Litet sidospår men blev lite orolig och triggad idag, även fast jag inte borde bli.
Jag bor i Norge sedan några månader tillbaka och är 29 år. Pratade med en kollega som gissade att jag hade cirka 1,0-1,5 MSEK till mitt namn. Jag tänkte bara ”Skojar du?”
Jag har kanske 300 k, bra lön men pluggat en hel del. Vet innerst inne att över 1 miljon vid den här åldern är galet, men fick ont i magen av kommentaren kanske bara är norskar…
Är nog ovanligt men jag lyckades när jag var 28 tror jag det var trots 4 års studier. Kräver hårt arbete och uthållighet för att lyckas med det. Idag 5 år senare har familjen 5 mnkr. Skulle definitivt säga att första miljonen var den tuffaste.
Net wealth inkluderar väl då alla tillgångar minus lån? Jag tänker ändå att 50 mille inte är så extremt med tanke på hur många faktiskt bor i delar av landet.
Tänk på att det handlar om enprocentarna. 99% har alltså inte 50millar i total förmögenhet i Sverige.
Men vid närmare eftertanke så låter det jävligt högt ja
Jag tänker på de som är jordbrukare, äger skog, äger innehav i onoterat som inte är enkelt att avyttra etc. Lägg till en större kåk i storstad och sommarstuga/båt etc.
Årets siffror visar till och med en tendens att fler sparar högre summor än i fjol. I år svarar totalt 27 procent att de sparar mellan 2000–4999 kronor varje månad, jämfört med 23 procent förra året. Det är framför allt männen som uppger att de sparar över 2000 kronor per månad. Bland kvinnorna är det vanligast att spara 1 000 - 1 999 kr/månad.
Tror inte det, jag tror vi har en stor grupp som “sparar” i denna grupp som sparar till inköp i närtid d.v.s. till resa o.s.v. D.v.s. de samlar bara för att strax använda. Det är som vanligt, som man frågar får man svar, d.v.s. oftast rätt dåligt. Har en nära släkting som “sparar” på detta sätt, in och ut på lysa. Vilket alla dagar i veckan är bättre än kreditköp och lån, men jag har svårt att se det som sparande och årets ISK-skatt lär stoppa detta beteende och hen återgår till att “spara” på bank-kontot.
Drar nog gränsen vid pengar som inte ingår i årets löpande utgifter. Att “spara” för semestern, julklappar, en resa o.s.v. tycker jag bara är att jämna ut kostnaderna över året. När året är slut så är pengarna borta och därmed inte sparade. Makes sense eller är jag knäpp?
Så länge det är något utöver det ordinarie livet i årshjulet. Att periodisera för utgifterna i Familjen AB över ett år blir inte sparande i mina ögon. I så fall kan jag spara hela lönen och sen använda av mitt sparande för att betala boende, mat, el, semester o.s.v. Är mest ute och far efter att man får ta svar från undersökningar som dessa med en rejäl nypa salt, vi vet inte hur folk tänker när de svarar.
Även i Japan krävs drygt 20 miljoner SEK för att tillhöra rikaste procenten, så jag kvalar tyvärr inte själv in. Hur kom du över gränsen? Lyckade bostadsaffärer eller något annat?