Min fästmö har haft ett riktigt besvärligt liv med. Uppväxt med alkoholst till far, modern dog tidigt i sjukdom. Det ett år yngre syskonet tog livet av sig innan 20-årsåldern. Själv kvar med pappan och diverse diagnoser inkl Emotionellt instabilt personlighetssyndrom (borderline) där ca 70% har självmordstankar och 10% faktiskt tar livet av sig. En sjukdom med hög dödlighet. Hon har undet lång tid velat ta livet av sig, i princip sen 14 årsåldern.
Skolan gick av förklarliga skäl åt helvete med ofullständiga och låga betyg i gymnasiet. Jobbat som vikarie inom vården ett bra tag efter det.
Efter behandling (typ 10 år) har hon nu när hon är 30 år, fullgjort gymnasieutbildning, fått helt ok poäng på högskoleprovet och pluggar nu till sjuksköterska med mål att bli barnmorska. Vi bor i villa, har bil, 2 barn. Och hon har en slant ihopsparad från studiebidrag, mammapenning. Tror hon ligger över medianen på avanza i alla fall.
jobbar som SSK, dvs läneutveckling ca 2%/år. Faktiskt har bytt job flera gånger för sämre lön, men mer intressant job
bor i litet samhälle i elområdet 3
bolån, husets värde ca 2,5 miljon, lån kvar ca 750000
bil värd ca 20000, har gått snart 52000mil, pendlar ca 10 mil/dag
blodig skillsmässa bakom mig, både psykisk och ekomonisk. Värdnadstvister är inte billiga, speciellt om motparten får sina kostnader betalt. Du kan vara hur rätt som helst, men du betalar oavsett. Då försvann allt bufferten jag hade sparat.
Fick stroke ett par år sedan, och var tvungen att sluta amortering då. Nu jag har kunnat börja igen, men el/bränslepriser har gjort att jag har slutat amortera igen. Kan inte just nu.
Jag är helt säkert en av fattigaste i forum, men jag känner mig rik i alla fall: jag fär jobba med människor, hjälpa, göra en skillnad. Men jag erkänner: det har varit otaliga somlösa nätter med höjda elpriser, höjda bränslepriser, höjda matpriser, höjda räntor - allt, precis allt, har blivit mycket dyrare. Man räknade med vissa höjningar, men det här är verkligen mycket. En sak är säkert, det blir fattiga tider. Man måste vara nöjd om småsaker.
Pengar brukade skapa en massa ångest för mig innan jag tog studenten. Hemma var det mor som jobbade hårt för en lön som absolut inte räckte för tre pers. Bidragen försvann när jag fyllde 18 (som om socialen och försäkringskassan förväntade att jag skulle börja jobba när jag fortfarande hade ett år kvar i gymnasiet, suck ). För mor är det en dröm att jag och min syster ska ha bättre liv än henne, där vi inte behöver oroa oss att pengarna räcker för månaden. Min dröm är att tjäna mycket pengar så att mor kan gå på semester och få jaguarbilen hon alltid drömde om.
@Heikkisj du påminner mig verkligen om min mor. Du utstrålar strong mom vibes! Värdnadstvisten var inte så rolig här också. Det var traumatiserande både för plånboken och för själen. Åtminstone var det värt det i slutändan då jag och min syster slipper se den andra.
Ptja, fattiglapp och fattiglapp. Jag är inte rik men jag är nöjd.
34 år.
4 barn, äldsta 15 år yngsta 9 år. Bor varannan vecka.
Ensamstående.
Volvo v90 D3 -18. Billig skatt, 1211 kr / år.
Villa. Fjärrvärme, elområde 2.
Bor förvisso i norrlands inland så huset i sig är såklart inte värt som en villa i storstan. Sammanlagda värdet på hus och bil landar någonstans runt 550 000.
Inte så mycke sparat. Än.
Maken(inte pappa till mina barn) gick bort i cancer för 1,5 år sen så har en del inkomster efter honom några år till. Har haft en hel del ångest sen han gick bort över hur livet skulle bli, vad jag skulle göra och framför allt över pengar. Vi drev jordbruk och vi trodde vi skulle göra det resten av livet.
Är personlig assistent nu, vikarie. Men får en rad på 75% i juni. Det va verkligen en sten som släppte från bröstet att få en egen rad och säkrad inkomst.
Gått all in på att bli fri från lån och ha det jag behöver till mig och barnen. Det har jag uppnått nu och med en riktig lön från och med juli kommer jag kunna spara en ordentlig slant varje månad framöver.
Första gången på typ 3 år som jag sover gott.
Som sagt, jag är inte rik men jag är nöjd. Trots allt.
Jag är fattig student på 25 år som precis har hittat hit, för mig är det obegripligt hur typ 300 tusen kan vara ”inte så mycket pengar”. Jag går här med mina drygt 50 tusen investerade. Men jag tänker att allt är okej, oavsett vilken situation vi har så gör vi en resa tillsammans. Det viktiga är inte mängden pengar utan ATT vi gör den överhuvudtaget. Så försöker jag tänka.
