Min presentation | @Karl_Petter

Presentation
Namn: Karl Petter

Ålder: 40 år

Myer Briggs: ENFJ-(A) gränsar mot ENTJ.

Civilstånd: Gift med INFJ-(T) (it´s a challenge, not a burden)
Religion: Agnostiker
Politiskt: Demokratisk socialist/socialliberal
Bäst ekonomisk utveckling: Klistermärke i spelet CSGO. 2014 Gratis – Nu ca € 990

Hej och tack för att jag får vara med i er gemenskap.
Anledningen till denna post, som jag gissar kan bli överdrivet stor, är flera. Jag älskar att uttrycka mig i skrift, gärna på forum. Jag skrev ett tack med en kort version av vår sparhistoria till Jan, som bad mig skriva på forumet för att kanske inspirera andra. Vidare tycker jag det är mycket viktigt att läsaren ska förstå mig när jag skriver i andra trådar, så när någon framgent hasplar ur sig ett “hur fan kan du skriva så”, då är det mycket möjligt att jag sonika länkar till den här posten. Detta är lite vem jag är. Denna post kan komma att uppdateras.

Kortfattat föddes jag i en västsvensk stad med föräldrar i lägre medelklass. En typisk sossefamilj där föräldrar och farföräldrar engagerat sig i arbetarerörelsen medan morföräldrarna var knutna till tempelriddarna.
Vi kunde bo i hus, men hade inte råd med utsvävningar. Pengar tjänas in och går åt. Några tior i bamsesparbössan till nästa besök på äventyrspark eller scoutresa. Mina föräldrar körde med att vilkora veckopeng mot att senast fredag städa sitt rum (plocka iordning, damtorka ytor, damsuga och torka golv). Det gick ibland att tjäna extra pengar genom att utföra diverse sysslor som att torka husets alla golvlister eller klippa gräsmattan. Jag och min ene bror städade frekvent våra rum, medan vår yngste bror tyckte att 50kr i veckan för att slippa städa var ett kap.

Jag började tidigt sälja GT och ta små sommarjobb, jag tror mitt första extrakneg var när jag fyllde 13. Därefter jobbade jag alla lov och lediga dagar för att ha råd att maximera mina upplevelser. Exakt noll kronor sparade, men jag har haft råd att uppleva massor av saker.

Som tonåring blev jag medlem i Elevorganisationen och där kommer min första ritkigt stora ekonomiska aha-upplevelse. Som engagerad kunde jag få åka på kurs och utbildningar GRATIS. Tidigare med skola, idrott och scouterna var det en massa pengar som skulle betalas hela tiden. I den verkligt ideella rörelsen var det inte så. Resa till kurstillfället, mat och allt studiematerial ingick som en typ av lön, för mitt engagemang och vilja att vidareutbilda mig. Jag kunde få träffa människor från hela Sverige, lära mig saker som berörde mig och ha skoj på dom fria timmarna, helt utan kostnad. Mindblowing för en sextonåring. I gymnasiets elevkår fick vi gjort en massa tuffa saker som direkt förbättrade våra kamraters studiemiljö. Allt från ny ventilation i omkläddningsrum och duschar, nya stolar och bänkar, esteteleverna fick designa och måla nedklottrade toaletter som en del av en kursplan, vi ordnade ett matråd, arrangerade Operation Dagsverke med tillhörande temavecka för att eleverna skulle förstå vem de gjorde utbildningstöd för och avslutade det hela med ett Nattverke (livekonsert med band som LOK och Lambretta).

Mitt engagemang ledde till att jag blev distriktsordförande och sedemera invald i förbundsstyrelsen. Jag älskar verkligen att förstå hela kedjan i en organsiation.
Efter gymnasiet jobbade jag ett år som ombudsman för Elevorganisationen. Det var halvideelt. Jag tror vi fick 12000 före skatt, i Stockholm.

