Absolut! Statistiken kommer fortsatt tala för att detta sker. Har fått en känsla av att fler av nya uskor och ssk än tidigare är killar, men det har jag inga belägg för och kan bero på att jag jobbar inom intensivvård dit bl a manliga sköterskor verkar dras.
Jag tar som sagt inte illa upp av andra skäl än då jag märker att patienter/personal behandlar sköterskor/undersköterskor sämre än de behandlar läkare.
Och nu när jag närmar mig 40 har frekvensen av dessa missförstånd minskat påtagligt, så åldersaspekten är kanske viktigast!
Vad menar du? Är det förbjudet att svara på någons kommentar och ge en alternativ synvinkel på en upplevelse även som det inte har 100% med tråd-titeln att göra?
Dessutom behandlade jag inte någon som mindre bemedlad för att jag påpekar något som jag i ärlighetens namn tyckte sköttes väldigt slappt. För att vara xtra tydlig då, jag bryr mig inte om det är en städare, vårdbiträde, överläkare eller regiondirektör som fyller på handsprit, men detta var typ tredje gången jag kom dit och det var alltid ett väldans tjat om handsprit, munskydd etc och det var ALLTID slut i dessa doseringsapaprater, så man fick irra runt och leta efter en flaska någonstans.
En bekant jobbade på en annan lyxbilsaffär. Där var det supertydligt: kom någon in i för fina kläder så gavs ingen uppmärksamhet för att de förmodligen inte skulle köpa något. Däremot om någon kom in i sommar shorts och tofflor, då flockades säljarna direkt!
Efter att ha tagit en vecka semester i Florida på jobbresan så flög jag tillbaka från New York med SAS i business klass.
Jag hade jeans och en T-shirt och såg väl ganska trött ut så när jag satte mig på min plats i business klassen så kom en av besättningen och talade om att ekonomi klassen var längre bak och att detta var business klass.
När jag visade min biljett blev han tyst och på resan hem fick jag väldigt bra service
Detta var 1991.
För ganska många år sedan var jag och min fru (då sambo) och tittade på en lägenhet som vi funderade på att hyra. Det var en äldre kvinna som visade lägenheten.
När vi nästan var klara frågade jag något om tvättstugan. Kvinnan vänder sig då till min sambo och säger till henne att " ja vi kan ju gå och titta på den" . Precis som att det skulle varit fullständigt ointressant för mig som man hur tvättstugan såg ut.
Her en liknande, nyexaminerad och på sommarfest med företaget. De kollektiva ser aningen skeptiskt på mig (har väll chinos och shorta och saknar tatueringar).
De kastar en öl till mig och säger något i still med vet du ens hur man dricker en sådan. Fem års tävlande i ölhävning på Chalmers bidrog i alla fall till att imponera på grabbarna och blev ganska snabbt accepterad på företaget.
Jag är ju en utvecklare som gärna klär mig i hoodies eller t-shirt med hårdrocksband (eller animefigurer) så måste jag erkänna att jag behöver kämpa emot för att hålla tillbaks mina fördomar mot “för” välklädda människor i branschen.
Men det är väl så det är generellt, att antingen är man medveten om sina fördomar eller så är man fördomsfull utan att man märker det.
När jag, trött efter en lång mellanlandning, med mina shorts och stödstrumpor på (av medicinska anledningar) klev på ett flygplan allra först tillsammans med min fru och pojk (3 år på den tiden) och började lasta av väska och vikbar resevagn i rad 1.
Då kommer flygvärdinnan och sa ”ursäkta men man måste sitta på sin angivna plats”. Då svarade jag ”va? Är det inte first in-first served? Vart ska jag sitta då”? Det slutade med att hon skulle titta på min biljett för rätt plats och slutate med ”oh I apologize”
Jag tror inte att jag har råkat ut för det någon gång men min bror upplevde det på Arlanda.
Han stod i kön till businessclass hos British Airways när han blev tillsagd att kön var för businessclass. Tyvärr fann han sig inte och sa bara att han skulle flyga i businessclass. Hade han hunnit fundera på vad han skulle säga kunde han ha ursäktat sig och sagt att han inte visste att det fanns incheckning för första klass och frågat var den var eftersom han skulle flyga vidare från Heathrow i First hem till USA.
Jag och frun med tre barn gick in hos den lokala större återförsäljaren av husbilar/husvagnar.
Vi skulle köpa en ny husbil. Försäljaren var minst sagt oengagerad när vi gick runt och tittade, och han hade redan bestämt att vi inte hade råd med en ny utan hela tiden visade ut oss mot begagnade husbilar efter att vi kom ut från en ny i hallen.
När vi bestämt oss för vilken vi skulle köpa (hade kollat innan på nätet) så kostade den 50 tusen mer än en likvärdig hos en annan återförsäljare.
Jag förklarade att jag gärna ville köpa av en lokal handlare, men att priset var lite högt.
Han tyckte då åter igen att vi kunde ju titta på hans begagnade bilar och att priset på den nya var fast pris.
Vi tackade för oss, och gick därifrån.
Vi åkte sedan till Sundsvall och köpte den nya bilen. Några dagar senare var jag tillbaka i den lokala butiken för att köpa upp alla tillbehör.
Då dyker försäljaren upp, och undrar om jag fått tag i något begagnat?
Nej svarade jag, min nya bil står därute och pekade ut.
Snacka om att hakan åkte ner i golvet. Direkt kom då ursäkter som att han visst kunnat titta på priset på den nya osv.
Hade en äldre extremt förmögen företagskund som tittade på en ny BMW. Inte dåligt t klädd på något sätt, utan mera åt Dressmanhållet. Detta räckte tydligen för att säljaren skulle nobba honom totalt.
Han åkte 3 mil bort och köpte bilen där i stället. Dessutom gjorde han varenda bilbyte på den orten i fortsättningen. Det var många tiotusenlappar som försvann för företaget den eftermiddagen.
Kloka ord, tror det räddar oss i dag oxå i vissa situationer. Tror t.ex vi alla reagerar och (ibland) agerar när vi möter olika människor innan en mörk tunnel i stan på natten…
Men det är ju inte HUR vi först reagerar som är det intressanta utan VAD vi gör med den informationen vi tycker oss uppfatta vid första ögonkastet!
Jag går för det mesta klädd i lite enklare billiga kläder och har nästan aldrig mött några större problem med det. Kanske för man jobbat med IT och där har det alltid varit accepterat med T-shirt och luvtröja…
Det enda jag kan komma på som passar på rubriken kommer precis som hos så många andra från bilhandeln. Gäller fortfarande ofta hos AUDI-handlaren i stan men bästa minnet är från tidigare BMW-handlaren (Förenade Bil). Vi sa lite skämtsamt att det var den bästa bilaffären vi hade för “där slapp man bli antastad av en försäljare”
Jag var med min pappa i Sthlm och han fastnade kollandes på en soffa i ett skyltfönster från ett märke. Varpå någon random som går förbi kommenterar att “ja en sån skulle du allt bra gärna vilja ha råd med” eller liknande. Kan tilläggas att han är återförsäljare av märket i sin butik så man kan säga att via företaget iaf äger han rätt många likvärdiga
