Den aktuella beskattningen av fastigheter i Sverige med ett s.k. “tak” är ur ett internationellt perspektiv unik. Fördelen med beskattning av fastigheter, till skillnad från ex. kapital, är att ett hus står där det står och kan inte som kapital flyttas för att undvika beskattning. Fastighetsskatten blir därmed en utmärkt skatt för att omfördela förmögenhet i samhället och därmed de skenande klyftorna. Klyftor som i det långa loppet varken gynnar de ekonomiskt svaga eller starka.
1 gillning
Håller med om att det är en tråkig attityd. Men det skulle vara intressant att höra hur du resonerar. Jag är nyfiken på varför det inte skulle vara ok att betala skatt på boende för att det inte är en inkomst?
Jag tycker att det är svårt att motivera skatt för boende utan inkomster helt enkelt. Enda skälet skulle vara att man gjort så tidigare men det är inget bra skäl. Skatt betalas ju för reavinst och kommunalt betalar man ju för vatten och avlopp, värme el etc. och på detta moms och skatt. Tänker att detta är tillräckligt finansierat så att man inte ska behöva dra mer skatt just på detta.
De andra skatterna som nämndes:
fordonsskatt - den är enklare att motivera för det finns ju direkta kostnader för att använda fordon, inklusive miljöpåverkan. Alla måste inte ha ett fordon men alla måste ju bo någonstans.
moms - gillar jag egentligen inte för nu är vi uppe på trippelbeskattning av inkomst (efter arbetsgivaravgift och inkomstskatt). Men skattebasen behöver dessa pengar så det går att försvara. Fastighetsskatten är totalt sett betydligt mindre än momsen, kapitalskatten och inkomstskatten. Skattebasen står inte och faller med fastighetsskatten. Det är mer rimligt att beskatta konsumtion än att bara ha någonstans att sova och koppla av, dvs boendet.
tobaksskatt - den är lätt att försvara pga de stora kostnader samhället uppbär för sjukvård, sjukpenning etc. för de som röker, samma med alkoholskatten.
Fast här motsäger du lite ditt tidigare påstående, att alla riktade skatter är av ondo.
Men, låt mig spinna vidare lite på hur min åsikt är, och jag misstänker att du kan hålla med, jag tycker att riktade avgifter där ägandet genererar kostnader kan vara motiverade, såsom fordonskatt eller fastighetsavgift. Men dessa avgifter skall då vara i proportion till de generade kostnaderna, inte till värdet av det ägda.
T.ex. så är ju inte storleken på fordonskatten kopplat till hur mycket fordonet är värt.
Med lite fantasi kan man ju vända det här till att det är skatt på en inkomst för företaget som säljer varan/tjänsten och att de lägger på ett pristilägg för att täcka den utgiften.
Istället för att prata om skatt på “inkomst” kan man kanske kalla det skatt på kassaflöden, vilket jag tycker är ok.
Det är ju lite lustigt att det är ok för staten att sko sig på hälsovådliga produkter, medan det ska anses fult för gemene man att t.ex. investera i tobaksbolag.
Men, jag håller med, straffskatter av den här typen är rimliga. Alternativet förbud skapar mer problem.
Som jag ser det så behöver staten x antal kronor för de har utgifter på y antal kronor.
Skatt tar man in med två skäl 1 för att man vill att något ska minska (tex tobak/alkoholskatt) och 2 för att man behöver pengarna.
Av den anledningen tycker jag att inkomstskatt, bolagsskatt eller skatt på kapital är dåliga då detta inte är något vi vill minska. Däremot tycker jag att fastighetsskatt kan vara bra för det är omöjligt att undvika så funkar för alternativ 2. Skatt på kapital är däremot svårare för då tenderar man att gömma undan eller flytta dessa pengar så det hjälper förvånansvärt lite med alternativ 2.
Sedan har även fastighetsskatt fördelen att det minskar klyftorna vilket är bra för samhället.
