Delvis off-topic men att köpa en dyrare klocka liknar köpa en dyrare konst från ett galleri.
Imorgon ska jag köpa en tavla, den kostar några tusenlappar, men det är min egna födelsedagspresent och efter arbetat två tuffa år så känner jag måste ha den tavlan.
Tycker motiven från tavlan är roliga och jag gör det för jag älskar popkonst från Robert Hilmersson.
För trodde jag att konst var en slags investering, korkat inser jag nu, men jag gör det som en rolig hobby.
Tillbaka till ämnet om klockan. Vad är syftet med klockan. Är det för nöjeskull eller för att du har intresse av det.
Klarar klockköpet öde-ö-testet? Dvs. skulle du vara sugen på att köpa den även om ingen annan någonsin skulle se dig bära den? Om inte, skippa. Ingen, verkligen ingen (0,0 personer) som har någon slags uppsida i ditt liv bryr sig om vilken klocka du bär.
Förövrigt är jag anhängare av ”stealth wealth”, så jag förespråkar att snarare att upplevas som så anspråkslös som möjligt.
Den känslan kan du bekräfta genom att logga in och titta på värdet av dina depåer.
1989 köpte jag en Omega Seamaster och har burit den dagligen i 35 år. Fortfarande väldigt nöjd med den och endast bytt batteri, aldrig servad!
Köp klockan om du känner dig säker på att det är klockan med stort K. Är sannolikheten att du redan efter ett år eller två sneglar på en annan klocka, ska du kanske fundera en runda till.
Att köpa en helt ny Omega är nog svårt att räkna hem som investering i ekonomiska termer. Det är något du unnar dig.
Jag är i ungefär samma sits…
Tänkte att när jag sålt villan ska jag ”unna” mig något.
Dessutom fyller jag jämnt snart.
Har i flera år velat ha en Tudor Black Bay. Inte jättedyr och inte för någon annans skull. Uta bara för jag tycker klockan är otroligt fin och vore en bra present till mig själv.
Huset är sålt sedan snart ett år men nu känns det mer tillfredsställande att logga in på Avanza än att köpa en fin-klocka☺️
Dock kollar jag ofta på olika klockor jag villhöver
Fast “stealth wealth” handlar väl om att man klär sig rikt men diskret, inte att man kör Ingvar Kamprad-style? Och då skulle en klocka som kostar 100 000 kr men ser ut för en icke-entuasist att kosta någon tusenlapp passa in på en viss definition av “stealth”? Vi pratar ju om “stealth wealth” inte “hidden wealth”.
Tack för tips om Uret. De verkar inte vara någon officiell återförsäljare, men klockorna är ju 15-20tkr billigare i de modeller jag spanat på. Har du erfarenhet av köp därifrån? Är enda skillnaden köpupplevelsen så känns det som en no-brainer.
Då har vi olika definitioner av begreppen bara. Det jag menar är att man helt enkelt inte har något som signalerar till omgivningen att man har det gott ställt.
Jaså? Det fanns för mig under åldern typ 12-17 kanske. Sen dess har jag aldrig upplevt det över huvud taget utan snarare tvärtom. För mig är det fullständigt oförståeligt hur vuxna fotfarande kan vara kvar i fjortisstadiet där det är jätteviktigt att passa in, bära rätt märken och hävda sig mot andra. Fascinerande på något vis att det kan stanna kvar så länge
Japp, inga konstigheter. Dom köper in klockorna från olika AD (som behöver få upp omsättning) runt om i Europa till bättre priser än vi privatpersoner får. Om något händer med klockan kan du gå in hos vilken Omega återförsäljare i världen ändå och få hjälp då dom har 5års global garanti.
Ett annat vettigt alternativ är att köpa bättre begagnat, klocksnack.se med medlemmar med referenser rekommenderas.
Tycker du ska köpa klockan! Du vill tydligt ha den, du har ”städad” ekonomi och ett sunt sparbeteende.
Ångrar du dig kan du sälja den och ändå få tillbaka en betydande del.
Märker du efter hand att det inte var värt det har du också lärt dig något nyttigt om köpsug och livet.
Jag köpte en Porsche 911 när jag tyckte jag hade råd, har suktat efter en sådan i många, många år. Sålde den efter något år när jag kände mig lite snålare, men skulle gärna ha en igen. Jag har en mer nyanserad bild av vad den bilen gör för mig, och inte gör för mig, efter att ha ägt en.
Alla köp är inte ”rationella”. Så länge man balanserar det rationella och känslomässiga i sitt liv så tycker jag absolut man ska unna sig denna typ av köp nu och då. Bara att du ställer frågan här visar ju att din vågskål redan lutar tungt åt det rationella hålet.
Om jag nu ska motargumentera mig själv så skulle jag säga att om 90-100k i utgift kraftigt försämrar din resa mot ett långsiktigt mål, så skulle i alla fall jag säga att man kanske ska vänta lite. Dvs, om det här exempelvis är hälften av ditt sparkapital mot ett längre mål skulle jag fundera ett varv extra. Men bara ditt månadssparande betalar ju klockan på 8-10 månader.
Jag har gått i samma tankar. Klockan jag eventuellt hade velat köpa kostar runt 30k. Har dock landat i att jag köper den när jag har mer på plats… När jag känner mig “färdig” med annat sparande. När det nu är
Jag är 30 år, och min favoritklocka nu är min Citizen eco-drive. Kostar 3k och kommer alltid funka, för alltid, kommer aldrig behöva serva den och aldrig ställa om den mellan sommar/vinter-övergångarna
Jag hade en sådan förut som jag köpte för 1200 kronor. Den hade jag på mig dygnet runt i femton år utan att behöva utföra någon som helst service (inte ens batteribyte). Fyra sådana klockor så har man koll på tiden under hela ens vuxna liv. Det där snacket om att man köper en lyxklocka pga dess fantastiska kvalitet är bara att lura sig själv. Jag förstår att man kan ha ha-begär för saker då jag också upplevt det under min ungdom men de känslorna försvinner ganska snabbt när man väl köpt prylen eller helt enkelt bara struntar i att shoppa och inser efter några år hur otroligt konstigt det var att man hade ett sådant sig efter den där prylen.
För mig ser ditt inlägg ut som ett försök att bygga status; countersignalling brukar det kallas. Det är helt naturligt att status är väldigt viktigt för sociala djur som människor under hela deras könsmogna liv.
