Jag tror att vi alla(?) tycker att det är märkligt att föräldrarna inte frivilligt visar sin uppskattning genom att erbjuda något.
Men nu är ju läget så.
3 gillningar
Givet förutsättningarna för den andra familjen i detta fall:
Marginalkostnaden/2
Ja, det blir något av en etikettsmiss att fråga först istället för att bara ge.
Det märkligaste tycker jag dock är att de satt barnet i en aktivitet som det inte verkar kunna ta sig till. Är planen att ta bussen om TS barn slutar? Det är ju bäddat för nästa skitmacka om TS barn vill sluta men klasskompisen vill fortsätta.
Är kanske enklare att tänka att man gör barnet en tjänst och inte föräldrarna i detta fallet.
2 gillningar
Om man tänker bortom det ekonomiska så finns det ju andra vinster. Min pappa skjutsade till väldigt mycket matcher när jag var barn och flertalet som åkte med hade inte föräldrar som hade bil eller råd (eller brydde sig). Han fick en bra kontakt med alla han skjutsade. Varje gång jag träffar på någon av de som fick åka med nu 35 år senare så är första frågan, ”hur mår farsan?”. Därför skjutsar jag gärna mina barn och deras kompisar oavsett kompensation eller om det blir oproportionerligt mycket..
4 gillningar
Det är em del som saknas för att ge hela bilden. Hur kom uppgörelsen att börja gälla? Om det var barnen som kom överens, pratade aldrig föräldrarna om upplägget när det uppstod? Vad består svårigheten i att barnet äter middag eller går på liseberg/furuvik/hattmuseet/någon helgaktivitet med andra familjen nån gång (det är nog enklare att föreslå om man vill jämna ut lite). Har TS frågat “ska vi ta varannan” om bil finns i andra familjen?
Genom att räkna i detalj ser man till att betalningen inte överstiger kostnaderna och då är det ju inte svarttaxi.
Jag hade mest irriterat mig på att alltid behöva vara den som kör, varför har dom inte tid? Bekvämlighet eller har dom faktiskt inte tid pga jobbar på annan ort eller vad?
Det är samma visa som att en del inte har tid att jobba i kiosken medans andra alltid har tid trots att man jobbar lika mycket.
Hade du frågat mig för 10 år sen, ja. Men efter 10 år av att pga barnen interagera med andra föräldrar så är jag 0% förvånad. Folk kan inte säga hej, kan inte bjuda åter ens en gång av 10, skyddar sina mobbare-barn oavsett hur videigt de beter sig, etc. Inte alla men minst 25% är direkt oförskämda. 50% rätt ok. Men max en av fyra beter sig vad jag skulle kalla för väluppfostrat. Då rör jag mig mest I medelklass. Min erfarenhet är att överklass generellt är bättre på den ytliga (men uppskattade) artigheten.
Man lär sig att ignorera de 75% som inte kan bete sig.
2 gillningar
Ja, då är det väl bara att skicka en veckafaktura på 35:- + 5mil * typ 62:-/milen + låt säga 3,5h*750:- ex moms. Delat på två givetvis.
1 gillning
Man kan tycka att den andra familjen är mer eller mindre ohyfsad. Man kan också tycka att du är mer eller mindre snål. Fundera på vad du försöker lösa och till vilket pris?
För mig verkar valet handla om “200 pix i månaden för att stilla min ilska över deras ohyfs”. Och det är inte värt att riskera min sons vänskap, eller äventyra det andra barnets möjlighet att idrotta för detta.
4 gillningar
Vänd på det. Är det då de andra föräldrarnas ansvar att TSs barn kan idrotta? Ja/nej? Om nej, varför inte när du nu sagt TS har ansvar för deras barn.
1 gillning
Nej självklart inte. Jag har inte heller sagt att TS har ansvar för deras barn.
Jag tolkar det så när du skriver att TS inte borde göra något som äventyrar andra föräldrars barns möjlighet att idrotta. Svårt att tolka på något annat sätt än att du tycker TS har ett ansvar för dem. Vilket som jag förstår dig nu, självklart inte stämmer. Lika lite som det omvända stämmer.
Hjälpas åt, gärna men inget krav. Då hjälps man just åt, dvs det går åt båda hållen. Någon som tar och tar och själv inte fattar det orimliga i att aldrig själv bjuda till är ouppfostrad. Rätt vanligt med dagens alltmer egocentrerade föräldrar.