Marginalskatten eller förmögenhetsskatt var däremot korkade idéer för först och främst så är rikedom eller mer arbetande något vi borde eftersträva och en skatt på detta är samma som alternativ 1 samtidigt som det minskar målet av alternativ 2.
Varje gång detta tas upp så vill folk att man ska minska på Y kronor istället. Som jag ser det så ska man minska på Y kronor men det borde inte göras via fastighetsskatten den borde användas för att öka X kronor då det finns så mycket bättre delar att gå mot än denna.
För att återgå till ursprungsfrågan, ny husägare med bolån på 85% och ca 3 miljoner i lån. Så med 2% högre ränta som jag vi har om 1 år skulle det handla om 5 000 kr/mån. Som nyinflyttad lägger jag ca 10 000 kr/mån på renoveringar och sparar ca 12 000 kr/mån ytterligare på detta så skulle säga att detta inte påverkar mig alls. Vid ungefär 5% ränta skulle jag dra ned på renoverandet och efter 9% skulle det börja påverka mitt liv i större utsträckning än att jag bara minskar på mitt sparande.
Under förutsättning att din födkrok överhuvudtaget finns kvar vid dessa räntenivåer.
Självklart är det så. Men med bristyrke och kritisk tjänst på företaget och sambo inom staten så ser jag det som osannolikt.
Men även om jag förlorar jobbet så skulle det ta ett år innan inkomstförsäkringen gör att det blir jobbigt. Och därefter så har jag fortfarande budgetposten “lekpengar” jag kan ta 10 000 kr från så skulle nog säga att även utan jobb kommer det gå bra. Kanske att det skulle vara läge att börja jämka ränteavdraget.
Gör den, hur då?
Varför är minskade klyftor bra för samhället?
Om du tycker att inkomstskatt är dåligt: Hur i all världen skall vi finansiera vård skola, omsorg och pensioner?
Den faller in under alternativ 2 något vi måste göra för att få in tillräckligt med pengar. Så jag har ingen önskan att den tas bort eller minskas. Det är något vi måste ha för att få in tillräcklig med pengar till statskassan men vi kommer fortfarande inte undan att skatter minskar drivkraften för det som är pålagt med skatt (Därför vi tex har miljöskatter). Kanske var otydlig i mitt resonemang tidigare, jag vill inte ta bort någon av de “dåliga” skatterna. De är litegrann som Winston Churchill sa om demokrati "democracy is the worst form of government – except for all the others that have been tried.”
Skulle väl på marginalen vilja förflytta pengar men i storleksordningen som är inkomstskatt eller moms så är det som att flytta ett löv i skogen och tro att man gjort något.
Tycker denna TED video förklarar det ganska bra:
Här ska man inte förväxla minska klyftorna med att det inte ska finnas inkomstskillnader. Men det är skillnad på att ha 3 ggr inkomsten av någon och 10 ggr inkomsten. Ena uppmuntrar hårt arbetande och innovation den andra uppmuntrar gated communities.
2 gillningar
Jag är inte övertygad och enligt videon ligger ju Sverige väldigt bra till alldeles oavsett. Det viktiga är att värna om lägstanivån, för de som har det sämst, i övrigt ser jag inget problem med att det finns en massa miljardärer, hur de har det påverkar inte vanligt folk i alla fall.
Vad gäller gated communities (kallas grindsamhälle på svenska) så är det brottsligheten som driver fram dessa, inte skillnader i inkomster. Ingen behöver begå brott för att överleva i Sverige, de sociala skyddsnäten är väl utbyggda. Brott begås av andra skäl som bl.a. kan kopplas till en alldeles för hög invandring som vi inte klarat att integrera. De som ingår i de kriminella gängen är inte utfattiga, de väljer bara kriminalitet för att den livsstilen frodas i utanförskapsområdena. Givet hur det blivit i Sverige med ökande kriminalitet och en för låg polistäthet givet detta, är grindsamhällen en naturlig väg att gå, jag har själv faktiskt funderat en del i de banorna då jag inte känner mig speciellt trygg i vissa områden där jag bor. Man gör det alldeles för lätt för sig om man tror att detta beror på klyftor.
