Situationen för människor och dess utgifter ser olika ut.
Hur riskbenägen är man? Hur stor likviditet och soliditet har man som privatperson?
Skulle rekommendera att amortera med följande scenario.
Pensionär inom 5-10år och relativt låg pension.
Bostaden hög belånad < 75%
Din partner kommer inte klara att bo kvar eller om du dör riskerar att sälja på en dålig marknad.
Inte har något sparande som rek med 2-3 månadslöner
Risken är annars att du tvingas sälja med förlust.
Bostadspriserna kan gå ner, men man ska klara en prisnedgång på åtminstone 25%.
Tvingas att flytta. Skilsmässa/separation/död vill flytta till en annan stad, blir
arbetslös/sjukskriven och därför inte har råd att bo kvar eller något annat.
Eller tänk kombinationen av 1 och 2, då blir det riktigt surt att ha kvar lånet eller förlorat en kontantinsats.
Idag ligger boräntor på 4,5% och sparräntorna runt 3,75% så sämre ränta på sparkontot.
Har man längre horisont eller har råd att ta risker satsa på aktiefonder.
Så svar på frågan.
1 Amortera extra på bolånet
2 Spara/investera i aktiefond eller sparkonto
Fördelen med att inte amortera extra är att du kommer åt pengarna utan att sälja huset(som inte är säkert att du får om du blir gammal eller andra skäl), kanske köper en ny bil cash.
Nackdelen med att spara/investera är att du nästan säkert får sämre ränta på sparkontot än på bolånet, risken med aktiefonder på kort sikt är mycket större att förlora.
Man får betala ett pris för att ha tillgång till sina pengar. Frågan är vad det priset är och hur mycket det har gått upp?
Nu med tidigare negativ realränta har det tom varit lönsamt med att ta lån och investera i aktiemarknaden som är överlägsen på sikt, så företagen kommer öka sina priser och avkastningen också på sikt
KPI nu ligger 3,7% och med bolån 4,5% och efter ränteavdrag är det fortfarande en negativ realränta.
ha ha ha nej nu missförstår du nog, jag kränger inga seniorlån, jag bara svarade på frågan huruvida man kan låna och dess svårigheter som påstås som pensionär.
vet inte riktigt vad du menar med “untresserad o gräva djupare”, som sagt inte jag som startade tråden, bara kom men en input…
Det går fint att räkna på löneökningen från 2010
Ca 2-3%
Lägg det på genomsnittlig avkastning (7%) alltså 9-10% jämfört med att amortera på lån som har rätt hög ränta just nu om man jämför med senaste 10 åren.
Detta verkar också vara svårt för många att ta in.
Löneökningar är ju högst individuella, precis som ens avkastning på kapital.
Sen gråter folk som resonerat som du, när räntorna gick upp till 5% hehe.
Att ha ett litet lån är ju en försäkring mot dåliga tider, försäkringar kostar.
nej, det är därför jag lånade upp en miljon extra på skoj när jag närmade mig 55. Ville egentligen låna några miljoner till men fick nej pga låg lön hos mig o sambon. Pengarna ligger bara och skvalpar bland övriga pengar men kan “vara bra att ha någon gång”.
Jag ser det som omöjligt att jag någonsin skall få ta ett hypotekslån igen.
Generellt tycker jag det är bra att ha runt 20-30% belåningsgrad på sina fastigheter. I Sverige. På Spanienboendet har jag 0%. Med facit i hand ångrar jag att jag inte köpte dyrare/större i Spanien.
Eftersom skillnaden mellan bolåneräntan och avkastning på egna pengar är så små så kan jag inte förstå varför man skulle ta kapital och lösa bolån med. Om man nu har belåning runt 15-30%. Kan någon säga en anledning så förklara gärna närmare. “Känslan” att vara skuldfri håller inte för mig. jag kan lösa mina bolån innan 9 imorgon bitti om jag skulle vilja.
Jag är nog inte helt ensam om det så jag vet ej vad som är Amazing här. Men faktum är att bolåneräntan är runt 4% och man får samma när man spar. Varför då lösa med låg bel.grad…
Lägenheten är belånad till 25-30%. Fonder finns som överstiger lånebeloppet. Närmar mig pensionen. Om jag skulle sälja fonder och lösa lånet tycker jag att jag investerat för mycket i fastighetsmarknaden. Avkastningen på fonderna ligger historiskt på minst10% per år i snitt. Risknivån sänkt lite nu pga min ålder.
Möjligheten att ekonomiskt stötta barnen innan de får ärva har ju också ökat pga att lån finns kvar. Så har jag resonerat.
Detta tycker jag många här i tråden inte förstår. Det är rätt dumt ekonomiskt (hög risk) att lägga hela sin förmögenhet i fastighetsmarknaden på en specifik plats på jorden. Bättre då att lägga 25-50% i bostaden och resterande 50-75% på ett sparkonto med hög ränta eller utspritt över företag i hela världen.
Så länge man är relativt ung och (med stor sannolikhet) har en stor summa inkomster framför sig i livet så tycker jag inte man borde amortera mer än nödvändigt tills dess att bostaden är säg 25% eller mindre av ens totala förmögenhet.
Jag ser många fördelar med att ha ett bolån:
1/ Om bopriserna går upp över tid (vilket de gjort ganska stabilt) så fungerar lånet som en positiv hävstång för din investering i din bostad. Insatsen kan mångdubblas på ganska kort tid, det har jag själv erfarit i min privatekonomi.
