Nej, såklart det förstår jag. Klart bankerna inte pysslar med maffiametoder. Dom är ju intresserade av att tjäna pengar, och just därför löper allt på sålänge betalningsförmåga finns. Jag skriver ju även det i ett av mina första inlägg.
Men om banken helt plötsligt står med en fastighet som är belånad till 100% pga marknadsläget så är det också rimligt att dom vill att låntagarna amorterar mer oavsett tidigare amorteringsunderlag.
Alternativt vill börja dra sej ur affären.
Jag skrev ju också i sista inlägget att det var att dra det till sin spets, då jag endast gick så långt i tanken.
I slutändan handlar det ju om vad man i skrift har kommit överens om och i det här fallet med banken.
Exempelvis Swedbank kan ju säga upp krediten om synnerliga skäl föreligger.
Det står ju också vad som menas med en ny villkorsperiod, vilket också har stor betydelse på bankens svängrum.
Dom har även rätt att justera amorteringen.
Det stärker ju också mina länkar där det också står.
Men vad vilka skälen är det bestämmer ju banken i detta fallet.
Att bankerna skulle sitta fast utan möjlighet att säga upp eller bestämma över sina utlåningar tror jag inte riktigt på. Även om jag förmodligen snart blir överbevisad.
Precis, bra aspekt vi även tänkt på det där med att minskad belåningsgrad kan ge bättre räntevillkor och även att vissa banker blir möjliga som endast tar emot kunder under en viss belåningsgrad
Nadzington har visat i sitt inlägg att banken INTE FÅR säga upp en kredit på grund ett förändrat marknadsläge. Du behöver inte vänta på att bli överbevisad. Läs väldigt gärna inlägget en gång till!.
Likaså får inte banken självsvåldigt ändra amorteringsunderlaget.
Att en bank vid vissa extrema tillfällen har rätt att säga upp en kredit är helt naturligt. För många år sedan hade jag ett fall då en låntagare bara lämnade sitt hus och flyttade tillbaka till hemlandet. Tyvärr hade han inte tömt ut vattnet ur ledningarna så vattnet frös. Ingen vacker syn. Att banken i ett sådant fall kan säga upp krediten är då en självklarhet.
För banken är en bolåntagre ett personnummer i en databas. Ungefär som vattendropoe i ett dricksglas. Att man skulle, i strid mot lagen, göra livet surt för stacksrs överbelånade låntagare är givetvis fullständigt orimligt. Att höja (!) amorteringen för en högbelånad kund vore ju samma sak som att be om en kreditförlust.
Ja, tyvärr är jag inte överbevisad än. (Ursäkta min jobbighet)
Ni läser nog på fel ställe. Det står inte så i Swedbanks allmänna kreditvillkor.
Du har ett kreditavtal med banken inte med lagen….
Har du själv läst hela lagen inklusive bilagor och undantag? (Jag kom inte så långt så har inte läst allt)
Finns även andra lagar om avtal osv som ska vägas in.
Har du läst Swedbanks Allmänna kreditvillkor?
Allt som står i dom allmänna kreditvillkoren ses väl som en överenskommelse mellan kredittagaren och kreditgivaren?
Sedan att banken inte godtyckligt ändrar amortering, säger upp lån osv är en annan sak.
Det är inte det jag påstår. Jag påstår att dom har rätten att bestämma, och skriver givetvis sina villkor till sin egen fördel.
Visst det ska nog mycket till för att kunna säga upp lånen, den saken är klar. Men när man inte skriver vika skälen är, är det i praktiken upp till banken. (Läs punkt 9 skäl utöver punkt 8)
Punkt 8 är ju de skälen som du förmodligen menar, men det kan finnas övriga skäl som inte beskrivs.
Gällande amorteringen och vad som räknas som villkorsperiod läs
(Punkt 3 och 4)
Det stämmer ju inte det du påstår att banken inte får kan ändra amorteringen.
Om du läser det jag länkar så ser du ju själv att banker lånar ut pengar på sina villkor. Sålänge två parter är överens så gäller ju det. Men att inte banker skriver avtal till sin egna fördel ser jag som uteslutet.
Du som låntagare är ju inte tvungen att låna pengar av banken och därtill gå med på lånevillkoren.
