Om du som låntagare är orolig för räntehöjningar och äger din bostad kan du fundera på att sälja och köpa en billigare lägenhet. Det säger SBAB:s chefsekonom Robert Boije till SvD.
Han tror inte att centralbankerna höjer så mycket som marknaden har prisat in.
– Å andra sidan har marknaden haft mer rätt om ränteutvecklingen än Riksbanken hittills.
Förvaltningschefen på Captor, Daniel Karlgren, är inne på samma linje och menar att marknadens förväntningar på räntan är i ”högsta laget”.
– Räntehöjningarna lär krascha konjunkturen utan att nå det höga ränteläge som marknaden prisar in.
Intressant, minns du hur din plan för framtiden såg ut där 2008 och hur du tänkte ta dig ur den situationen? Jag utgår från att ni då knappast kunde tänka er att bostaden skulle öka i värde i och med dessa räntor och det bör väl inte funnits så mycket marginaler?
Nu hade du ju dock en jäkla tur att räntorna bara efter någon månad kapades från 6% till 1,5% i början av 2009. Riksbankens uppföljningsprognos i september 2008 höjde repo med 0,25 till 4,75 pga hög inflation och att med denna ränta målet 2% kunna nås inom ett par år.
Då låg repo-prognosen för 2009 på 4,6%.
En månad senare i oktober 2008 justerades repo ner till 3,75% och prognosen för 2009 kapade till 3,3%.
I december slaktades repo hela vägen till 2% och prognosen för 2009 låg även den på 2%
Slutligen i Februari 2009 kapade de ytterligare en procentenhet till 1% och prognosen för hela 2009 hamnar även den på 1%… Det går fort i hockey
2008 behövde ni ju inte leva i denna tillvaro särskilt länge då det tog slut efter bara ett halvår. Denna gång är min upplevelse att, “de som var med förr” och kanske då (ex 2008) var nya på bostadsmarknaden, menar att vi ska vänja oss att flera år framöver ha räntor runt 5% och att det är naturligt. Det jag undrar är vem fan det är som kommer byta bostad om vi hamnar här (i flera år) snart, extremt få som köpt bostad senaste 10-15 åren kommer väl byta tänker jag förutom de desperata.
Vad är det som talar för att en såpass drastiskt förändring från 0-5% inte kommer få lika drastiskt effekt som det fått tidigare på inflation och konjunktur?
Vad jag ändå minns hände det väl inte så mycket på hyresmarknaden runt 2008? (Tror jag gav ca 15% av min lön efter skatt på för en privat hyres-tvåa i medelstor stad detta år. Denna runda är det ju massvis av snack kring att även hyres och brfer kommer drabbas hårt)
Det kommer ju alltid finnas personer som behöver nytt boende. Unga som bildar familj, familjer som separerar, äldre som vill downsizea. Tror inte alla kan vara kvar i boende 10-15 år bara för att. Sen kan det säkert bli så att färre objekt kommer ut och att folk stannar lite längre i sitt boende än vad de gjort i tider med låga räntor.
Jo absolut, det blir ju dock en marknad som är helt annorlunda jämfört med senaste 10 åren. Antal folk som går från en trea till något större lär ju vara väldigt mycket färre. Likaså från Hus till något fetare hus.
Kommer dessa unga (jag själv är lysande exempel: 33 år i Göteborg som sedan tre år bor med sambo i hennes etta men nu har skaffat en 2a ihop istället). Nu i ettan en boendekostnad runt 3200kr/mån/person.
I denna framtid med 6% ränta landar vår tvåa istället på 12-13.000kr/mån/person. Visst att vi utan problem klarar det, men jag har svårt att se att samhället klarar vår (och medelstockholmarens) uteblivna konsumtion i flera år.
Hyrestvåor i första eller andra hand ligger ju i nuläget runt liknande summor som en bostadsrätter. Om dessa inte också tredubblas i pris, kommer folk verkligen hålla så hårt på att “det är nice att äga sitt boende”?
Nu var vi i ett litet speciellt läge hösten 2008, eftersom vi precis var mitt i ett byte av bostad just då, så vi satt med två bostäder med lån på sammanlagt ungefär 3.5Mkr. Våra nettoinkomster per månad var ungefär 30 000kr. Räntekostnader + amortering på 3.5M är ungefär 25 000kr.
Bostadsmarknaden var ju inte direkt jättehet just då, så det var inte direkt planerat att sitta med två bostäder samtidigt. Vår plan för att klara lånekostnaderna på den osålda var att hyra ut den om vi inte fick den såld för ett skäligt pris.
Nu var detta i Finland med, vilka har lite andra amorteringsregler. Kort förklarat så är du amorteringsskyldig hela lånets löptid, men du har ett visst antal amorteringsfria månader du kan disponera fritt. Dessa användes till viss del när vi satt med två lån.
Så, vi hade alltså kalkulerat för ett lån på ungefär 2Mkr = 13 500kr ränta+amortering per månad, vilket var ganska nära 50% av vår inkomst.
Hur vi tänkte? Värdeökning av bostaden hade vi inte med i kalkylen över huvudtaget, varför skulle den spelat någon roll? Vi köpte ju ett hus för att bo i lång tid framöver.
Vi räknade helt kallt med att klara oss på ungefär 15 000kr (borträknat boendekostnader) på fyra personer, med lite jävlar anamma och sisu, inga problem, vi tyckte boendet var såpass viktigt för vår familj.
