Jag har bott 2h från jobbet i 8 år för att spara till kontantinsats på 800k. Min bror är 27 och bor fortfarande hemma trots att han jobbat heltid sedan 19 års ålder. Vi har inte mycket val än att låna oss över öronen verkar det som. (vi köpte för 1.5 miljon under vårt tak på lånelöftet, långt ifrån max). Varken jag eller sambon har rika släktingar så vi har fått jobba ihop pengarna själva. Tog inte ens CSN lån utan jobbade ihop det som behövdes.
Nu låter jag supergnällig säkert och letar inte efter någon medömkan. Bara säger det är väldigt svårt att ta sig in på bostadsmarknaden även om man gör allt “rätt”. 3% är ok för oss. 8% skulle även det gå. Men 10% blir svårt. 13% blir omöjligt, särskilt med skenande energi och matpriser.
Det blir inga 10 eller 13 procent, knappast 8 heller. Och om det all förmodan skulle bli så, kommer också lönerna att dra i väg och vi går en 90-talsekonomi. Det kommer att gå det med…
Det här var ju ändå en ganska positiv rapport, även om osäkerheten så klart är hög givet alla svarta svanar som flyger runt just nu.
De projicerar en allmän löneökning på 2,4% i år och 3% nästa år, vilket alltså innebär att reallönerna sjunker någonstans runt -4-5% givet nuvarande prisinflation.
Enligt deras prognos så kommer folk kompensera lönetappet framför allt genom att sluta spara, inte genom att sluta konsumera. Så förutsatt att man vill dämpa den allmänna efterfrågan så måste Riksbanken fortsatt höja räntan.
De tror Riksbanken kommer höja räntan med 0,5 i juni och september och 0,25 i november, för att därefter plana ut under 2023 eftersom inflationen och konjunkturen då väntas vända. De förväntar sig alltså ungefär en hälften så hög ränta som marknaden gör vid motsvarande tidpunkt.
Summa kardemumma är att under förutsättningarna som råder just nu så finns ingen samhällsekonomisk apokalyps i KIs sikte. Även om köpkraften väntas minska rejält under den närmsta tiden så hålls ekonomin levande genom att näringslivet fortsatt efterfrågar arbetskraft, fyller sina orderböcker, tjänar gott med pengar, osv.
Är en av dem. Har läst någongång tidigare att riksbanken planerade mindre räntehöjningar från 2024 men hade ingen aning om hur räntor och inflation hänger ihop. När vi tog lån använde jag den där “vad händer om räntan går upp” funktionen hos SBAB. Drog upp räntan 2% över listpris och tänkte att där hamnar vi aldrig närmsta åren. Vi fick en ränta då på 1,5% bundet på 2 år, så 3,5% var vårt värsta scenario. 4% klarar vi genom att snåla in på maten men vid en ränta på 4,5% är det kört för oss.
KALP kalkyl kanske funkar för vissa, men inte för alla. Efter leasingbil, parkering, trängselskatt, fordonsskatt, bensin, studieskuld, tandvård, försäkringar finns inte den där marginalen kvar och det finns knappt något annat att dra ner på än mat.
Vi ville in på marknaden snabbt då en “bostadsrätt är en investering” (köpte i Stockholms innerstad) - så SBAB gav oss gladeligen ett maxat bolån med 3% amortering och dessutom lånade vi 10% av handpenningen från samma bank. Var fortfarande i en provanställning men de lånade ut 95% av bostadens värde ändå. Vi tänkte hellre det och betala av lånet istället för att betala lika mycket för att bo i andrahand.
Nu går räntebindningsperioden ut om 6 månader och då blir det inte roligt. Blir att ta ett extrajobb för att kunna bo kvar och inte sälja med förlust. Har ingen annan än mig själv att skylla i slutändan, men så otroligt synd om alla yngre personer som maxat belåningen och köpt 6+ miljonerslägenheter och inte tänkte efter före.
Även om räntorna inte gått upp så mycket än så påverkas våra flyttplaner av:
den mentala kommande räntekostnaden beräknas av oss till 5% med risk för 8% (då kan vi vara uppe i 30000 i månaden på ett, för oss ”normalt lån”)
uppvärmningskostnaderna för 30000 kW per år kan bli 5000 kr i månaden eller 10.000 beroende på kW-pris
normalt är underhållskostnad på hus ca 1% / år på köpeskillingen. Att bygga och reparera har blivit så dyrt så nu räknar vi 2% vilket innebär från 10.000 till 20.000 per månad.
