Hallå alla! Här kommer mitt bortplockade inlägg igen, nu godkänt av @janbolmeson då det är skrivet av mig och endast mig trots onödigt långt och gillat att dela upp text med emojis redan innan AI. (Så ni behöver inte flagga det igen, tack på förhand! 
)
Mycket igenkänning och många bra svar i tråden, och jag upprepar säkert några i mina tips:
Semester - gör det enkelt och smått. Strandhäng med varmkorvslunch i termos är melodin. Camping med andra familjer brukar funkar bra, om lek med andra barn fungerar. Man behöver kanske ställa om mentalt för vad som är rimligt och försöka förenkla så att det ändå blir så mycket semester från vardagsbestyr som möjligt. (Kanske måste man t ex inte äta helt ekologiskt och lagat från grunden, vara supernoga med sockret och vad det nu kan vara för regler man själv hittat på, just på semestern?)
Om utlandet lockar kanske det inte är med familjen man måste uppleva det de jobbigaste åren? Min man åker t ex på en skidresa till Alperna med vänner årligen, på enbart vuxna människors villkor. Man får tänka lite nytt och ge varandra frihet.
Gå ner i tid - självklart är det skönt att jobba mindre när barnen är små. Men så fort de har skolplikt är det fantastiskt! Att ha en ledig fredag att ägna åt kompisluncher, träning, musik eller skogen, vad man nu gillar, det ger så mycket energi och återhämtning inför helgen (som kanske inte alls är återhämtande)!
Barnvakt - att hitta en stabil tonåring eller en “extra mormor” som lär känna barnen och fungerar bra, det är en väl värd investering. Det är också bra för barnen att ha flera trygga människor omkring sig. Barnvakt på semestern kan också innebära just mer semester för alla!
Ett barn i taget - som tvåbarnsförälder kan man uppleva en oerhört stor skillnad i energi att sära på barnen. Barnet blir ofta så otroligt mycket lugnare utan ett syskon att konkurrera med (även om de fungerar bra ihop). Att ta med ett barn på en liten utflykt på det barnets villkor kan vara så mysigt, återhämtande och kännas lite lyxigt både för förälder och barn.
Ta hjälp av proffs - om vardagen är för tuff, se till att ta hjälp av proffs. Ni verkar ju redan vara i starten av en utredning, men kanske behöver ni själva stöd samtidigt? Man kan t ex få råd om hur man kan förenkla vardagen, då det är lätt att fastna i gamla rutiner som inte fungerar längre. Vi har fått kämpa mycket med ångest och fobier och har tagit hjälp i olika perioder, vilket har både hjälpt och varit avlastande. Jag hoppas att det också gör att det är självklart för mina barn att ta hjälp i tid som vuxna.
Tiden går i trappsteg - mina barn är nu 15 och 17 och jag upplever att utvecklingen snarare går i stora trappstegskliv än som en konstant backe. Det som inte funkade igår funkar plötsligt idag, och det kan vara svårt att hänga med. Plötsligt klarar de mycket mer själva och man kan ta den första 10-minuterspromenaden helt utan barn! Sedan kan de plötsligt cykla till träningen själv och helt plötsligt står man där med två små vuxna till i hushållet, som fixar egen lunch och säger till när de tar sista yoghurten. Med detta vill jag ge lite tillförsikt att det snart kan vara helt annorlunda, i morgon kanske någon tar ett trappsteg!
Håll ut och lycka till! 