Ja det är ju hela min poäng… De andra föräldrarna är säkert lite ohyfsade. Det vanliga ge och tar satt ur spel. TS verkar samtidigt vara en person som tar skavet hårdare än många andra. Vilket i sin tur spär på situationen.
Jag delade hur jag resonerar: försöka zooma ut lite och tänka pragmatiskt. Då blir det (för mig) uppenbart ovärt att bråka om saken.
2 gillningar
Jag har varit i ungefär samma situation när mina barn var små/mindre och hade två aktiviteter. Den ena aktiviteten tsm med en kompis vars föräldrar var extremt lätta, vi delade på körningen varannan vecka och körde det ihop sig för någon av oss så var det inget problem för då täckte vi för varandra.
Den andra var det knepigare med, den flickan hade bara en förälder med körkort och han hade tydligen ett mkt viktigare arbete än jag för han var alltid borta eller sen hem. Så där blev det så att hon fick helt enkelt hänga med. Att betala för den tjänsten kom heller aldrig på tal från den familjens sida.
Jag kan inte slå mig för bröstet och påstå att jag gjorde som jag gjorde huvudsakligen för det barnets skull. Hade det varit ett barn som mina varken umgicks med eller träffade utanför aktiviteten så hade jag krasst sagt inte slagit knut på mig för att det barnet annars inte skulle kunna delta. Jag är väl helt enkelt inte tillräckligt altruistisk för att lägga ett pseudoansvar för andras barns välmående på mig själv. Men mina barn träffade denna flicka varje dag och jag ville helt enkelt inte så split mellan dem, med risk för oönskade konsekvenser för mina barn på annan tid än aktivitetstiden.
Det är beundransvärt med alla här som känner så starkt för vad andras barn vill eller inte vill och får eller inte får, jag gjorde nog inte det. Men däremot var jag tillräckligt pragmatisk för att inte av rent principiella skäl ta strid för småpengar om det kunde riskera att inverka menligt på mina egna barns situation, trivsel och välmående. För egen del hade jag inte haft några som helst problem med att tala ur skägget med den pappan. Men för mina egna barns skull så var det, precis som du konstaterar, en helt ovärd strid att ta 
3 gillningar
Jättebra exempel. Precis så jag menar, varför röra till det mellan barnen för sakens skull? Jag förutsatte nog att skjutsandet sker för att det är mitt barns vän, och då skulle jag aldrig få för mig att sätta mig i bilen och säga “du får ta bussen”.
1 gillning
Ja. Det tycker jag med, du ska åka ändå att ha ett extra barn i bilen kostar dig knapp inget extra. Om jag var den familj jag skulle nog bjud dig på något eller ge någon present men om jag var du jag skulle vara glad att hjälpa
Läst halva tråden. Jag tänker att man erbjuder någon typ av kompensation pga. allmänt hyfs men måste inte nödvändigtvis tolkas som att det innebär att man kan begära betalt som förare..
Om du ändå hade kört ditt barn, varför ber du inte vännen lämnas/hämtas hos er? Det skulle inte innebära en extra kostnad för er.
Nä oavsett landar jag i att det känns småaktigt. Måste finnas andra sätt att resonera kring detta är ekonomisk kompensation. Du får fundera på det eller fråga vad familjen tänker sig.
1 gillning
Rimlig ersättning är valfri gåva från den andre föräldern på dennes initiativ.
Om den uteblir är ersättningen att du fått hjälpa någon på ett meningsfullt sätt och vara glad för det. Allt är inte en monetär transaktion.
Får inte riktigt kläm på om du ändå åker varje vecka eller gärna slipper åka varannan vecka.
Det är stor skillnad att köra varje vecka 3.5 timmar för att det krävs för att få dit ungarna jämfört med att slippa köra varannan vecka om den andra familjen då kan köra istället. I det fallet tycker jag en ersättningsdiskussion kan vara befogad. Du kan ju hinta andra familjen om att det hade varit hjälpsamt om ni hade kunnat dela på resorna/tiden/kostnaderna för att få dem till fritidsaktiviteten och att du nu drar hela logistiklasset.
Men är det så att du ändå vill åka med ditt barn varje vecka eller ändå har ärende i närheten varje vecka. Då tycker jag inte en ersättning är något att diskutera och kompisen kan passa på att åka med en bil som ändå rullar.