Lantbrukarhustru och ssk, mjölkgården fullbelånad till 21 miljoner och drygt 2 miljoner i obetalda räkningar men med avbetalningsplaner (total omsättning ca 7 miljoner).
Jag själv har fondspar, Lysa och aktier (mkt Sverigetung) på lite drygt en halv miljon men det tröstar sådär när hela situationen är lite kärv så att säga .
Trots allt så har vi ett rikt liv med nöjda utflugna barn, fågelkvitter, friska djur och jag som ssk får hjälpa människor som behöver vård - pengar är inte allt som sagt…
Det blir en konsekvens av att man tvingas se större fluktuationer på en volatil börs. Om 300k motsvarar en tiondel av investerat kapital så är ju det detsamma som 5k för dig.
F ö bra sparat, jag var inte i de trakterna när jag var 25.
Verkligen! Och samtidigt så får du komma ihåg att dina “futtiga” 50 000kr lägger dig LÅÅÅNGT före majoriteten, båda av dina jämngamla men också hela Sveriges befolkning! Bara din inställning till ekonomi sätter dig före
Väldigt motiverande att läsa vad många av er har skrivit. Känner igen bitar av situationerna hos närstående och det är härligt att se hur mycket som faktiskt kan ske med lite ljus på situationen!
Är själv en av de asen som tjänar nästan 50k i månaden, levt för 9k/månaden i många år för stt det räckte för mig och nästan levt för sparandet. Nu har familjen på två vuxna och två barn en genomsnittlig lön för riket och bor i radhus, pool och sportbil skymtas ej vid horisonten.
Såg att någon skrev om marklyft och det fick mig att tänka på styrketräning där man kanske har som roligast och får mest ökningar i början. Tänker att det kan vara likadant med investeringarna och att se över sin ekonomiska situation.
Hej
Gillar ditt inlägg, för vem är fattiglapp egentligen?! Här kommer min lite filosofiska utläggning…
Vi är ju alla fattiga och rika på olika vis, med olika måttband. Fattig är en relativ term. För mig handlar mycket om frihet. Att bygga frihet framåt främst.
Att stämma med någon annans utritade mall är inget självändamål och den enda relevanta frågan är väl: om jag fortsätter med detta, finns det anledning att ångra det eller var det ändå tillräckligt rätt i stunden?
Jag har följt pod och forum på lite avstånd ett tag och gillar blandningen av sparande och livsstilsresonemang. Vad strävar vi efter och varför?
Själv är jag en utpräglad Spara. Det ger mig utrymme att ta fler egna beslut. Större frihet till egna val. Jag vill samla i ladorna till senare. Har alltid gjort. Vid reflektion handlar det om att vara fri/ äga min tid och alltså inte behöva arbeta ”bara för att få min lön som betalar mina räkningar”
Kreativitet är min drivkraft. Och min ständiga längtan. Och i ärlighetens namn min största saknad. Med handen på hjärtat är min längtan efter frihet också en längtan efter att få vara i mitt egna skapande. Det som inte lönar sig i yttre bemärkelse men som gör mig rik i sinnet.
Så med den slutsatsen är du min motsats. Du är redan i viss mån rik. Ofri men ändå rik.
Råkade gå in på nån tråd om vilken sparkvot folk har och kände mig väldigt fel i detta forum . Kanske passar bättre här i fattiglappstråden?
Köpte hus för 3 år sen och har lagt in alla sparade pengar i huset och att håller på att skapa en större buffert. Har varit föräldralediga 1.5 år och prioriterat att leva snålt för att spara dagar. Månadsspar 300 kr var till Lysa. Började investera pengar för första gången 2019 vid 31 års ålder. Den där första miljonen känns väldigt långt borta
Tänk på att det är ett forum. Visst finns det såna med hög sparkvot, men även dom som skarvar lite skulle jag tro, både vad gäller kapital, sparande osv.
Du gör helt rätt enligt mej, då lyckan ligger i nuet och inte i framtiden. Avstå/Snåla inte på familj, barn, relationer på grund av pengar.
Med det sagt hinner du spara tids nog. I andra trådar brukar jag påtala att när livet kommer emellan, så finns det mindre utrymme för att hålla hög sparkvot.
Många sysslar med storskalig självbedrägeri enligt mej, om det nu stämmer det dom skriver.
Det är väldans svårt med normala löner att få ihop mycket pengar i unga år om man börjar från noll och hör inte till vanligheten. (Oavsett vad som skrivs i trådarna)
Det är klart att det finns de som snålar onödigt mycket men många lever nog det liv som de vill och klarar ändå att ha en hög sparkvot.
Jag vet inte riktigt vad jag skulle göra annorlunda om jag inte fick spara något, visst skulle jag kunna göra av med hela lönen men på vad? Bo på hotell varje helg skulle jag tröttna på och hur roligt skulle det vara att köpa en ny klocka varje månad egentligen?
). För mor är det en dröm att jag och min syster ska ha bättre liv än henne, där vi inte behöver oroa oss att pengarna räcker för månaden. Min dröm är att tjäna mycket pengar så att mor kan gå på semester och få jaguarbilen hon alltid drömde om. 