2/ Börsen ger i snitt mer än vad boräntan kostar, vilket gör det fördelaktigt att ha pengarna på börsen istället för att betala tillbaka lånet.
3/ Ökad likviditet. Det är trevligt att ha ett rejält sparkapital enkelt tillgängligt om något plötsligt händer: t ex en separation, eller att ett unikt investeringstillfälle dyker upp.
4/ Diversifiering: man har sina investeringar i flera olika instrument, inte bara i bostaden.
Ursäkta om jag upprepar vad många andra sagt redan. Det är en lång tråd!
Bra sammanfattning och det var så jag resonerade tills jag blev en bit över 70.
Då överväger andra saker. Inte helt säkert man lever tillräckligt länge för att ta igen en långvarig börsnedgång, “har så jag klarar mig”, separation knappast aktuell, inflationen hsr gjort att lånesumman inte är extremt hög, samt inte minst den psykologiska känslan av att vara skuldfri.
Rätt intressant att läsa hur folk resonerar, ofta utgår man ifrån att du måste lägga hela din förmögenhet i huset om du vill vara skuldfri.
Tänker man då att man bara måste ha ett så fint hus som möjligt?
Hur skulle ni göra om ni hade 3 miljoner “på banken”, bodde i hyresrätt men ville flytta till villa?
Köpt ett hus för 2 miljoner utan att låna och haft 1 miljon kvar att investera i fonder och annat.
Köpt ett hus för 2 miljoner och lånat 1,5 och på vis haft 2,5 miljoner att investera?
Köpt ett hus för 5 miljoner och lånat 2 och inte haft något kvar att investera?
Min känsla av folk i allmänhet är att dom hade valt alternativ 3.
Har jag fel?
Alternativ 2 här. Räknar på ett liknande upplägg nu inför eventuell flytt, samma princip men lite andra siffror.
Att folk i allmänhet kör på nr 3. Går kanske att gräva i hur belåningsgrader och sparande ser ut. Kan inte säga på rak arm att det är så, det hade varit lite slentrian och slarvigt tyckande om folk som grupp.
Min tanke landar i att en parameter att väga in är även skicket på huset samt hur attraktivt läge huset har. Vi gjorde överslaget att vårt hus i ett inte särskilt attraktivt område och men basic renoverat ( stora kostnaderna redan tagna, dock har vi reserverat för nytt avlopp om kommunen börjar knorra) inte kommer ge särskilt stor värdeökning i det längre loppet. Vi har därför inga lån utan sparar räntekostnaden och låter investerar den på börsen och har en bra buffer. Rätt el fel är ju omöjligt att säja förrän den dagen vi säljer huset eller omallokerar innehavet.
Generellt är nog en av de få saker jag ångrar historiskt att jag inte köpt dyrare boenden.
jag har lyckats mycket bra ändå men jag har hoppat över de bästa objekten.
historiskt har ju alternativ 3 varit allra bäst, men surt såklart att inte ha några vettiga sparanden förutom boendet. jag antar att det alternativet sker tidigt i livet. Viktigast är att de som faktiskt är 50+ och genom lång inflation därmed har extremt låg belåningsgrad verkligen förstår hur dumt det kan vara att lösa lånen. Just eftersom man aldrig får nya. Bättre att använda pengarna eller placera dem någonannanstans. Och ha bolånen kvar. Sannolikt har man med 20-30% belåning ändå lägre boendekostnad jämfört med samma objekt som är ett hyresobjekt. Är man på alternativ 3 när man är 50+ och därmed inte har några sparpengar alls så gäller det att man åtminstone har ett extremt bra pensionssparande. Det är inte så kul att inte ha en krona i buffert. Att lägga hela sin buffert på boendet sent i livet känns knepigt.
Ni som förordar bolån vs skuldfri. Ni nämner ofta att man inte kan få lån om man är skuldfri? Vad syftar ni det på? Varför vill man ha lån efter att man betalat bort lånen?
Många nämner även att det svårt att låna när man blir pensionär?? Varför vill man låna som pensionär?
Jag tycker ni har dåliga argument till att behålla lån vs att vara skuldfri.
Jag/vi är 100% skuldfria och vi är mer än nöjda med det. Varför ha lån om man inte behöver det? Alla lånade pengar är precis som ordet “lånade pengar” dvs inte dina egna + att du betalar ränta på de lånade pengarna som du ev har på börsen med förhoppning att det ska gå +/-0 i slutändan.
Jag sparar hellre mina egna pengar på börsen än riskar med lånade pengar den där sista % på spreaden på lånade pengar.
Jag skulle aldrig ha ett extra bolån utöver själva huslånet dvs låna upp extra på huset bara för att kunna ha den som buffert som många nämnt eller använda för att köpa vattenskoter, dyrare bil mm. Då skulle jag hellre bo i hyreslägenhet och veta att jag slipper gambla med lånade pengar.
Alla får självklart göra som ni vill men jag har tex aldrig lånat extra på huset för att köp bil, båt eller något annat roligt. Det ser jag som vansinne. Har man inte råd så ska man inte låna extra för att köpa har jag med mig från barndomen då räntorna var höga och låga löner och speciellt i min familj. Det gick precis runt.
Ni behöver inte såga mig för mina ord. Du gör som du vill och jag står för mina ord.
