Just precis denna tanke har nu legat och bubblat under en längre tid och fick nu senast nytt liv efter att ha tittat på avsnittet från slutet av föregående år kring amortering på bolån vs. investering.
Bakgrund
För ungefär fem år sedan satte jag och min sambo upp ett konkret mål för ekonomisk frihet i form av ett samlat sparande på 12 mkr (eller 6 mkr per person då vi valt att lägga upp vårt sparande helt individuellt). Detta skulle enligt beräkningarna på den tiden vara tillräckligt för att täcka våra månatliga kostnader och finansiera en enkel men helt acceptabel levnadsstandard.
Vi båda är i 30-35-årsåldern och således relativt unga fortfarande. Vår plan och förhoppning är att kunna bli ekonomiskt fria och därmed nå vårt mål inom 8-10 år.
Problem/frågeställning
När vi väl tog vårt bostadslån på 2,3 mkr för ungefär sex år sedan upplevde vi oss vara högt belånade i och med att bostaden var belånad till 80% och vi “bara” hade 300-400 tkr i samlat sparande utöver det vi precis sjutsat in i bostaden. Givet utvecklingen på tillgångssidan sedan dess ter sig dock plötsligt vårt bolån som ganska lågt i förhållande till vår ekonomi i stort och frågan som nu ligger och skaver är - varför har vi kapital bundet i boendet som borde kunna jobba mer flitigt på annat håll ur ett långsiktigt perspektiv?
I nuläget skulle vi nämligen kunna utöka vårt bolån upp till bolånetaket och därmed flytta ungefär 600 tkr av det kapital som ligger bundet i boendet till vårt fondsparande. När vi vridit och vänt på argumenten för och emot detta agerande har vi till syvende sist landat i mer eller mindre samma fråga som brukar ställas här på forumet till de individer som inte vet om de ska sälja eller köpa en aktie i portföljen som vandrat sidleds/i nedförsbacke under en längre tid - om du inte hade ägd aktien idag, hade då du köpt den?
När vi applicerar samma typ av frågeställning och resonemang på vårt bolån så landar vi båda i samma svar. Med andra ord - om vi inte hade haft vårt nuvarande bostadslån och behövt finansiera bostaden på nytt, hade vi då belånat oss upp till bolånetaket? Svaret på den frågan är utan tvekan ja. Men samtidigt känns det på något vis olustigt och som något helt annat att aktivt besluta att utöka bolånet med 600 tkr för att investera det på börsen och således mer explicit anta en hävstångsstrategi (som förvisso alla med bolån och börsparande gör utan att reflektera över det). Detta trots att det i praktiken egentligen är exakt samma sak.
Jag har läst flertalet trådar på forumet både kring bolån och hävstångsstrategier och är nu väl införstådd i att vi alla har väldigt olika förhållanden både känslomässigt och värderingsmässigt till skuld och lån. Jag är dock väldigt nyfiken på hur ni andra resonerar kring vår specifika situation - dvs. ett relativt ungt par med relativt låg skuld i förhållande till vår ålder och vår nuvarande ekonomi i stort.
Hjälp oss att tänka! Hur hade du agerat i vår sits? Tar vi för mycket/lite risk i förhållande till vår ekonomi i stort? Är du/ni i samma sits men har valt att göra tvärtom? Om så är fallet, hur gick dina/era tankar och resonemang som föranledde ert beslut?
Först och främst, grattis till en fantastisk ekonomisk situation som får kan drömma om! Hoppas först och främst att ni har firat och klappat er själva på axeln.
Utifrån matematiskt / statistiskt perspektiv är det här rätt. I förhållande till ert sparande på 40.000 kr i månaden(!) så pratar vi om att ni hade kunnat amortera det på 4 år(!) istället för vanliga 30 år man brukar prata om.
kan man också argumentera för att ni borde ta mer risk nu när ni är unga och kan bära risken.
Kommer det verkligen göra en så stor skillnad? Vad är den emotionella kostnaden för att bära det lånet?
Det som jag saknar i ert resonemang är egentligen kring hur livet kan komma förändras i närtid. Är lägenhet på 3.1 MSEK en lägenhet för de kommande 10-20 åren? Det är väl det uppenbara som jag tänker, att det kan komma ett behov på någon miljon för att ha ett kanske större boende etc, på samma sätt om det kommer barn in i bilden etc.
Tack! Det var precis denna typ av tankar/motfrågor jag hade hoppats på. Sånt som får en att ta en extra runda i boxningsringen med de tankar och frågor som bearbetats tidigare och därefter lagts åt sidan som ”lösta”.
