Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter!
Du har säkert redan läst den men jag läste i a f den här för några år sedan. Inte för att det gäller mig så mycket men ändå en del intressant att ta med sig på sin livsresa.
1 gillning
Oavsett hur mycket man lämnar efter sig så finns det väl vissa fördelar med att vara öppen med planen, tänker jag?
Fyra veckor efter att barnet startat onlyfans så rullar det in 10msek, liksom 
Snopet. Nej, men vissa livsval kanske framstår lite onödiga i efterhand. Man prioriterar ner drömmar och upplevelser, unika för just den tiden i livet för att man känner ansvar att trygga sin ekonomi långsiktigt, men sedan visar det sig att man offrat oåterkalleliga livsfönster i onödan.
Å andra sidan kanske det blir en frustration att veta att ett exakt belopp kommer. Fast det blir som sagt ett “tänk om jag vetat”- scenario ifall man får det som en överraskning.
Jag tog livet för seriöst för att betyg, karriär och pengar var så “viktigt”. Man påverkas av anspänningen. Sedan står man där och allt man offrat ser så bortkastat ut i backspegeln. Med facit i hand så hade man kunnat prioritera att leva mer än att överleva om man tillåtit sig själv att tänka i de banorna tidigare. Och jag talar inte om resor, droger och kraschade bilar då, utan bara en konstant inre oro som varit så onödig att släpa på.
Sådant etsas in i karaktären - till det sämre. Men det är klart; man kanske hade varit som man är oavsett arv. Det blir lite fjärilseffekten över det.
3 gillningar
Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter och tankar och tålamodet att svara på alla möjliga och omöjliga frågor och påståenden!
Jag tror inte det finns något rätt eller fel utan vi gör alla det vi tror är bäst utifrån vår egen ryggsäck med erfarenheter så jätteintressant att höra ett perspektiv 
5 gillningar
Tänker de ska få reda på mer när de är äldre men har inte kommit fram till ännu exakt vad man ska berätta. Det vi redan nu säger till dem är att de ska se till att hitta något de tycker är roligt och inte något de gör för de tror det kommer ge dem mycket pengar i framtiden.
Det är det som skulle vara det bästa om man lyckas nå. Att de känner en trygghet men ändå känner att de måste göra bra ifrån sig och lära sig men slippa pressen att om de inte gör de så sitter de på gatan.
Tänker om man ordnar med lägenhet och liknande till dem så har de den tryggheten.
7 gillningar
Många som har 1 miljon pratar och är lite oroliga för insättningsgarantin. Hur tänker du där, för jag antar att du har liiite mer än 1 mille på konto?
Tack för ett underbart insiktsfullt och välformulerat inlägg!
3 gillningar
Jag är inte en av dom som är orolig. Och håller med dig i tänket. Men med ett par hundra mille vet jag inte hur jag hade tänkt och frågade TS om det.
Sprida på många banker för att minska risken och använda notariatkonto så får man bättre ränta, fria uttag och de är separerade från bankens egna medel. Så vid en konkurs så ingår de inte i konkursboet.
Sen känner även jag likt @MarcelSwann att risken att någon av de system viktiga bankerna skulle gå under i Sverige är obefintlig så är inget jag ligger sömnlös över om nätterna. Däremot avanza, nordnet, lysa mfl känner man inte någon sån tillförlitlighet för och planerar därefter när det gäller deras sparkonto. Bättre att ha det i korträntefonder i så fall än hos dem.
8 gillningar
Jag tolkar det som att du tycker att det varit negativt för dig, men kanske det varit positivt för dig egentligen?
Själv tänker jag förhoppningsvis ge barnen 0 kronor när de fyller 18 och pension när de fyller 40. Då har de 22 år att lära sig att klara sig och när de lärt sig av livet får de en glad present. Enda undantaget är om de behöver pengar tidigare av hälsoskäl.
En annan fråga till ts, saknar du resan dit? Eller är du mer lättad?
1 gillning
Stort tack för att du delar med dig, @nsix! Det är otroligt inspirerande att läsa om din resa, dina lärdomar och hur du resonerar runt livet när pengar slutat vara ett problem.
