöker vara ödmjuk inför att det fortfarande finns kunskapsluckor och känner en oro kring att de värsta luckorna alltid är de man själv är omedveten om!
Jag vacklar inför framtiden. Tänker fortsätta försöka få igång mitt företag men förbereder samtidigt för att det av olika anledningar kanske inte kommer att gå som jag tänkt mig. Därför vill jag ha ett upplägg som tillåter en “light” FIRE med start när jag vill med ett max uttag om ca 2%. Denna portfölj ink buffert får jag nog säga finns på plats och ger en känsla av trygghet i en annars just nu ganska otrygg tillvaro.
Planen och det jag nu försöker dimensionera/förbereda portföljen för är att både jag och min fru ska ha möjligheten till FIRE tillsammans, vilket vi kanske teoretisk skulle klara redan idag med lite om-allokering, men jag tror ändå att vi tidigast gör slag i saken om 5-10 år. Kanske mer, kanske mindre.
Vi är inte 50 än så portföljen behöver (förhoppningsvis) räcka ett tag och bla därför är avkastning (som ni nog märker) en viktig komponent för mig . Då jag redan hoppat av ekorrhjulet misstänker jag att min pension inte kommer bli strålande, därför räknar jag inte in den (eller min frus pension) i mina beräkningar utan FIRE portföljen är enbart privata besparingar och framtida pensionsutbetalningar ser jag som en bonus/guldkant/extra buffert. Lite hängslen och livrem kanske.
När min fru hoppar av räknar jag med en SWR för oss på 3-3,5% där jag årligen tar motsvarande belopp från bufferten, med start från sparkontot. Vi har idag en buffert på ca 6år i cash/räntor vilket såklart är mer än tillräckligt för en person, men om vi bägge går in i FIRE-mode vill jag kanske att vi har en något större buffert, kanske runt 8 år.
Jag tänker liknande som jag tror att @JFB gör gällande uttag. Uttag görs på årsbasis från sparkontot. När börsen gått upp föregående år rebalanserar jag årligen och fyller på sparkontot. Går börsen ner föregående år gör jag ingen rebalansering utan fortsätter ta från bufferten. Skulle det ta slut på sparkontot tas det från räntefonderna. Dvs rebalansering sker enbart när börsen föregående år har positiv avkastning. Detta gör också att man under året “känner” av lite hur börsen går och kanske drar åt svångremmen lite extra de år som börsen går dåligt för att att kanske istället “lyxa” lite de år det går åt rätt håll. Jag tror att denna dynamiska uttagsstrategi drastiskt minskar en redan ändå relativt låg risk för att gå torr.
Jag försöker dimensionera min portfölj utefter att:
It’s important to remember that 1929 (massive downturn) is not what breaks the 4% rule in the U.S. data. 1968 (a long period of inflation) does.
Dvs jag resonerar att drawdowns (volatilitet) i sig självt inte är det stora problemet utan inflation är monstret att försvara sig mot när man som jag vill ha en riktigt långsiktig portfölj. Mig veterligen är aktier och hög avkastning det enda skyddet mot inflation. Så mitt upplägg grundar sig i att drawdowns är mer av ett psykologiskt problem än ett ekonomiskt problem så länge man inte är tvingad att göra uttag i samband med värsta drawdowns. Ofördelaktiga uttag skyddar man sig mot genom att ha en buffert man kan plocka från i de värsta dalarna. Jag tor inte man behöver skydda sig mot “alla” dalar men om man slipper göra uttag när börsen ligger på -35% så tror jag man har mycket att vinna. Så med en buffert på tex 6-8 år så tror jag man utan problem (även om det psykologiskt kommer vara jobbigt) kan låta övriga portföljen ligga i ide under värsta björnmarknaderna. Eftersom det är omöjligt att över tid skydda bufferten från inflation gäller det att hitta en nivå på bufferten där man kan hålla bufferten så liten som möjligt (för att tillåta så stort kapital som möjligt vara i arbete i aktier) men ändå stor nog för att man ska känna sig hyfsat trygg när löpsedlarna fylls med skrämselpropaganda.
Det här kan ni ju redan, men jag ville bara dela med mig kring hur jag tänker/resonerar.
Det blev lite för långt svar på en enkel fråga, men som sagt alla situationer är unika och ibland är lite bakrund bra för att förstå vad resonemanget grundar sig i!
) och lyssna på tidigare avsnitt (
Jag tycker det verkar logiskt och stämmer med hur jag ser på saken med investeringar över väldigt låg tid. Jag har två utmaningar (med FIRE) 1) säkra upp en grundinkomst att leva på i tuffa tider. 2) optimera för hög avkastning med resten för att öka chanserna att besegra inflationen.
