Som vissa upplever är emotionellt bra och andra upplever är emotionellt mindre bra än det andra (mindre ekonomiskt) bra alternativet.
Jag tycker att du och @MPJ argumenterat övertygande och jag strävar inte längre efter total skuldfrihet utan strävar efter 50% belåningsgrad på huset och att sparande sker i mer likvida tillgångar än genom fortsatt amortering.
Givet att hushållets ekonomi i övrigt fortsätter vara stabil. Hoppas bara att hushållet klarar av att hålla i pengarna…
Känslomässigt går det att övertyga sig själv genom att ta reda på mer. Jag tycker det är orimligt att i praktiken ta högre risk baserat på en magkänsla att det skulle ge lägre risk. Tänk den dagen man ser igenom den falska tryggheten och inser att man tagit högre risk än man behövt.
”Intressant” tanke, det är ju rätt lätt att se att det var ett felaktigt beslut i efterhand, men besluten måste ju fattas i förväg. Även efter en sprucken V75:a brukar jag lätt inse mina felaktiga beslut.
Det finns för övrigt i regel inga fria luncher, om du har högre förväntad avkastning så åtföljs den av en högre risk, möjligen med undantag av vissa transaktioner utanför lagens råmärken.
Luktar lite lätt hindsight-bias över ditt inlägg. Det felaktiga beslutet i ditt inlägg är ju självfallet att ens köpa en rad på travet. Även om det hade gått bra så hade det varit fel beslut.
Matten angående amortering är dock att det är rätt beslut att inte amortera om du istället investerar. Oavsett utfall i det enskilda fallet.
Det han skrev var alltså att beslutet var fel eftersom det senare visade sig att börsen gick bra efterföljande period. Det är helt analogt resonemang med V75-exemplet.
Nej, hela grundpremissen är att det ekonomiskt korrekta är att inte amortera vilket är känt i förväg. Personen jag riktade inlägget till var nöjd med att ha amorterat bort bolånet av oklar anledning. Eftersom han redan amorterat bort lånet så vet han att utfallet blev precis som förväntat, det hade varit bättre att inte amortera.
Din analogi har inget öht gemensamt med min. Att investera i en enskild aktie, spela på trav, Triss och annat har inte ett förväntat positivt ekonomiskt utfall i förväg.
De som skriver i tråden borde uppge sitt födelseår. En jäkla skillnad om man upplevt fastighetskris och skyhög ränta eller inte. Det vi går igenom formar oss.
Tycker du har rätt. Jag satt själv med lån under 500%-perioden. Har tagit många år innan jag insåg vad som är ekonomiskt mest gynnsamt vs känslor.
Tror även vilka vi omger oss med formar oss. Har en nära släkting och en barndomskamrat (vilka jag fortfarande umgås och arbetar med) som är krisprofeter sedan 1992. Deras katastroftänk fick mig under många år att inte putta in pengar på börsen eller byta bostad - för dessa krisvarnare är det bara en tidsfråga innan bostadsbubblan spricker. De har argumenterat för den orimliga bostadslånekarusellen sedan så länge jag kan minnas.
Med facit i hand ångrar jag att jag lyssnat till alla alarmister. Men någon gång får de kanske rätt och då kommer vi andra garanterat att höra “vad var det vi sa!”
Nu talar vi ettor och nollor, att man känslomässigt vill amortera är en annan sak. Vill man det så är det fine by me, men man bör vara ärlig med att det är just känslomässigt.
Nu är du helt vilse i pannkakan. Jag är självklart helt medveten om att väntevärdet på avkastningen på en aktieinvestering (baserat på historiska data) är högre än räntan på bolånet, dvs förutsatt att du accepterar den högre risken är rätt beslut för framtiden att inte amortera utan istället köpa aktier.
Det är knappast raketforskning.
Men det du skrev “Eftersom du i så fall har facit så vet du ju alltså att du tagit ett ekonomiskt felaktigt beslut eftersom marknaden fram tills idag gått bättre än dina amorteringar.” har ju inget samband med detta. Beslutet som togs innan utfallet var känt är ju inte felaktigt pga att utfallet blev som det blev utan just enligt premissen jag skrev ovan.
