För mig varierar definitionen. Ibland känns det som om man knäckt koden och vunnit det ekonomiska spelet tillfälligt för att senare inse att man har långt kvar. Förra fredagen exempelvis, när uppgången för en enskild handelsdag motsvarade 3,5 månadslöner för mig. Följde man börsen år 2008, när Stockholmsbörsen mer än halverades på några månader inser man att börsen har en förmåga att både ge och ta.
Jag anser därför inte att man har vunnit det ekonomiska spelet om man täcker dagens utgifter med passiva inkomster. Jag skulle även behöva baka in nya möjligheter för att inte känna mig begränsad. Vad händer om man vill börja resa mer? Helt plötsligt faller budgeten och det ekonomiska spelet behöver vinnas återigen.
Nu är det inte så att jag har som målsättning att vinna det ekonomiska spelet. Hade det varit så hade jag inte ansett att spelet var vunnet förrän det fanns rejält med spelrum. Vid vilket belopp det sker vet jag inte riktigt…
Edit: Råkade visst bli ett svar till dig, @Melwa. Var menat att bli ett generellt inlägg.
När risken att falla ur trygghet är extremt låg. Typ krig som leder till samhällskollaps eller om det inträffar en förödande naturkatastrof på enorm skala.
För mitt hushåll spenderar vi under 250 000:- (två vuxna och två barn i villa med en bil o en hund) om året allt som allt, så frågan är hur många år man behöver kunna klara sig om alla inkomstkällor försvinner, vilket är väldigt osannolikt att hända samtidigt och att det pågår särskilt länge. Det och att vi kan strama åt utgifterna en del om man skulle se att ekonomin står i risk.
Akassa, livförsäkringar, försäkringar på hem och husdjur, låg belåning etc gör att även ett par hundra tusen räcker väldigt länge ett par dåliga år.
Har du råd med 5-10 år eller längre efter rimlig katastrof har du nog vunnit spelet i mina ögon.
För egen del räknar jag i relation till 4% regeln och tar därför inte med fastigheter/bilar/dylikt då dessa ligger utanför börsen och därmed inte bidrar till min förväntade 7-8% avkastning över tid, som förväntas svara mot mitt årliga uttag om 4%.
Har jag köpt boende behöver jag det rimligen för någonstans att bo. Har jag köpt bil så räknar jag kallt med ett sämre värde när jag säljer.
Skulder räknar jag endast med kalkylen som en kostnad (ränta + amortering), inte som EK-kalkyl, då mina skulder har villkor som ej kommer att kräva omedelbar betalning på det sättet (CSN) att en reell avräkning kommer att ske.
Räknar ej heller med pension då detta är ett säkerhetssystem från staten. Finns ingen garanti att jag kommer att leva till pensionsålder, att villkoren är sådana som jag förutsätter nu samt att jag kommer att vara berättigad.
Således, räknar bara med ekonomiska tillgångar som ligger i hårt arbete på börsen samt min buffert som ligger i något mindre arbete på sparkonton.
Finns inte ett försök att spalta upp ‘reglerna’ i österrikiska skolans praxeologi? Har alltid varit lite skeptisk till det. ‘Regler’ måste ju upptäckas snarare än uppfinnas. Lite som naturlagar alltså.
Slarvar du hamnar du sannolikt i diket, men om du jobbar och sparar accumulerar du resurser. Det skulle kunna vara en ‘regel’. När man ‘vinner’ måste vara upp till var och en, men död, fattigdom och lidande ses generellt som en förlustsituationer.
jag inkluderar både tjänstepension + privata pension samt statens pension. De utgör trots allt en bra bit över 10mkr (ca 7mkr efter skatt). Är ju trots allt bara ca ett decennium tills det är dags att ta dem.
Dessutom inkluderar jag även nettovärdet av bostaden, dvs marknadsvärde - bolån.
15 miljoner i tagbart kapital tycker jag låter rimligt för att fortsätta leva ett bra Svenssonliv med hus, bil semestrar och allt det där.
Förstår inte riktigt tjusningen med att gå i FIRE för att sen leva som fattigpensionär.
Jag har passerat den summan men vågar ändå inte hoppa av Ekorrhjulet…