Jag flyttade till Falun för att engagera mig i studentrörelsen tillsammans med en kompis. Jag sökte in på lite kurser också för att legitimera mitt engagemang.
Ganska snart var jag trött på akademin och hamnade i Borlänge som kanslist under ett år på deras studentkår. Därefter vart jag vald till arvoderad presidial i Falu studentkår där jag stannade ett år. Därefter fick jag för mig att studera lite innan jag kände att jag borde flytta hem till västsverige. Jag dryftade detta med dåvarande ordförande i studentkåren som inte ville gå med på mina planer. Han bad mig skriva ihop ett underlag för att tillsätta en kanslisekreterartjänst på 75% i studentkåren, något vipratat mycket om tidigare. Planen var viss daglig arbetsledning, ekonomisk översyn, att bistå styrelsen politiskt, organisatoriskt och strategiskt i deras arbete med gedigna underlag och även att författa protokoll. Så drygt en månad senare tillträdde jag denna tjänst.
Tjänsten var lite spretig och vi justerade den en aning ganska omgående. Bland annat behövde jag inte ha något arbetsgivaransvar gentemot mina två anställda kollegor.
Efter en första lyckosam höst och en bit in på våren gjorde jag en, eller egentligen två, prognos rörande ekonomin. Jag kunde konstatera att vi ganska precis skulle gå runt, eller med den dystra prognosen, inte ha råd att betala löner under augusti månad. En studentkår på den tiden fick ju sina inkomster främst de två första månaderna i terminen när de obligatoriska avgifterna betalades in.

Jag gick till min chef, herr ordförande, med prognoserna och meddelade att han kunde plocka bort mig från lönelistan redan då för att rädda situationen. Istället valde han att ta upp mig på 100% samt ändra min tjänst till organisationssekreterare med ökade befogenheter.

Vi behövde inte ens röra fonderna, utan jag hittade rätt mycket besparingar och alternativa intäkter.

Det roligaste som tillkom var att skapa förutsättningar för medlemmarna att engagera sig i det de intresserade sig för, utan att behöva ro i land all administration. Antingen byggde vi bort administration strukturellt eller så skötte jag/vi det från centralt håll, såtillvida de inte gärna ville hålla på med det. Vi såg till att slå samman kårerna i Faluin och Borlänge till en, Dalarnas studentkår samt förberedde för att avskaffat kårobligatorium. Jag skrev om avtal, försäkringar, förhandlade dealer åt både medlemmar och kåren, givetvis tillsammans med en massa driftiga och duktiga medarbetare, både på ideell o professionell nivå.

När väl obligatoriet avskaffades kände jag återigen att jag borde röra på mig och jag flyttade hem till västsverige. Jag kände inte att jag ville jobba som jag tidigare gjort utan fick för mig att jag skulle jobba som knegare och stimulera hjärnan genom ideellt arbete på fritiden. Testat på lite blandat, verkstad, livsmedelsindustri och nu är jag i byggbranchen. Jag känner att jag är kanske fem år kvar i det hjulet innan jag bör återgå till “att vända papper”.

Sparande då - det vesäntliga för ett inlägg i det här forumet.
Jag träffade min fru 2015 och vi kände att våra livssituationer inte tillät velande och långdistansdejting, så vi flyttade ihop redan i maj 2015 i ett mindre hus i anslutning till min födelseort. Hon var och är långtidssjukskriven för stress och ångest. Hon har kommit jättelångt sedan vi träffades, men är verkligen ett typexempel på dels “duktig flicka”-syndromet och att apelsiner friktionsfritt paketeras i äggfack. Hon är kreativ och produktiv utan press och gör handarbeten som är något utöver det vanliga som hon ger till familj och nära vänner, men om någon vill lämna en beställning låser det sig för henne. Till fyrtioårspresent gjorde hon en rakborste till mig, beställde silvertip från andra sidan jorden, kapade upp en fosil vi hittat på våra ägor och präglade med mina inititaler i metall. Världsklass!

Vi köpte ett hus, så billigt att vi skulle ha råd att gå isär utan att tänka på ekonomin. Det är inte jättestort, men vardagen funkar hyfsat för oss två och våra hundar.

Ganska snabbt förstod jag hur mycket av hennes stress som kom av rädsla att förlora sjukskrivning och sjukpenning. Jag skapade en plan för att beta av ett blancolån med högst ränta, ett topplån samt billån och rent av mitt csnlån (då den sista betalningen på under tusenlappen skulle få en helt sjuk effektiv ränta om den hamnade på nästkommande år).
Vi har sparat 3000 kronor per månad till hundarna för fodersäckar, veterinärvård och annat de behöver, 1000 kronor per månad till semesterresor och 2000 kronor per månad till husfix.
Vi laborerade lite med matsedel som vi kallade femhundringen, inspirerat av lyxfällan, och som går ut på att vi ska livnära oss på en femhundring i veckan under perioder. Inte för att vi inte har råd, utan för att få perspektiv.

