Ja utgångspunkten i mitt fall är att jobba till 65 eller 69 så pensionen kommer vara bra, .
Sen allt prat om att inte få låna som pensionär känns ibland överdrivet.
Min bekanta på 70år fick låna upp 200.000kr på bostaden som hon köpte bil för utan problem.
Exakt! (Se mitt inlägg längre bak i tråden).
Mina svärföräldrar bor i ett äldre hus utan lån som numera har omfattande renoveringsbehov. Så pass nedgånget och omodernt att de tror att köpare kommer att riva huset och bygga nytt.
Varför skulle de lägga pengar på att renovera för att kunna sälja dyrare? De gör ändå inget med pengarna då de inte är så pigga längre.
Det är ju inte alls säkert. Räntan kan ändå vara för hög för att man inte ska palla med det.
Har du pengarna investerade så du kan göra dem likvida kan du använda dem för att betala räntan ett tag och klara dig längre.
Kanske? I senaste numret av Villatidningen (medlemstidning om man är med i Villaägarna) tar de upp om just detta.
Farhågorna är inte överdrivna enligt artikeln, men det kanske har att göra med andra faktorer också om man får låna eller inte.
Nä inget är alls säkert men i detta fallet var det rätt uppenbart amortering hade varit rätt väg att gå eftersom börsen inte samarbetade 
Notera att jag inte argumenterar för att alla ska amortera av lånet utan bara att man behöver se över sin specifika situation och behov.
Men alltså han hade väl pengar i fonderna så han klarade räntorna länge? Säkert i flera år? Det är bra med tid för att komma på fötterna igen och få ett nytt jobb.
Ja? Har man blivit gammal i ett hus så uppstår det renoveringsbehov med tiden. Man har bott där tillräckligt länge för att kunnat amortera av lånet, och ska fortsätta bo där med pengar bundna i huset. Det förstärker bara poängen.
Cashar man vid pensionen ett nybyggt hus går det att klara sig med lägre renoveringsbudget men inte obefintlig. Jag har svårt att se det som typfallet, eller är det specifikt det scenariot som du pratat om?
Att det ska ha varit billiga hus är helt taget ur luften. Helt.
Statistikt sett är det så, annat än man har otur.
Om jag kommer ihåg rätt var hen på rött. Börsen gick i princip ingenstans mellan 1987-1992 och var ner en 30-40% från toppen 1989/90.
Upp och sedan ner så rätt många yngre som köpte in sig under de åren hade köpt mycket på nivåer över vad börsen stod i.
Att amortera med 10-12% ränta var bättre än att sätta pengarna på börsen under den perioden, och få förluster, för att sedan sitta med 15-20% ränta. Lose-lose 
Det gick ok för kompisen. Men det lär fortfarande vara tusentals hushåll som dras med skulder från 90talet bokrasch.
De som fick gå från hus & hem på exekutiv aktion och aldrig fick chansen att se bostadens värde återhämta sig.
Lite som att få ett margin call på portföljen vid belåning.
Du har en klar poäng, håller med dig att det är subjektivt.
Finns ingen som har patent på sanningen här.
Men hade han inte på börsen så han klarade räntorna i många år, så hade han ju inte särskilt mycket att amortera av heller, så det hade inte gjort många procent skillnad i kommande räntebetalningar, och då hade det ändå varit jobbigt med a-kassa.
Det är ett enkelt samband mellan storleken på räntan, hur många år man klarar sina räntebetalningar med sitt kapital, och hur mycket det kapitalet i stället skulle amortera av om man använde det för att betala av på lånet.
Så man vet hur lång tid man kan köpa sig för att börja få in andra pengar (nytt jobb).
Mycket tryggare att veta att man klarar av sin cashflow det närmsta (bra likviditet, även om högre räntekostnad), än att leva med osäkerheten om man klarar (lägre) cashflow efter att man amorterat och inte har någon likviditet.
Jag tror tyvärr att ni kommer tänka om lite. Se tex @Skogstomten jag är i samma ålder som tomten och tänker exakt likadant.
förr tänkte jag att det skulle vara trevligt med att vara skuldfri, idag är bolånet det sista jag betalar tillbaka. Det skall med in i döden.
Men det är viktigt att man har låg belåning. max 30%. Bankernas KALP klarar man ej sedan, varken om man är 60-80 eller har gått i FIRE.
Så låt lånet ligga. Jag är väl en sån som INTE är helt säker på att man alltid får 8% på börsen, så en del av pengarna har jag ränteplacerade.
Vad lånet kostar vs vad jag får i ränteintäkt är väldigt lite per månad, inte kollat exakt nu, men ofta kan man om man orkar få ned det till noll om man placerar runt lite. Dvs man kan för en mkt låg kostnad äga kapitalet om det behövs framåt. Vem vet vad för tokigt man kan få för sig om 10-15 år? Pengarna går aldrig att låna igen men de kan ligga tryggt och vänta.
Man kan säkerligen till och med få bostadstillägg på pensionen om man har lån kvar när man är gammal och har lån kvar.
Jag hitttar tusen anl till att ha det kvar. Skogstomten radade upp några.
Känslan att vara skuldfri kan jag få imorgon och precis när jag vill - om jag skulle vilja.
Att backa och göra tvärtom är ett omöjligt uppdrag.
Högriskplaceringar för bolånepengar, nä det är inget jag rekommenderar.
Alla dessa indexfonder mm, inget är säkert tyvärr.
Vad händer tex om dollarn står i 8kr om ett år?