Vi har inga planer på att skaffa barn som det ser ut i dagsläget och vi trivs väldigt bra där vi bor idag. Det var förstås en viktig pusselbit som jag glömde lägga ut ovan. Jag inser när jag funderar kring dessa frågor på nytt att livet förstås kan ta en annan riktning än den vi tror oss ha framför oss.
Kanske dyker ett dyrare boende upp som vi blir stormförtjusta i och som styr om planerna? Kanske ändrar vi oss i barnfrågan om några år? Kanske tar relationen slut även om vi inte kan se eller känner så idag - något som kräver en högre belåning och insats vid köp av nytt boende efter en separation? Oplanerade scenarier likt dessa kan förstås inträffa och göra en ”livetkanhända”-buffert i form av bundet kapital i boendet välkommet, välbehövligt eller rentav nödvändigt.
Inledningsvis, grattis till en grym löneutveckling!
Jag ska ge dig ett ganska tråkigt tips, och det är att ta hjälp av en jurist gällande era tillgångar. Nu var väldigt unga när ni tog ert FI -beslut, oddsen för att ni kommer gå skilda vägar är sannolikt större än att ni når ert gemensamma mål om 2x6 MSEK.
Jag är fem år äldre och fem år före i ett liknande upplägg. Har en bostad belånad under 50%, skulle kunna ha utökat lånet men har istället gjort så som Coooc skriver med en värdepapperskredit.
Den krediten ger och har gett extra hävstång med en i mitt tycke hanterbar risk. Bostaden amorteras det inte på, men värdepapperskrediten betalas av. Extra hävstång alltså, men med tanken att lånen inte ska vara en allt för påtaglig månadsutgift som ekonomiskt fri.
Så kan ni göra, tycker inte att det låter som ett problematiskt upplägg ur ekonomisk synpunkt. Själv kan jag uppskatta att inte vara alltför låst i min ekonomi, men det är en smaksak.
Ett alternativt/kompletterande sätt att tänka är att ens ägodelar till viss del ska bära sig själva och att man ser till att dra in mer pengar. Tex genom uthyrning av olika slag (bil, bostad, inneboende). Vi leker med det där en del, har bland annat ett fritidshus som vi försöker se till bär sig självt genom airbnb. Planen är också att hyra ut vår ordinarie bostad när vi är i fritidshuset. Detta är förstås inte för alla men vill mest bara presentera den alternativa tanken att inte bara dra i olika ekonomiska parametrar utan också försöka tjäna pengar på det man äger.
Var själv i samma tankar nu i januari när mitt lån på halv miljon gick från 760 i månaden till 2000 i månaden i amorteringsfri ränta. Jag kan betala av lånet. Men de 2000 extra i månaden kommer ta 20 år för att bli en halv miljon. Om jag låter de 500 tusen ligga kvar i fonder så kan de på 20 år bli värda 3-4 miljoner. Dvs 8 gånger mer än de 2000 jag sparat på och göra mig skuldfri
Det finns en tråd som är ett par år gammal där vi diskuterar soliditet och skulder i fyrahinkarsmodellen
Där diskuteras en del hur man ska se på belåning både av boende och kapital som kan vara lite matnyttigt, även om räntorna stigit med 4 ggr sedan tråden skrevs…
Personligen så kör jag med en belåning på fastigheterna enligt reglerna för amorteringsfrihet med målet att dessa ska vara amorteringsfria, vilket de i stort sett är. Sen använder jag portföljbelåning sedan 20 år som är billigare och flexiblare än bolån för att få önskad hävstång och buffert. I dagsläget så har jag inte någon utnyttjad portföljbelåning utan använder den enbart som buffert med noll kr på sparkontot som buffert.
Nej och åter Nej. Så skulle inte vi göra. Ni har en redan bra situation.
Visst borde det du föreslår kunna ge positivt bidrag med viss sannolikhet men hur mycket gladare blir ni för det. Ni ökar samtidigt risken för ett riktigt trist utfall där ni blir rejält mycket fattigare med
Påtvingad amortering,
Kanske räntorna stiger pga lågkonjuktur.
Vi har upplevt perioder med 16% på nya 5 års lån ingen trodde skulle hända. Vi slirade över den perioden med fast ränta på ca 8,5 % puh… ,
Rejäla värdefall med extremt svårsålda hus. Upplevde det då vi köpte först och sålde sen på 90-talet. ( Hus vi vi ville ha till bra pris) I samma veva blev jobbet rejält skakigt Hu Hu.
Aldrig att vi skulle vilja ta ens en andel av såna risker en gång till. Shit happens djävligt snabbt ibland. Känner folk som fick sälja under sina lån mitten av 90-talet. Bläääh.