Det var detta jag påpekade i mitt svar men som du tydligen missuppfattade.
Du kanske skulle läst om hela inlägget istället så kanske du förstår innebörden, ta det gärna i diskussionens kontext också. Känns som att du redan fått flera svar som förklarar varför du har fel. Bland andra:
Jag kan förklara, igen.
Den förväntade avkastningen är högre på investering kontra amortering, användaren jag skrev inlägget till tyckte att han gjort helt rätt som amorterat trots att det går emot statistiken.
Eftersom han inte kunde redogöra varför han var tacksam över att ha amorterat istället för att investera så påpekade jag att han i detta fallet har facit eftersom han redan tagit “fel” beslut. Jag hade förväntat mig att han skulle ha en anekdot om att amortering slog rätt i just hans fall, vilket han inte verkar haft. Därav ifrågasatte jag hans tacksamhet för att ha amorterat istället för att ha investerat genom påpekandet att han har facit i hand.
Anledningen till att beslutet var felaktigt var ju på grund av att det var statistiskt fel beslut från början, och att utfallet blev precis som förväntat. Hade utfallet av någon anledning blivit en vinst för användaren så hade beslutet ändå varit fel från början, men jag hade åtminstone förstått tacksamheten.
Förstår du nu varför poängen gjordes på det sättet eller måste jag förklara vidare?
Som förväntat? Forskning och statistik säger även att 1/3-del av befolkningen får ekonomisk stress av kraftiga svängningar på börsen, ränte och bostadsmarknaden och får ett sämre ekonomiskt utfall av investeringar som dessa. Bara för att du tycker att du inte påverkas av det och aldrig kommer att göra det i framtiden betyder väl inte att den som redan vet tar ett felbeslut genom att amortera lite mer!
Precis som tag tolkade finansrådgivarens rekomendation i avsnitt 464:
Förstår du nu poängen?
Själva har vi lite lagom riskaversion och har både investerat och amorterat under tiden vi jobbade med målet att vara skuldfria när vi “gick hem” vid 60 år. Men vi var skuldfria redan strax efter 50 efter nästan 30 år på bostadsmarknaden och ökade då investeringarna. Nu efter 60 är målet en 30/70-portfölj eftersom vi är mer än hemma ekonomiskt.
Må så vara men ni tog högre risk att vara cash poor. Det är oklart varför du drar in anekdoter att folk inte vet riktigt hur man ska investera på börsen. Jag tror diskussionen antog att det inte vart marknadstajmare vi jämförde med.
Att du gör ett felbeslut för att skydda från andra felbeslut gör inte det första felbeslutet till något annat än ett felbeslut.
I så fall kan jag argumentera för att det är rätt att ta ut alla besparingar och låsa in dem i ett bankvalv med 0% ränta för att annars slösar jag dem på onlineshopping.
Ge dig.
Edit: Jag tror att du hakar upp dig på att jag kallar det för felbeslut. Det är objektivt fel baserat på statistisk sannolikhet, det betyder inte att det var fel för dig. Om du får panik av att inte ha amorterat huset så är det naturligtvis rätt att amortera, även fast det är fel.
Vi har aldrig varit cash poor, är det inte idag och kommer inte att vara det i framtiden heller. Det har bevisligen funkat alldeles utmärkt att ha löner under medianen här på RT, aldrig fått något arv eller större gåva, amortera sig skuldfri och ändå leva det liv man vill leva nu och då. Finns fler FIRE-folk här som också lyckats bra med det.
Jag tar mig friheten att svara. Det finns givetvis inga problem med att ni idag är lånefria, nöjda och har sovit gott under amorteringsperioden.
Det som påpekas att ni under amoterteringsåren tagit högre risk då ni haft mindre sparade pengar som kan användas vid kris.
Ni tog istället ett övervägt beslut att ert amorteringsval var ekonomiskt sämre än investera, men era oroliga själar sov bättre och ni har tillräckligt med pengar som 60+ och bryr er inte att ni kunde haft ännu mer. Fint så.