Vi beslöt under 2018 att skapa en ekonomi där vi inte är beroende av mn frus sjukersättning. Således påbörjades ett arbete med att minska vardagskostymen, viss del av hennes inkomst lades på hög och en annan del lade vi på extravaganser som som mat, större presentbudget och mer mat. Jag är oerhört matintresserad och min fru äter mat som ställs fram på bordet.

Nåväl, i oktober 2019 sade min fru till mig: Det finns mindre begåvade hjärnor än våra där ute som kan leva ett bättre liv genom att investera i aktier och fonder. Lägg av med ditt ideologiska skitprat och skapa värde åt oss… Sagt och gjort lyssnade jag igenom aktiesparskolan och sparskolan på storytel. Jag tog mina första stapplande steg på börsen genom att skaffa ett ISK. Jag ville inte jaga sk raketer utan försökte välja “tråkiga” “säkra” bolag som Axfood, Billerudkorsnös, Castellum, Essity, Investor, SSAB och Swedbank. COVID-19 drabbade världen och börsen sjönk.
Jag hade ju läst att börsen är framåtblickande. Jag hade också bestämt att de pengar jag sparade på börsen skulle ha misnt ett tioårsperspektiv. Således blev jag inte stressad över att de små värden jag petat in gått djupt ner. Jag förstod ju också varför och att det på sikt skulle hämtas tillbaka. Jag ville ändå redovisa detta för min fru så att hon blev delaktig. Hon tittade på mig och påminde mig om att jag faktiskt sagt att det är i svackor man ska investera. Sagt och gjort petade vi in trettio tusen under mars 2020. Det var relativt “säkra” aktier som Axfood, Billerudkorsnös, Castellum, Essity, Investor, SSAB och Swedbank. Mars lyckades vara botten och den återhämtning jag trodde kanske skulle ta några år vart upphämtad på nolltid. Snart började siffrorna bli ordentligt positiva.

Under sommaren beslutade vi oss för att femton procent av sparandet i värdepapper skulle få användas till lek och lär. Jag höll verkligen igen med mina onödiga utgifter för att få så mycket kvar som möjligt i slutet av månaden som möjligt att få investera. Jag testade Avanza och Nordnet och beslöt efter ett par månader att flytta över sparandet till Avanza.

Hösten 2020 med ett större intresse läste jag mig till att fonder skulle vara en större del av mitt sparande än jag då hade. Jag läste på om olika typer av fonder och förstod att indexfonder är väldigt coolt. Eftersom jag är en kille som inte nöjer mig med de siffror jag kan få ut ur Avanza har jag självklart ett excelark med våra värdepapper som får en ny sektion varje veckoslut. Det är också min strategi i fördelning/riskspridning som säger hur många procent totalt, av investerat belopp, som jag vill ha i respektive värdepapper. Det är ett levande dokument som ändras i takt med att mina insikter förändras. De sex fonder jag valde ut skulle tex vara nio procent vardera. De långliggare jag har i aktier ska vara 3 procent och ett par prospect ska inte överstiga 2 procent. Vidare har jag dessa lek och lär på ett separat ISK och har justerat ner det till max 10%. Dessa papper finns heller inte med i mitt excelark eftersom jag ser dom som konsumption/nöje.

Att utvecklas är alltid viktigt för mig och diverifiering är något jag verkligen gillar. Förutom att amortera extra, spara för semester, investera i aktier och fonder kände jag under våren 2021 att jag ville äga guld, både fysiskt och på papper. Jag ville också ha en riktigt liten del i krypto (tänkte mig 2-3%). När jag började försöka begripa vart jag köper fysiskt guld blev det totalstopp för mig. Jag försökte begripa hur det kan vara lönsamt att investera i fysiskt guld, när dessa handlare har över 15procentig skillnad i köp och sälj. Jag började läsa det jag hittade i ämnet och snubblade rika tillsammans för ett antal veckor sedan. Jag har nu med förtjusning lyssnat från början av er pod och är nu bara tio avsnitt ifrån att vara ikapp.

