Jaha, måhända menar du måttet BNP per Capita (PPP, alltså köpkraftsjusterad)?
Världens rikaste land 2023 (Topp 10)
BNP per capita, konsumtion per capita och prisnivåindex (PNI)
Sverige är nu på plats 12 i världen med BNPpCap (PPP) på 56360 USD. Vilket är bättre än plats 16 för ett antal år sen, så påståendet “kräftgången fortsätter” finns det inga bra belägg för.
10-topp listan innehåller flera länder som är rika mest p.g.a. olja och naturgas (Norge t.ex.), så den kommer inte att se ut så i framtiden, långsiktiga trenden är till dessa länders nackdel.
Det är sant att Sverige precis efter WW II hade en otrolig fördel som också utnyttjades:
“I jämförelse med andra länder var Sverige ett mycket rikt land vid krigsslutet 1945. Tillväxttakten i svensk ekonomi var också mycket hög under 1950- och 1960-talen, vilket ledde till att Sverige i slutet av 1960-talet var ett av jordens allra rikaste länder.”
Men att kalla Sveriges “tapp” på denna topplista sen 1969 (typ) över länders rikedom för en kräftgång som fortsätter, är klar överdrift tycker jag. Sverige är ett rätt litet land till befolkning med en stor yta, inte helt lättmanagerat. Det går bra för Sverige, t.o.m. mycket bra, sen 1995.
Korrelationen mellan den historiska placeringen på just denna listan och hur närmsta 20 åren på Sveriges bostadsmarknad och ekonomi i övrigt kommer utspela sig (värdet på privatbostäder), anser jag vara låg.
Politiska risker finns. Den är inte noll att Sverige kan bli ett nytt Venezuela eller Argentina inom min livstid, men det gör ingen skillnad för den risken ifall jag har bolån på ålderns höst eller ej. Skulle superinflation inträda i Sverige och SEK bli helt värdelös, kommer mitt bostadslån (i SEK) också att försvinna helt enkelt – och en massa andra problem kommer totalt dominera mitt liv (inte minst runt brist på pengar).
Jag förstår tankegången “Varför ska nån ta/ha ett lån på primärbostaden i syfte att konsumera upp det (resor, t.ex.) om man inte kan komma på nåt att konsumera dem på?” Det är en livsstilsfråga, mest.
En person kan ju ha så mycket eget kapital och pensionsinkomst ändå att man inte gör av med det som det är, med den livsstil man har, och då finns inte nån stor mening med att ha bostadslån kvar. Eller? (se nederst)
Att lägga de lånade pengarna när man är 67+ pensionär på hög i rent syfte att de ska förränta sig, att öka nettoförmögenheten, typ bli nåt arv är rätt så meningslöst om man inte sysslar med spekulation då… -det blir inte mycket vinst (om inte lånet är jättestort = ränteutgiften jättestor = stor inkomst krävs…).
Men en fördel återstår: hög likviditet → minskad risk för en pensionär. Det kan hända oväntade negativa (el positiva) saker som ofta kan lösas med pengar så ju mer likvid man är när man är gammal, desto lägre risk rent generellt. I det här sammanhanget “räcker” det att de lånade pengarna inflationsskyddas.
Det är detta @axr i huvudsak menar, här:
Amortera inte på bostaden - det höjer din risk