ok då vet jag hur du tänker, jag vet dock inte om jag delar din uppfattning.
Att låna pengar som pensionär skiljer sig egentligen inte så mycket från om någon i arbetsför ålder tar ett lån. Huvudsaken är att din ekonomi kommer att klara av de utgifter som ett lån medför. Som pensionär kan du alltså låna så mycket som din pension och budget klarar av .
60plusbanken erbjuder personer över 60 år ett lån som innebär att du får ut kapital som annars skulle vara låst i bostaden . Med 60pluslånet får du mer pengar att röra dig med utan att höja dina månadskostnader. Ansökan är inte bindande. Äger du som pensionär ett hus om ett värde på 5 milj kan du låna upp till 1.500.000 kr, dock är räntan kanske inte den bästa men det är en annan femma.
Jodå, klarar din statliga pension och tjänstepension kalkylen så funkar det. Av naturliga skäl kan då givetvis inte låna lika mycket som när du har lån.
Jag lånade själv 200 000 kr när jag var 68 år. Ville inte sälja mina fonder för att hjälpa barnet till en kontantinsats.
Konkret i mitt fall. Lån ca 500 000 vilket innebär en belåningsgrad under 25 procent. Tillgångar förutom villan, närmare 3 miljoner. Ingen jätteförmögenhet givetvis, men jag är nöjd. Jag och frugan har hyfsade pensioner.
Jag har svårt att se att jag “höjer min risk” att vid 75 års ålder genom att lösa bolånet.
Fram tills nu har ju behållit lånet bara för att avkastningen har varit bättre i fonderna. Jag rekommenderar därför inte total skuldfrihet för alla bolåntagare, men för mig var det dags.
Jag är 70 år och funderade ett tag på om jag borde lösa bolånet. Belåningsgraden är 40 % och motsvarar ungefär 4 årsutgifter för mig. Jag har ett kapital motsvarande cirka 20 årsutgifter (plus lite andra tillgångar).
Eftersom mina icke livsvariga pensionsutbetalningar nu sinar så lever jag i allt högre grad på avkastningen från kapitalet. Löser jag bolånet så minskar visserligen mina (ränte-)utgifter men också underlaget för min avkastning, och som sagt är det med stor sannolikhet mer ekonomiskt fördelaktigt att ha kapitalet på börsen än att lösa lånet.
Det är mitt främsta argument, sedan tillkommer att
jag sannolikt inte kan ta nya lån om jag skulle vilja/behöva
tiden verkar till min fördel då inflationen urholkar lånets värde.
eftersom jag närsomhelst kan lösa lånet är det inget orosmoment för mig.
Så har jag resonerat, men en en dag blir det kanske dags för mig också att lösa bolånet.
Ja, varje individ har sina förutsättningar. I mitt fall väntade jag cirka 4 år till. I många fall blir det aldrig aktuellt att lösa något lån. Mycket beror på hur pigg man är och därmed hur lätt man har att “sätta sprätt på pengarna”. Att ha en god likviditet är alltid A och O.
Mitt inlägg var mest på grund av att många i tråden har den åsikten att det aldrig är rätt att bli skuldfri.
När en av mina kollegor närmade sig pension och det har info inför det på jobbet så sa det på den informationsträffen att det var inte fel att ha lite huslån kvar, för det var lättare att teckna ett nytt om man redan hade ett löpande som man betalade, än om man var helt skuldfri.
Jag antar att resonemanget är att banken ser att man även som pensionär har ekonomi att betala på ett lån än om man ska börja på ett helt nytt och är ett osäkert kort.
Blir att amortera lite grann för att få ner räntan. Kanske utökar bolånet senare i livet och då hoppas man väl på att räntan är lägre än idag. Sambon har sitt sparande på ett sparkonto pga tryggheten och det ger mindre än att amortera.
Tänker som en skrev längre upp i tråden att ett hus köpt för 3.7m kostar 8,1m efter 50år. Finns mycket pengar att spara genom att amortera av lånet snabbare helt enkelt.
Men investerar du och får en avkastning på 8% + inflationen istället för att amortera så ser jag inga pengar man sparar. Vissa verkar tycka att det är en skön känsla att vara skuldfri. Själv skulle jag känna stress.
Eftersom inkomsterna sjunker som pensionär blir det givetvis svårare att höja sitt bolån som pensionär. Har man en anständig pension torde problemet inte vara allt för stort. Jag höjde själv mitt huslån från 500 000 till 700 000 som pensionär. Inget som helst problem. Numera har jag dock löst mina lån.
Det är definitivt ingen självklarhet att så blir fallet. Historiskt sett har det ibland dröjt tio år eller mera innan aktiesparande har slagit låneräntorna.
Detta kan givetvis återkomma. Är man då närmare 80, så…
Helt ologiskt resonemang. Den stress du i sådana fall känner är att du hela tiden går och tänker på pengar och att du med lite lån skulle få bättre avkastning och just nu förlorar pengar.
Men det är bara tragiskt att känna stress för småpengar du kan tjäna. Är man skuldfri är man inte ägd och ingen löneslav. Man kan helt enkelt njuta av livet och om man inte trivs med jobb och chef kan man tacka för sig och ta ledigt några månader eller år och leva på sparpengar tills man hittat något nytt att göra.
Med det sagt så har jag efter 10 år som skuldfri nu tagit lån på 2 miljoner. Det känns inte bra men var nödvändigt just nu.