Edit: ändras till 10.000 per månad efter kloka synpunkter från forumet.
= det blir upp till 50.000 per månad + allt löpande som inte är el. Mycket pengar även om vi har råd så känns det som för mycket.
Dessutom är vi osäkra på vad nuvarande bostad kommer att säljas för och vi vill inte sälja först vilket hämmar oss ytterligare.
Vi ändrar vårt beteende:
vi avvaktar och ser vart huspriserna tar vägen dvs en köpare på marknaden försvinner - nyss väntade vi på rätt objekt och tolererade högt pris.
vi väntar även med större inköp fast vi har pengar över, av ren osäkerhet
vi avstår en del restaurangbesök trots att det inte påverkar vår ekonomi eftersom vår osäkerhet gör det olustigt att spendera pengar på onödig lyx
vi väntar med att boka utlandsresor (pga flygplatsköer och passkaos) och semestrar i Sverige
Vi bor bra men tänkte flytta eftersom vi trodde att vi inte kunde spendera pengarna bättre (pension är tillräcklig och barnen klarar sig) men inser att om det blir som ovan så har vi inte alls råd med så mycket hus som vi trodde. Vi kommer alltså till insikt om att vår ekonomi är sämre än tidigare antaget.
Jag antar att fler hushåll agerar som vi.
Det kommer att påverka ekonomin. Löner kan höjas om företagen ökar intjäningen. Företag som fått högre kostnader kan inte höja lönerna särskilt mycket och eftersom de är konkurrensutsatta och kan inte rulla över kostnadsökningar på slutkonsument utan att riskera att bli utkonkurrerade.
Eftersom vår boendesituation är OK så sitter vi still i båten just nu. Men hoppas så klart att det lugnar ner sig så vi kan köpa det där fina huset
Sitter vi i hyresrätt också i en svår sits? Jag har nog aldrig varit så tacksam över att bo i hyresrätt som nu. Klart att hyran kommer gå upp, men den kan tredubblas innan det skulle bli ett problem för mig. Fast vid det laget har jag nog redan köpt en bostadsrätt på rea och flyttat dit.
Väldigt tråkigt att höra, speciellt om det nu skapar oro i förtid. Är det inte läge att se om ekonomin och tänka bort t ex leasingbil el dyl? Något har ju hänt med er syn på vardagsekonomin sedan ni tog lånen.
Den regeln kan ju inte stämma, underhållskostnaden är ju densamma oavsett om huset kostar 5 msek eller 10 msek.
Vi lägger i snitt runt 100 ksek per år på rennovering på huset men då genomför vi även en standardhöjning. Mer rättvist skulle jag tro är att snitta 60 ksek per år i renovering.
Iaf jag har relativt bra koll på närmaste 10 åren UH kostnader på mitt hus och tar fram liknande vid visningar också.
Ja det gör du, det är surt för dig såklart. Men 800k kan du köpa 2 hus för i norrland. Bostäder är inte dyra, Bostäder i större städer är dyra. Det är ett val att bo i en storstad, inte en rättighet.
Alltså, man höjer räntan för att få kontroll på inflationen.
Ja den kommer höjas och vi kommer inte få det lika bra.
De kommer alltså inte höja helt orimliga nivåer, där folk bor på gatan och svälter.
Men vad Händer om Ränte höjningar inte har en Effekt på inflationen?
Finns det någon regel eller praktisk som görs för att se över om räntan har en effekt på inflationen?
Ökningen vi räknar med beror på ökade materialkostnader och arbetskostnader för renovering. Just denna post har jag ganska god koll på och 2022 är extremt.
I exemplet är normalt underhåll för exempelhuset 120.000 kr per år (1%). Vi bedömer ätt samma underhåll nu under 2022 kostar 240.000 kr (2%), minst.
Oavsett om det är rätt eller fel så vill jag visa på den mentala förflyttningen som denna ”kris” fått oss att göra.
Vad gör ni på huset för 10k i månaden ett vanligt år? Även större saker som takbyte och dränering slår man ju ut på flera decennier.
Tillägg efter @Thomas86 inlägg: Var allt nedgånget? Annars är det knappast underhåll. Altan är ju tveksamt som det oavsett. 240k låter mycket för t ex både den och toaletter.