Dra ner risken i sparandet ju äldre man blir tror jag på.
Och använd pengarna man har så att man får ett lyckligt liv.
Vissa bör till och med kanske överväga att sälja sitt boende och leva upp pengarna om de inte har tillräckligt på kontot.
det finns ju hyresrätter att hoppa in i om man är trött på bostadskarriären och less på börsnedgångarna.
Berätta det för de 25 000 som bedömdes så sent som 2015 sitta kvar med skulder sedan 90tals bokraschen Tex artikel nedan.
Jag tycker personligen det är lite farlig att säga att alla tjänar på/bör behålla bolånen och istället investera på börsen, så som jag upplever att du gör. One size doesn’t fit all IMO.
Jag tycker det är rimligt att alla gör sin plan både ekonomiskt och emotionellt vad som är bäst utifrån sin specifika situation och livsmål.
Och som jag skrev ovan….
Du beskriver ju situationen där man har valet att bli skuldfri.
Har man inte ovanstående förutsättningar så kan man inte bli skuldfri, för man har inte cash att betala av lånet.
Så vad du säger är att kan man bli skuldfri så ska man behålla lånet?
Jag lägger då till att kan man inte bli skuldfri så ska man sträva efter att nå en situation där man kan bli skuldfri. Och sedan behålla lånet
Fast höga räntor spelar egentligen ingen roll i sammanhanget.
Kan man betala av bolånet så har man ju samma räntehöjning på pengarna som ligger redo.
Lägger man i ett sånt läge allt på börsen så har man glömt att börsen kan ta väldigt mkt pengar. Man har helt enkelt inte varit med på börsen tillräckligt länge
Det där är inte en bra uttagsportfölj att ha hävstång (=bostadslånet…) på. Don’t do it. Riskfyllt för en pensionär, spec om man råkar bli väldigt gammal.
Ehm. Det kan, och har, varierat rejält vad räntegapet är. Återigen finns det risk här för en pensionär med låg pension. Har man jättehög livslång pension, go for it!
Har redan mycket, kommer få mer. Visst är det så.
Ok en gång till då.
Om jag frågar så här: om vi har en blivande pensionär som kommer få låg pension, en bostad med stort värde och belåningsgrad 50%. Säg att bostaden har marknadsvärdet 5 MSEK. Personen har vidare 5 MSEK i sitt ISK. 80% minst i global indexfond.
Hur stor hävstång på sparandet skulle du rekommendra den här personen att ha när han/hon går in i prnsionsperioden? Antag att den perioden blir totalt 30 år.
Givet är det ju att man har bra bolåneränta.
Det har man ofta när man har max 30% belåningsgrad, lite upp till var och en.
jag kollade just och jag har just nu inga problem att ta bort räntegapet helt om kag skulle orka flytta lite pengar.
Det är rent arbitrage för mig just nu att ha bolånen kvar.
Även i högräntetider, (risktider) så finns uppstickarbanker som ger extremt höga inlåningsräntor.
jag tror det var längesen man hade ett räntegap för den aktive som bara har några miljoner i skuld / och på kontot.
(givetvis placerar man max beloppet för insättningsgarantin hos varje bank)
Jaha, men mkt viktigt då att man håller på så hela tiden aktivt med flera (kanske 5-6) fasträntekonton med högsta möjliga ränta. Det är mycket jobb och din vanliga “transaktionsbank” måste vara med på noterna också. Annars kan trassel uppstå (KYC).
Det här är inget för en vanlig genomsnittlig pensionär med låg pension.
Ett konkret exempel. Mitt bolån är nu 750k till 3.24% ränta. Det betraktar jag som en hävstång på mitt ISK. Var skulle jag sätta 750k på ett konto med insättningsgaranti till >3.24 ränta? Blir svårt.
Är det “högräntetider” nu? Njae. Är det nåt alldeles unikt, ovanligt, med dagens situation på räntemarknaden? Nej, det anser jag inte.
EDIT ok jag tror jag fattar
Du pratar alltså här om flera miljoner kr i bostadslån och sittande på sparkonton. Oj.
För att kunna använda det kapitalet till en massa saker som ung pensionär, gäller det att absorbera risken att man inte har en aning om var break even går… alltså när man måste spara resten av sparkapitalet till att betala ränta med resten av livet (om man inte vill sälja bostaden). Då faller lite av vitsen med hela manövern, eller?
Med risk att bli tjatig: om man har en så hög livsvarig pension att man betalar statlig skatt resten av livet i vilket fall som helst, kan man såklart laborera med pengarna och lån (hävstång) lite hursomhelst.
Mycket pengar genererar mer.
Nog ingen kul situation om du applicerar det på t.ex början av 2000-talet när börsen dök 40-50% två ggr med några få års mellanrum och inte ens gav pengarna tillbaka på 13-14 år. Den som slapp betala ränta på 5-6% under dessa år kunde kanske ist investera pengarna till sjunkande kurser medan den som var tvungen att sälja av kunde förlora upp till hälften för att kunna leva och bo kvar.
Under dessa 25 åren stod börsen alltså först helt stilla halva denna tid (exkl. inflationen) och resterande tid har börsen ökat historiskt bra och nästan ingen inflation alls. Det är lätt att försvara max belåning utan att amortera om man inte upplevt en längre downperiod och arbetslöshet med börsfall, höga räntor och fallande huspriser. Samtidigt!
Om man inte redan har gott om flis förstås men då är ju allt väldigt mycket enklare…