Som relativt unga räknade vi även med viss löneutveckling,
Jo, fast räntorna hade ju stigit rätt bra med start från 2005-2006 nångång (2006 köpte vi vår första bostad), så vi fick ju ändå leva med “hög” ränta i ett par år (nu tittar jag på euribor eftersom det är räntan som vi betalar + marginal).
Men visst, i retrospektiv så vart det ju inte så blodigt som man kunnat tro hösten 2008, men det kunde vi ju omöjligt vetat då.
Jag förstår. Givetvis går det leva snålt, de flesta av oss här har ju varit studenter och levt på lite pengar. Jag tycker mest det är intressant att så många tar det så enkelt och så självklart att vi ska tillbaka från att ha kunnat käka på restaurang ett par gånger/mån, ha sommarställen och skaffa pizzaugnar till att lägga dessa pengar på räntor istället. Jag undrar om gemene man utanför Rikatillsammans också ser så lätt på den livstilsförändringen. Några kronor extra per månad i bränslekostnad för de med ekonomi att ha privat bil skapade ju ramaskri. Ska bli intressant att se reaktioner på detta…
Jag själv lever/har levt snålt länge och lägger mina pengar i sparande och på begagnade cykeldelar. Och behöver “bara” acceptera/vänja mig vid att inte kunna investera 10.000kr mån och istället lägga detta på boendet. Men vi vet ju från rapporter att medelsvensken inte sparar 10.000kr mån utan snarare knappt sparar alls…
Jo, jag förstår poängen här. Vi gjorde ju egentligen samma sak fast i omvänd ordning, depriotierade sparande för att få det boende vi tyckte var viktigt, egen villa med trädgård i ett bra område kändes som en bättre investering för barnen än “alternativkostnaden” för att ha dessa pengar investerade.
Att det är tråkigt och surt att lägga mer pengar på räntor är ju självklart, men det som kanske förvånar lite är att det skulle komma som en överraskning att minusräntor inte är ett normalläge som varar för evigt.
Jag minns när räntorna började närma sig 0% att vi skrattade och tyckte det var fullkomligt absurt, “snart får vi väl betalt att ha lån”. Ja, typ så vart det ju…
Det är ju dock en jäkla skillnad på 3% eller 6% med lån runt 3.500.000kr som medelhushållet i Stockholm och för oss med 66kvm i Göteborg.
3% kan jag se mig leva med. 6%, not so fun/tillbaka till mer likt studentliv för två ingenjörer utan barn. Enbart bo-räntan isolerad är ju 8750kr skillnad per månad för hushållet.
2% amortering även om jag tror det finns många med 3% amortering senaste året:
10k / månad
Säg elpris på
10k / månad
(känner flera som hade det dyrare i vintras)
Mat går från 2k per skalle till 4k
Hushåll på 2 vuxna och 2 barn får då:
30+10+10+2*4=66k / månad. Dvs 33k per förälder att betala
DVS båda föräldrarna måste ha MINST 45k i lön för att enbart ÖVERLEVA. OBS Detta inkluderar inte Kläder / hygien / underhållning / reparationer / media / telefon / oförutsedda-kostnader / bil / transport / försäkringar / CSN eller något annat som folk lägger ut pengar på för att leva sina liv.
Det blir snabbt väldigt dyrt för många
Lägg sedan på minskad konsumtion som kan leda till ökad arbetslöshet och så har vi en annan riskbild.
Låt mig vända på frågan, vad är de som säger att 5% har någon effekt?
Är det inte energi, mat samt drivmedelspriser som i första hand har fått inflationen att gå upp, och vad har en ränteökningar för direkt effekt på detta?
Är nyfiken, så tolka inte det som någon form av aggresivt inlägg
För egen del har jag fått känna en väldigt tydlig effekt på bostadsmarknaden åtminstone. Vi fick sälja vår etta i slutet maj för ca 11% under värderingen och samma pris som vi gav 2019 (attraktiv väldigt välmående gammal brf i Göteborg med typ 2000kr/kvm i lån)
För egen del har mitt beteende i livsmedelsbutiker förändrats också “redan” nu.
Jag utgår från att människor med bil använder den på ett annat vis vid höga priser jämfört med låga också?
Ränteökningarna slår åtminstone på min förmåga att spendera pengar ute i samhället och därmed minskar efterfrågan på det mesta jag söker. Minskar efterfrågan bör det få någon slags effekt.
Redan nu, när dessa aviserade ökningarna kommer, så har jag själv slutat att “lyxkonsumera” så att säga. Allt fokus kommer ju bara gå på att betala av lånet, så kanske blir lite “tråkiga” tider framöver.
Jag kan tycka att fler personer borde tycka som jag, men det känns som allmänheten inte har en aning vad som komma skall.
Vi får väl se hur allmän den inställningen är med nästkommande kollektivavtal. Det absolut enklaste sättet att sätta stopp för inflationen—och i förlängningen säkerställa att Riksbanken inte behöver höja räntan allt för mycket—är genom att inte skruva upp lönerna till motsvarande nivå. Jag tror de flesta på forumet skulle se det som fullt rimligt att hålla tillbaka löneutvecklingen trots den minskade köpkraften, men att facken bara skulle acceptera det rakt av utan motstånd känns väl kanske lite mindre troligt.
