Ja precis, vår första bil kostade 5000kr. Men behovet av den skapades av att vi skaffade barn, så hur billigt det än är så vart våra bilkostnader oändligt mycket större med barn än utan.
Bara som ett litet inspel hos någon som är relativt ny som förälder så har majoriteten av våra kostnader inte förändrats. Boendet är detsamma, bilen densamma, matkostnaderna desamma etc. Men de saker som har förändrats med barn är behov av: vagn, blöjor, kläder till barn, nappar, bilstol samt att en av oss ska vara hemma från jobb vilket utan tvekan är den största påverkan då intäkterna förändrats dramatiskt. Våra reella behov har därmed ändrats till följd av just barn. Detta från dag 1 (egentligen tidigare).
Sedan kan vi påverka hur mycket vi spenderar på just dessa saker men jag kan inte annat än instämma med @Esko & @Anonym att barn de facto blir dyrare. Hur jag än väljer att räkna på det så tillkommer det kostnader som vi aldrig haft annars. Sedan finns möjligheterna att kapa andra kostnader, men behovet av exempelvis blöjor och barnkläder är helt kopplat till barn.
1 gillning
I grunden har du ju helt rätt - att skaffa barn är ju någorlunda självvalt för de flesta föräldrar.
1 gillning
Att man behöver en hel del prylar när det kommer barn är sant. Dock kan i princip allting köpas begagnat och ofta i närmast felfritt skick. Sakerna används typiskt sett under en ganska kort tid. De kan då också säljas igen begagnade och då blir nettokostnaden låg. Tygblöjor är för övrigt en väldigt bra pryl som vi använder hemma. Det medför en del pyssel att göra så här men det fungerar.
Som jag skrev innan så har i princip alla som har kollektivavtal extra föräldralön, alltså en tillägg till den föräldrapenning som F-kassan står för. Exakt nivå varierar något mellan olika avtal men det här är en väsentlig fråga rent allmänt. Att man trots detta kan få ett väldigt stort tapp i inkomst beror då på något av följande:
- Man har en väldigt hög lön.
- Man saknar kollektivavtal (=inte bra).
- Man vill vara hemma onormalt länge.
- Man har inte jobbat så länge och saknar vettig SGI.
Om man inte stämmer in på någon av punkterna innan borde ersättningen under föräldraledigheten vara ok. Jag fick själv en 10% lönesänkning vilket var hanterbart. Min sambo som har mycket lägre lön än jag fick en mycket större sänkning. Hon jobbade på ett företag som vid den tidpunkten saknade kollektivavtal.
Jag håller med dig om allt men slutsatsen blir ändå att det kostat mer pengar än det hade gjort utan barn. Vi har köpt i stort sett allt begagnat vilket gjort kostnaderna lägre, men utan barn hade vi inte köpt dessa saker. Det är hela poängen. En låg nettokostnad är också en ökad kostnad.
Innebär också ökade kostnader men då i form av inköp, tvätt, ökad tidshantering och i mitt huvud ökat antal kväljningar och potentiella spyor av rent äckel. För mig är det helt klart värt varje krona för vanliga blöjor även om vi där letar efter bättre köptillfällen såklart 
Men det reella behovet av blöjor är en effekt av barn.
Just detta träffar nog oss - inte “väldigt höga löner” men tillräckligt höga för att förlora inkomst mot föräldrapenningen. Hur som helst en kostnad (eller minskad intäkt) som är helt kopplad till barn.
Poängen återigen - detta hade aldrig skett utan barn. De reella förändringar som uppstår med barn är oundviklig. Kostnaderna kommer bli högre. Sedan kan man göra det bättre och sämre men kostnader blir per definition högre då nya reella behov uppstår.
2 gillningar
Men du kan ju ha tygblöjor ju? 
Nu pratar vi helt andra reella förändringar, hade nog ändå gått på vanliga!
Kan ju vara konstatera att det skitit sig helt om jag skulle hamna där…
1 gillning
Jag tolkar ditt inlägg att handla om en osäkerhet kring sitt sparande trots relativt hög sparkvot då du har en känsla av att “det ända inte räcker till” med dyrt boende och höga omkostnader i Stockholm? En slags spar-fatigue i relation till kostnader/livsförväntningar? Tänker att vissa av dina kostnader kommer att bli en investering istället för att “försvinna”. Dvs, om du köper en större och dyrare lägenhet så kommer du sannolikt tjäna en slant med tiden om du sen skulle sälja.
Jag kan känna igen mig i det du skriver. Jag är en bit in i mitt långsiktiga sparande och kan känna stress och en latent otålighet i att inte vara tillräckligt långt in i mitt planerade sparande med potentiella kostnader runt varje hörn bara redo att attackera min buffert. 
Men håller mig ändå till min plan, och långsamt långsamt så kommer jag lite närmare mitt mål månad för månad. Med det blir jag lite lugnare också. Tips som jag själv gjorde…gör en kalkyl på 1-3-5 års sparande i samma takt som du har nu och “känn in” hur du skulle känna vid de summorna och fortsätt sen månad för månad. 