Du nämner kort att du bjudit närstående på resor. Är det familj du menar eller även nära vänner? Jag tänker att det redan vid lägre nivåer uppstår så stora skillnader att det kan vara svårt att göra saker med en del gamla vänner. Man vill förstås att allt ska vara som förr men om man vet att de har det knapert är det inte så kul att sitta och prata om de där fina hotellrummen eller flighterna med privatjeten? Och även om du verkar vara en jordnära person som kanske inte ändrat dig så mycket tänker jag att det öppnas nya dörrar och också nya bekantskaper med personer i samma sits? Det vore intressant att veta hur du resonerar runt de här frågeställningarna.
Jag funderar också runt ditt resonemang runt arv. Skulle jag någonsin hamna i din sits så skulle jag förmodligen försöka med någon form av familjeägd stiftelse, som många i tråden är inne på. Stiftelsen skulle både kunna ge till välgörenhet men också trygga framtiden för framtida generationer. Det vore intressant om någon på forumet har erfarenheter av hur man kan tänka runt arv, maktfördelning, inskolning av nya generationer m m?
2 gillningar
Skulle säga att jag är mer lättad. Vetskapen att man aldrig behöver jobba eller kommer vara en kugge i ett stort långsamt rörande maskineri igen är befriande. Men det har mer att göra med vanligt FIRE än just nivå 6.
12 gillningar
Välgörenhet på din nivå måste vara spännande. Du kan välja en specifik fråga och göra väldigt stor skillnad. Vill du rädda en stad i något fattigt land från svält? Vill du att en ukrainsk bataljon slipper frysa?
Själv skulle jag använda en mindre summa för min egen stad eller kommun, gärna anonymt om det går. Skulle se till att det trevliga konditoriet aldrig behöver stänga, att badmintonklubben (eller något) får egen lokal osv.
Men sedan skulle jag välja ett värdigt syfte och satsa kanske femtio miljoner kr om året. Ge vacciner till några miljoner barn kanske.
2 gillningar
Ärligt undrar jag hur spännande de är, kan tänka mig att det resulterar i en massa tiggeri.
Man får väl lägga pengarna i en stiftelse. Kanske ta “anställning” i stiftelsen som förvaltare, så att det inte syns att det är man själv som skänkt pengarna 
1 gillning
Tack och superintressant att du delar med dig!
Ett intressant fenomen som kanske även syns i den här tråden angående varför man på nivå 6 troligtvis vill vara/leva anonymt.
Snabbt väcks tankar/förslag till, även hos mig som betraktare, vad jag skulle vilja göra för pengarna för egen del, vad pengarna kan göra/borde/vad andra gjort med de för ”världen”. Dvs det blir snabbt ett roligt tankeexepriment om möjligheten förändra sin-världens situation.
Säkerligen är det flera som öppet, eller indirekt, förmedlar det till personer på nivå 6. Det kan säkerligen både kännas pressande OCH dra igång en massa tankar i huvudet, typ: ”vad borde jag, är det detta jag ska satsa på, hur gör jag det bästa?”
Så min fråga är. Hur VANLIGT är det som person på nivå 6 att man (från personer som vet/anar), får ÖPPNA eller INDIREKTA förslag/tips/hintar vad man ”borde” göra med pengar, eller att andra uttrycker ”vad de skulle gjort om de haft pengarna”, eller att man får ”pikar/gliringar”? (Dvs att främlingar/bekanta/familj ”tycker saker”)
8 gillningar
Lite relaterat. Jag skänkte vid ett tillfälle pengar till UNICEF så att jag tydligen hamnade på någon separat lista. Jag upplever mig jagad numer av dem varje år vid denna tiden. Kan tänka mig att det är exponentiellt värre på högre nivåer. Vet att andra på nivå 4+ upplevt det jobbigt att man inte kan skänka anonymt.
5 gillningar
En sak jag alltid undrat kring för mega-rika personer är hur de hanterar att de kan lösa många problem för några av de flesta i samhället runt en med en viftning av handen utan att det känns överhuvudtaget. Du kan alltså inte göra det för alla, inte ens Bezos kan göra det, men samtidigt kan du göra det för valfri person du pratar med vid godtyckligt tillfälle.