Lagtext, avtal osv är ju jättesvårt. I detta fallet tolkar jag bankens fördelar, och du bankens nackdelar.
Men när/om någon ska tolka dessa avtal/lagar till sin spets kan vi nog vara säkra på att båda sidor har både fördelar och nackdelar.
Bankens vilkor kan inte gälla över lagen.
Men oavsett banken har ingen vinning av amortering och har heller ingen anledning att ändra detta.
Det värsta som kan hända banken är att deras bolånetagare inte har möjlighet att betala för bostaden och om detta händer så är det ju i princip det första man gör att minska amorteringskraven för att inte folk ska bli hemlösa. Om detta händer på stor skala som du verkar tänka är värsta fallet, då är det ju ännu mindre troligt att banken skulle vilja tvinga folk till mer amortering då marknaden i ett sånt läge skulle innebära att säkerheten (huset) är värt ännu mindre och om kunden inte kan betala sitt lån så kommer banken göra en förlust för även om de får huset så är det inte värt lika mkt som tidigare. Då är det bättre om de behåller samma kund med ett “högre” värde på huset som han betalar ränta på.
I detta läge kan ju banken även ta bort amorteringskravet helt och hållet om de kan visa att kunden ej har råd.
“Den som har särskilda skäl kan under en period beviljas undantag från amorteringskravet. Särskilda skäl kan till exempel vara inkomstbortfall på grund av arbetslöshet eller sjukdom. En låntagare kan också hänvisa till kraftigt stigande utgifter, men stigande räntekostnader är inte ett giltigt skäl, enligt Finansinspektionen.”
Det känns som att du håller på argumenterar för att banken skulle vilja göra något som absolut ingen har en fördel av. Vem är det du tänker ska göra detta och av vilken anledning? Allting behöver inte förtydligas i lagtext eller vilkor. Även om paragraf Sverige försöker det i det längsta och vi förmodligen även här har text om det om man letar tillräckligt länge.
Jag argumenterar i extremen ja. Men bara för att försöka bevisa att i slutändan är det Bankerna som har taktpinnen, inte låntagaren.
Det är såklart inte så jag normalt uppfattar vare sej bankerna eller hur lånemarknader fungerar.
Tyvärr fungerar inte lagen så. Lagen gäller såklart alla. Men det är upp till var och en vad man ingår för avtal.
Vill nog påstå att ett avtal gäller alltid. Sedan hur det tolkas är en annan fråga.
Ett enkelt exempel:
lagstadgad förfallodatum på en faktura är 30dagar om inget annat har överenskommit.
Finns inget avtal går det förmodligen att vifta med lagtext om 30dagar även om du fått exempelvis 10dagar på fakturan.
Många storbolag industrier osv har 45dagar ibland upp till 90dagar på fakturor till deras leverantörer.
Allt överenskommet i ett avtal mellan kund och leverantör.
Har du tecknat avtalet har du godkänt innehållet.
Du kan inte sen kräva att få betalt på 30dagar även om du viftar med lagtext.
Avtal gäller vad jag vet även konsumenter.
Därav är det ju viktigt att ha koll vad man skriver på, oavsett om det finns i någon lagtext.
Det jag vill påtala är att man inte ska tro att man kan luta sej tillbaka och peka på lagtext om domedagen kommer…. (Viket den naturligtvis inte gör)
Det var mer det. Som sagt, vindarna kan vända fort. Det är ju inte bombsäkert att pappa staten alltid räddar upp allt, gällande amorteringar och räntor……
Det är viktigt att förstå att det finns lagar och regler som antingen är bindande/tvingande eller vägledande/dispositiva.
Om en lag/regel är vägledande/dispositiv, är det möjligt för parter att genom avtal avvika från dess intentioner. Å andra sidan, om en regel är bindande, måste dess innehåll följas oberoende av något avtal. Företag är medvetna om att allmänheten ofta inte känner till denna distinktion, vissa företag inkluderar därmed ibland villkor i avtal som inte skulle hålla vid en faktisk tvist.
Så bara bara för att något stå i ett avtal innebär inte att det är bindande.