Det är väl just det videon tar upp att Sverige ligger bra till där pga av att vi inte har för stora klyftor. Men det här är ju som allting annat i världen inte en lösning på allt, utan en av hundratals olika lösningar som tillsammans för något mot det bättre. En annan del man inte kan göra är att ta hit stora grupper människor och inte integrera dem i samhället och tro att det inte kommer skapa en vi/dom känsla.
Grindsamhälle var det jag letade, tack 
Nu har vi däremot gått lite utanför topic och jag tror inte vi kommer komma överens om denna. Av den enkla anledningen att jag aldrig sett någon ändra åsikt på ett forum någonsin (varför kan inte alla bara erkänna att jag alltid har rätt och de har fel…) så tror vi släpper detta med att vi tror annorlunda.
Det där har jag funderat på ibland, att det t.o.m finns folk som nekas försörjningsstöd av rena struntorsaker - typ att de inte har sökt tillräckligt många arbeten eller fått pengar swishade till sig som de sedan använt till någon ”onödigt”. Jag tänker att de liksom verkligen befinner sig på botten och att det finns en anledning till det, att man därför kanske måste ha överseende med mycket.
Men om en sådan person blir nekad försörjningsstödet och kanske då riskerar att bli av med sin lägenhet för att den inte kan betala hyran, och dessutom är väl medveten om detta… hur löser de detta utan att begå brott? Samlar extrema mängder pantburkar? Om det är någon som vet får den gärna skriva det här i tråden, för jag får inte ihop det.
1 gillning
Även om de blir nekade i första läget av någon “struntorsak” kan de beviljas nödbistånd om de inte kan lösa det mest basala, typ mat och hyra, på annat sätt. Dock kan soc låta det gå ganska långt vad gäller hyran, dvs typ se om personen blir uppsagd och först i det läget bevilja den så att uppsägningen dras tillbaka, vilket ju kan vara en nog så stressig situation för personen ifråga. Men inte heller detta är givet att man beviljas i alla lägen (t.ex. vid upprepat beteende), så frågan du ställer är relevant. Ganska liten risk att medelsvensson skulle hamna i en situation där detta nekas, men å andra sidan är det ju så att de som faktiskt hamnar i den situationen inte alltför sällan redan har brott i bagaget och därmed redan har en risk för återfall i det.
Det som återstår är väl frivilligorganisationer, men det är ju traditionellt inte något som man velat ska vara en egentlig del av den svenska välfärdsstaten.
Blir du väl av med bostaden finns ju sedan i regel typ härbärge så att du inte behöver bo på gatan. Men även härbärget kan du bli utslängd från om du missköter dig tillräckligt, men då har det ju gått väldigt långt så jag skulle ändå säga att @Pellepennan har rätt i att ingen behöver begå brott för att överleva (ska man vara petig är ju det enda du behöver för att överleva att du hittar någon som kan ta in dig till akuten…). Men klart att dessa situationer ändå kan driva folk till brottslighet, framförallt om de sedan tidigare har andra riskfaktorer för det.
Å andra sidan hade ju alternativet - att i alla lägen vara garanterad pengar från staten, oavsett vad personen själv gjort för att blir av med sina pengar - lett till en oändlig moral hazard. Det händer ju också att klienter använder frågan du ställer som ett “hot” när det föreligger risk för avslag, dvs typ “avslår du får jag väl sno lite mat på Ica istället och då är det ditt fel, är det vad du vill?”.
1 gillning
Men om du är i den situationen vill du behålla bostaden till varje pris eftersom du inte kommer kunna få någon ny utan stora svårigheter… då finns risken att du inte bara återfaller utan kanske t.o.m debuterar inom brott.