Har svårt att formulera vad jag menar. Som exempel så vet jag själv när jag besökt mina föräldrars hemland som är väldigt fattigt så känns det alltid konstigt. Då jag vet att när jag pratar med någon, så vet jag att det skulle betyda jättemycket om jag gav de någon tusenlapp och det skulle inte egentligen påverka mig. Men samtidigt kan jag självklart inte bara ge alla där massa pengar för så rik är jag inte.
Så menar absolut inte detta på anklagande sett, utan tycker själv att det hade varit en tuff situation att vara i om jag hade pengar. 99% av de flesta personers problem kan lösas med pengar (förutom hälsa oftast, hälsa is king och inget är viktigare).
2 gillningar
En annan teori jag alltid haft är att det är omöjligt att behålla relationer på samma sätt som tidigare med folk som inte är på din nivå. Detta av många sociala anledningar men främst är det en catch-22 situation jag tänker på som lyder såhär:
Säg att din vän som lever vanligt liv har ekonomiska problem, tufft med bolånet, förlorar jobbet, hatar sitt jobb och är deprimerad, svårt att försörja familjen o.s.v. Hur ska denne kunna prata med dig om detta?
-
Antingen gör du absolut ingenting, men det är ju lite konstigt att du kan vifta med handen och lösa alla problem för din vän liksom utan att det påverkar dig men ska sitta och bara sympatisera. Skulle definitivt göra det ansträngt.
-
Du hjälper vännen med deras problem, kan inte betala hyran för månaden? Betala några månaders hyra. Ja men nu har det också påverkat relationen för det kommer alltid vara en maktimbalans i vänskapen. Säg vad man vill men de flesta i vännens position skulle nog tänka sig för innan de uttrycker sig ibland, man vill inte skapa problem med banken. Många säger att de inte bryr sig om pengar och skulle vara exakt likadana, men sitter du med din vän på fika som har 4 miljarder, kommer du inte bete dig exakt likadant som med din andra knegarvän. Särskillt om denna vän har hjälpt dig till och från tidigare. Du kommer om inget annat känna dig skyldig personen något.
-
Du lyfter helt enkelt upp din vän närmare din nivå genom att ge denne väldigt mycket pengar så att denne aldrig behöver oroa sig för pengar igen. Måste vara tillräckligt för att verkligen täcka alla problem för annars blir det ändå samma sak i framtiden. Personen ska bli helt oberoende av dig. Sedan måste du lita på att vännen kan förvalta pengarna bra. Men denna lösning gör ju egentligen att den ursprungliga frågan inte levs upp till då din vän nu inte längre är en mediansvensk utan någon närmare din nivå.
Min tanke har alltid varit att om man kommer upp till ultra-wealthy nivå, så får man se sig omkring om vilka man vill ha kvar i sin närhet. Vänner, familj o.s.v. Sätta upp trusts för dessa med stora summor pengar som är i deras namn och du aldrig kan röra. Tillräckligt för att göra de ekonomiskt oberoende med en livstil som matchar medel eller övre klass med avkastning, men hanteras av någon annan. Sedan helt enkelt acceptera att de andra relationerna kommer dö ut.
Jag ser bara inte hur man behåller relationer med vänner som lever vanliga liv när man är så rik, i alla fall inte på ett genuint sätt.
Hur ser du på det och hur ser din inre cirkel ut?
Vissa kanske men inte alla, du kan inte lösa någons finanser om själv grundproblemet är att man spenderar det på helt fel saker. Bara föra att någon får pengar betyder ju inte att man löser deras problem. Tror det mer handlar om mindesettet man har kring pengar. En del kommer bara ha ett bottenlöst hål i sina finanser som aldrig går att lösa oavsett mängd pengar.
Sedan är jag också övertygad om att man kan spara på nästan alla nivåer, men folk speciellt låginkomsttagare ser det som stört omöjligt att spara. Jag hade kunnat peka ut många saker de hade kunnat spara in på men de flesta vill bara leva bekvämt helt enkelt man vill bara inte ändra på något samtidigt som man klagar på att man inte får ekonomin att gå ihop.
Kan också tillägga att det är extremt få som har bra kunskap om placering övertaget här. Jag var en av dem. Man har ingen information från föräldrar, skolan eller kompisar (som också är låginkomsttagare). Jag har utbildat mig själv helt enkelt.
4 gillningar