Ja du, som bolånerådgivare hann jag med att printa ut några 100 Allmänna villkor, innan jag gick vidare till andra uppgifter. Efter att ha jobbat med obestånd i bank några år i början på 90-talet har jag varit med om att säga upp lån, och fått bevista ett antal exekutiva auktioner. Självklart sade vi aldrig upp några lån på grund av överbelåning.
Givetvis står bankernas inte över Svea Rikes Lag. Du kan med fördel läsa George Contanzas inlägg ovan.
Tvärtom, bankerna är extremt noga med att följa lagen, eftersom de har stor respekt för Finansinspektionen. Detta har ibland tyvärr lett till absurda konsekvenser. Lagen om penningtvätt tolkas så snävt att vanliga hederliga privatpersoner får problem när de kommer in till banken för att växla in ett par tusenlappar.
Helt ok, vi kan lämna det. Vi diskuterar ju inte bara uppsägning av lån i inläggen. Jag har heller inte påstått att det sker uppsägningar pga överbelåning, Utan vad som är avtalat gällande lånet och vad exempelvis banken TROLIGEN har rätt att göra.
Det är liksom två skilda saker vi pratar om.
Sedan finns helt rätt Finansinspektionen, diverse lagar, skrivna avtal osv.
Med all respekt så är det nog inte så enkelt och solklart som du vill tro gällande just tvister och tyda vad som är rätt och fel.
Jag vill därför inte hävda att jag har rätt, men för den delen inte heller köpa att det är så som du säger.
Jag är fortfarande på det oklara med vad du försöker få fram? Varför tänker du att banken skulle ändra amorteringskraven? I vilken situation är detta något fördelaktigt för banken och inte för kunden?
Tro vad vill. Att jag engagerar mig i detta beror helt på att jag tycker synd om de människor som har fått för sig att banken kan säga upp bolånet om marknadsvärdet på bostaden har sjunkit.
Varför skulle dom inte ändra amorteringskravet om dom blir tvungna? Eller måste?
Jag diskuterar avtalsfrågorna och vad banken har RÄTT till INTE hur dom agerar.
Att leva i tron att Bankerna bara finns för oss konsumenter/företagare är nog väldigt naivt. (Dom är vinstdrivande företag)
I början i tråden finns indicier att Banken gör inte så, eller så, är i övrigt snälla. Nä så funkar det inte osv. Dom finns för oss låntagare tills döden skiljer oss åt.
Det i sej är att romantisera verkligheten….
Så länge man kan betala och samhället snurrar på i maka takt ÄR det inga problem.
Exempelvis finns det på företagssidan många företagare runt om i landet som förstår att vindarna kan vända.
Varför skulle det vara omöjligt att det inte sprider sej till privatsidan.
Åter igen! Jag tycker ändå att man kan få diskutera extremerna, just för att det i sej är intressant.
Kommer extremsituationer jag beskriver att hända? Förmodligen inte.
Bankerna vinner på att vi inte amorterar, de tjänar ju pengar på räntorna. Fick de välja skulle de säkert vilja ha frikostigare amorteringsregler. Så det ligger inte i deras intresse att öka amorteringen.
Absolut, så är det. Det skriver jag också i dom tidiga inläggen. Men det kan inträffa sådant som vi idag inte vet något om som gör att banker i ett läge inte kan sitta still på händerna.
Räntor, jobb, fastigheter, omvärldsfaktorer, ändring av lagar osv.
Att då ha gått i tron att man som konsument är fredad inför sin bank när man har ett lån är nog ingen bra idé.
Utan det är först då, som man verkligen kommer förstå vad banken har rätt till.
Därav är det också fel att påstå att det alltid kommer vara som det är nu.
Pandemi? Säker omöjligt att det ens skulle ske 2018
Bankkrisen på -90 talet?
Rysskräcken som många fnös åt i årtionden? Kriget i Ukraina fortgår 3023
I dag vet vi ju att vi har hög inflation, byggkris på G.
Högt belånade hushåll med sjunkande fastighetspriser och stigande räntor.
Utan att antyda domedagens början, så gäller det väl att inte tro att vare sej pappa staten eller banken kommer ”rädda” oss genom framtida kriser.
Absolut. Huvudet på spiken, men å andra sidan finns det faktiskt en sida två på myntet….
Vilken sida som är rätt, avgör varken du eller jag och utfallen är oftast det beror på……