När jag fick ett par tusenlappar i fyrtioårspresent för ett par veckor sedan tog jag mina första stapplande steg in i LYSA. Jag har börjat sälja av investeringen i mina aktier, så jag behåller ändå vinsten där jag en gång började.
Vi månadssparar/amorterar ca 40% av vår gemensamma inkomst, utan att känna att livet är torftigt, och så mycket hade vi inte lagt undan om jag inte satt mig in i/intresserat mig för börsen.
Vi har gått från ett totalt sparande på cirka 30 000 kronor till 350 000 kronor på drygt 18 månader och jag tycker att det är både roligt och inspirerande, i synnerhet i fråga om att skapa ekonomisk trygghet för att min fru ska kunna läka.
Vi är ändå inte främmande för att investerai saker som berikar oss.
Behöver jag en högtryckstvätt läser jag på om vilken som är bäst, utifrån mina behov och lägger hellre 5000 kronor på en riktigt bra än 700 kronor på en som ramlar isär på en säsong. Jag har dock insett, att tvättmaskiner och torktumlare inte gått in i den principen, något jag givetvis kommer att justera.

Well well, Jag tror jag får nöja mig med detta tills vidare. Jag ber om ursäkt till den som slösat en stund av sin tid i onödan genom att läsa detta inlägg och hoppas att någon haft lite glädje. Jag hoppas få tid och motivation att delta i forumet och att därigenom fortsätta min resa från “fattig till rik” tillsammans med er!

21 gillningar

Tack för presentationen. Intressant läsning hur ni har tänkt och gjort.

När jag läste att du “tidigt började att sälja GT” så tänkte jag direkt på Gin & Tonic. En vit månad kanske är på sin plats för mig…

8 gillningar

Hehe, kul o intressant läsning!
Nu blir man lite avis o känner att man borde skriva lite mer……
Välkommen

2 gillningar

Jag hade nog gjort bättre pengar på det. Det fanns många törstiga farbröder i villaområdet jag växte upp i. 35-45 tidningar gav 1,50/ST + dricks. När tidningen kostade 6 kr var det snålt med dricks. När den kostade 7-9 fick jag oftast en tia. Men en stadig grogg hade garanterat gett mer förtjänst och också gett fler ordrar. Men jag tror nog det sociala hade jagat mina föräldrar och omplacerat mig om jag hade sjösatt den affärsidén. :grin::metal:

1 gillning

När jag idag, den 28/8 gör en sammanställning av vår ekonomi är vi för första gången över 500k i någon typ av likvida tillgångar. Förra månaden passerade vi 400k. Slutlönen (sparad semester) plus lön från nya jobbet gav ett rejält skutt. Dock är augusti i princip ofinansierad med tre veckor semester utan lön. Jag har också ett behov av ny tvättmaskin och torktumlare och vill inte köpa budget, så vi är inte stabilt över strecket. Men målet var 500k innan året är slut och det kommer vi fixa. För tillfället är ca 35% kontanta medel vilket kliar i fingrarna, men då en försvarlig del av dom kommer att behövas för att täcka upp levnadskostnader och vitvaror kommande månad så får jag lära mig att leva med detta.

Igår fick jag även tummen ur röven och ansökte på verksamt.se och SEB om att starta vårt bolag.
När Jan säger att han kan starta ett bolag på några minuter känner jag släktskap med föreningsliv. Vi startade upp en elevkår på Södra Latin på mindre än fem minuter inklusive Latte på Cafe String 2001. Då var protokollet dessutom justerat :wink:

Bolagsvärlden ter sig än så länge betydligt mer snårig, men jag hoppas att jag gjort det rätt. Jag trodde att banken skulle vara mer av en guide/mentor, men dom verkade mest sugna på att debitera.
Jag ogillar verkligen att vara ute på “djupt vatten” men jag ser fram emot att lära mig om den här världen och utveckla min kompetens.

4 gillningar

Grattis till en fin situation och att ni verkar gå er egen väg att göra det ni vill! :slight_smile:

1 gillning