OK, ni får ursäkta men det här kan jag ju inte släppa.
Att starta företag - att bli företagare - är bland det roligaste man kan göra.
Man skapar något, man styr sitt eget liv, man går med stolta steg och rak rygg till jobbet, man har skoj - och gör man rätt tjänar man bra med pengar.
Att starta företag - att lämna det trygga svenssonlivet - är bland det värsta man kan göra.
Det finns dåliga dagar. Du kanske inte kan ge upp utan att sabba din ekonomi. Du har ingen chef att fråga om råd eller säga “det funkar inte” till. Som ensam företagare har du ingen kollega att stöta de svåra frågorna med, och om du skaffar dig kompanjoner har du folk du ibland är riktigt osams med. Det finns dagar när allt går åt helvete, en vattenläcka sabbar din lokal i två månader samtidigt som du får skatterevision och som lök på laxen är det nån jävla idiot som drar igång ett facebook-drev mot dig eftersom den anser du gjort fel.
Och om du mot förmodan får allt att fungera bra så kommer nyfikna personer att gräva i din bokföring via Allabolag och hänga ut dig som om du vore en ICA-handlare - ibland i ren avundssjuka.
Det är helt enkelt mer extremt än många vanliga liv. Men på det stora hela har det varit värt det för mig.
En viktig sak är att alla inte är gjorda för att vara företagare. Man har inte förmågan att hantera risker, beslut, osäkerhet.
Det första man ska göra är att tänka efter, precis det ni gör. Forska, läs, fråga, tänk. Var medveten om de risker ni tar och lär er att hantera dem.
Den kanske absolut viktigaste frågan man har när man startar är om man ska göra det ensam eller om man ska gå samman ett par personer som delägare. Det har både för- och nackdelar.
Nästa viktiga fråga är ambitionen - ska man satsa på att växa och börja anställa folk? Det är skoj, det är lönsamt - så länge allt fungerar. Men en trasig anställd kan också ta precis all energi från chefen också. Det behöver inte vara den anställdes fel - alla kan bli sjuka - men det finns också personer som har sådan attityd att man efteråt inser att man aldrig borde anställt dem. Sånt är extra svårt att hantera för ett litet företag med begränsad ekonomi och där ägaren inte har gått alla chefskurser.
Som företagare måste man vara lite “allvetare” - man måste ha grundläggande kompetens inom lite av varje: Förutom sitt fackområde måste man fatta nog med ekonomi, juridik, bokföring, säljteknik, marknasföring, förhandling, etc etc… ingen kan veta allt, men man måste veta vad man kan lösa själv och när man ska ringa specialister.
Är man lite driven och kan ta människor (förhandlingsteknik) kan man kanske t.ex. övertyga en fastighetsägare att man ska få låg hyra i en lokal i ett shoppingområde eftersom man drar dit folk som annars inte skulle kommit - folk som handlar i de andra butikerna där. Är man lite driven kan man få fastighetsägaren att ge ett kontrakt med kort uppsägningstid om det inte funkar trots att de från början föreslår att du låser dig i tio år.
En sak som skiljer er verksamhet från allt jag gjort är kopplingen till det offentliga som gärna finns i sjukvården - hur man hanterar kontrakt med regioner och liknande. Om det alls behövs? Sånt skulle vara en stressfaktor för mig som är van att sälja till företag. Men man kan lära sig det mesta.
Härnäst, svar på några av de konkreta frågorna:
Tanken är nog att börja väldigt lite för att inte ta så mkt risker. En liten inte så dyr lokal (tack för tipsen avseende detta) och bara min sambo som jobbar å ger vaccin. Kanske också kolla om lokala företag vill ha. Å sen får man ta det därifrån.
Började för övrigt på teknisk fysik innan läkarprogrammet å det var svårt, så krävs teknisk fysik kompetens för företagande så är det kört 
tips är så viktigt. Det går inte att ersätta någon med tidigare erfarenhet.