Sökte runt lite efter exempel på när personer fått avslag, kan vara en så banal grej som att de sökt de arbeten som arbetsförmedlingen krävt enligt deras planering men att detta inte varit tillräckligt enligt socialtjänsten. I andra fall att de hyrt en bostad i andra hand utan hyresvärdens godkännande… vilket jag tror många gör när de har ordnad ekonomi, och då är det ju bostaden de har sedan när de hamnat i trångmål.
Självklart ska det inte vara helt kravlöst, men samtidigt kan man (i min mening) inte förvänta sig jättemycket i form av ansvarstagande från den gruppen. Det finns ju som sagt underliggande orsaker till varför de har försörjningsstöd, de får inte livet att funka helt enkelt. Om någon kategoriskt vägrar delta i åtgärder, söka arbeten eller ta erbjudna arbeten som rimligtvis kan utföras av personen tycker jag att man kan varna om konsekvenserna innan man drar in stödet.
Tror ändå att det är ganska sällsynt att man debuterar i brott av just den orsaken. Brottslighet om något, med medföljande skadeståndsskulder osv, försvårar ju dina chanser att få jobb och bostad osv framöver, vilket de flesta ändå vet även i en tuff situation. Det som är vanligare är att folk skuldsätter sig, med alla problem det medför.
Vet ju inte hur man jobbar i alla kommuner, men varningar och dialog är inget ovanligt. Socionomer, som i regel är de som jobbar med detta, är ju också skolade i just hur man ska motverka sociala problem osv så socialtjänsten vill ju jobba förebyggande. Men beroende på arbetsbelastning kan det vara svårt i praktiken.
Vad gäller svarta hyreskontrakt är det ju faktiskt olagligt och leder till oschysst konkurrens gentemot de som står i hyreskön, otrygghet i bostadsområdena, risk för annan kriminalitet osv, så att bevilja sådana hyror leder till andra sociala problem i längden.
Idag har en stor andel av försörjningsstödstagarna inte några andra direkta sociala problem än fattigdom, utan anledningen till att de har försörjningsstöd är ofta att deras studier inte berättigar pengar från CSN (=SFI) eller att de, t.ex. för att de nyligen kommit till Sverige, aldrig fått en tillräcklig förankring på arbetsmarknaden för att uppfylla villkoren för a-kassa eller sjukpenning. Med andra ord inte direkt något bristande ansvarstagande från deras sida. Men visst finns också de som är mer “klassiska” fall som inte får livet att funka, men där är också frågan om man bryter den spiralen genom att ge upp på deras möjligheter att få saker att funka eller om det är andra stödinsatser än just pengar som behövs.
Men obs håller absolut med om att det finns problem med systemet, att bristen på pengar leder till ökad risk för kortsiktiga beslut som gör att det blir svårare och svårare att ta sig ur situationen, men kriminalitet för att få pengar som du nekats av soc tror jag inte är en stor faktor (däremot kriminalitet för att få mer pengar än du får av soc för att du vill ha råd med något mer än det mest basala, eller droger för att pigga upp tillvaron/självmedicinera, eller skuldspiraler, eller att ekonomin tär på relationerna i familjen, eller…).
1 gillning
Är det verkligen inkomstskillnaderna i sig som orsakar brottslighet och grindsamhällen? För mig känns det mer rimligt att det är lägstanivån, i kombination med att man inte ser en framkomlig laglig väg höga inkomster eller makt och status.
Ja, och det finns ett par enkla förklaringar till detta… 
- I en diskussion/debatt oavsett om den sker på ett forum eller i fikarummet på jobbet så är det sällan någon av de två debattörerna som byter åsikt, utan de är alla runtomkring.
- Åsikter ändras ofta inte en och en, utan flera på en gång. För att någon ska byta åsikt så krävs ofta att de först behöver byta åsikt i ett antal andra närliggande ämnen. Så det du säger just nu kanske kommer ändra någons åsikt först om ett år när personen stöter på fakta/argument om ett helt annat men relaterat ämne.