Jag gick med 2008, då kändes det viktigt för mig att få ett kvitto på att jag var intelligent. Fick hem tidningen Legatus Mensae lite då och då, men iallafall på den tiden upplevde jag att många av artiklarna var lite självgoda. Funderade på att gå på någon lokal träff, men det blev aldrig av. Kändes som onödiga pengar att betala medlemsavgiften, så rent krasst är jag inte längre med.
Det gick bra på inträdesprovet, så jag passade på att också gå med i föreningen Intertel. Den föreningen är mer obskyr, och inte heller där upplever jag att jag fick ut något mer än bekräftelsen på att jag kom in. Och det var visserligen det enda jag var ute efter.
Det finns säkert saker man kan få ut av att vara med i de här föreningarna, men isåfall har jag inte utnyttjat det. Och jag berättar inte för någon att jag är med heller. Det är inte så att jag aktivt döljer det, men det är inte många situationer i livet då det är relevant att ta upp. Mina nära vänner vet om det, och de brukar skämta om det, särskilt om jag gjort något dumt. “Hörrdu Mensa, hur tänkte du nu?”. Även min fru brukar skoja om det när jag gör något korkat: “Och du ska vara med i Mensa?”.
Var med där i något år för knappt 10 år sedan. Gick ur eftersom jag ändå inte kände för att vara med på några av aktiviteterna, så kan inte uttala mig om hur dessa är. Såg inte någon anledning att vara med bara för sakens skull eller betala årsavgiften som en del av välgörenhet.
Jag gjorde deras test och största skillnaden mot vad som kan göras på nätet var tidspressen.
Att sedan vara med är inget för asociala. För att få ut något bör man gå på träffar och ha Facebook. Inte värt årsavgiften annars. Fick bara Legatus Mensae-tidningen och ett plastkort med mitt namn på. Fick ingen bok med alla andra medlemmars namn som tidigare nämnts.
För mig blev värdet självinsikt. Har inte kunnat realisera IQn till något i verkliga livet.
Det som har lyfts fram som positivt med föreningen i den här tråden är fysiska träffar.
Mensa har 7000 medlemmar.
Räkna bort en viss andel som egentligen inte är intresserade av att delta i föreningens verksamhet, utan är medlemmar endast för att bevisa för sig själv eller andra att de gjort bra ifrån sig på testet.
Räkna bort de som inte gillar sociala sammanhang.
Räkna bort de som är inaktiva av andra anledningar.
En fråga till er som är medlemmar:
Hur många personer kommer egentligen på en träff? Finns det några träffar utanför de större universitetsstäderna?
Detta gäller innan covid, som alla föreningar har Mensa drabbas av att inte träffa. Jag hoppas samma kommer följa när eländet är slut.
Min erfarenhet är att det kommer ungefär 5-12 personer per träff. Hälften är de gamla vanliga och hälften är folk som roterar. Min uppfattning är att det är bäst aktiviteter i studentstäder men det finns även på andra orten, men kräver att det finns en viss kritisk massa. Det finns inga aktiviteter i småstäder eller byar, iaf där jag bott. (Ex i Blekinge så finns aktiviteter enbart i Karlskrona.)
Vart med tidigare. Jag personligen fick inte ut så mycket av det, kostade bara. Dock var jag fullt upptagen med annat då i mitt liv, så jag kanske inte riktigt stoppade in så mycket energi och tid på att vara aktiv för att faktiskt få ett emotionellt utbyte Dem som var med i min lokala förening var överlag väldigt trevliga, dock besökte jag en förening i en större svensk stad som inte kommer nämnas, DÄR tyckte jag det var ganska mycket ego-strykande. Jag tycker du kan testa, inte alldeles för dyrt att bara prova För mig var det jobbiga att hitta tid att åka iväg och göra testet. Om inget annat får du en årsbok med alla medlemmar, kan va kul att kika ifall man ser något namn man känner igen.
De som har berättat att de är Mensamedlemmar har varit de mest olidliga och socialt inkompetenta människor jag stött på. Men jag har säkerligen träffat ett antal som är medlemmar utan att känna behovet av att skryta med det så det varierar nog.
Jag förstår inte vad du menar. Hur vanligt är det att man känner till sitt IQ och vet ifall man skulle kvala in? Det krävs ju ett visst intresse och en aktiv handling för att gör ett IQ test, jag lovar dig att Mensa inte håller på med uppsökande verksamhet.
Vad jag har hört så brukar ungefär hälften av de som gör IQ testet erbjudas medlemskap och av de som erbjuds medlemskap så går ungefär hälften med. Så ungefär 50% av de som vet om att de kvalar in väljer att gå med, sen hur långt ett median-Mensamedlemskap är har jag ingen aning om.
Jag gjorde gratistestet på deras hemsida för drygt tio år sedan, och fick max-resultat. Därefter gjorde jag det ”riktiga” testet. Kände mig lite pinsam och självgod när jag anmälde mig, och vågade inte ens berätta det för min man innan. Jag ville bara få en koll på mig själv i frågan. Resultatet blev millimeter under gränsen, och då visste jag inte om jag skulle vara nöjd (”titta du kan ju! 3%-skiktet är inte illa!” eller besviken (”du klarade inte provet! Det är 2% som gäller, din sopa!.). Nu i efterhand känns min reaktion oerhört larvig. Det var ju inte föreningsverksamheten jag var ute efter, liksom. Det är dock roligt att ha testat, och det jag fick med mig var en bekräftelse på mitt logiska tänkande. Inget annat än så.
Jag känner många personer med hög intelligens och som med högsta sannolikhet skulle kunna kvala in i Mensa. Jag vill gärna tro att även jag själv tillhör den gruppen. Alla vi känner till Mensa men ingen är medlem, eller intresserad av att bli.
Jag är övertygad om att många intelligenta människor känner till Mensa. Inte alla, men många. Trots det är 96.5% av landets intelligentaste inte medlemmar. Det får mig att tro att medlemmarnas största gemensamma nämnare är något annat än hög intelligens.
Vill man ha respekt från andra tycker jag att man ska satsa på en enprocentar-klubb…
Du verkar väldigt angelägen om att få säga att du skulle kunna vara med men inte vill, för att du har förutfattade meningar om vad ett medlemskap innebär.
Det är förstås ok att inte vilja vara med men om det är respekt du vill ha så är de inlägg du bidragit med i denna tråden knappast vägen framåt!
Jag frågade efter erfarenheter av Mensa, direkt som medlem eller indirekt via sånt man fått återberättat för sig.
Diverse RT-forummedlemmars fördomar och åsikter är mindre intressanta tycker jag.
Jag ber om ursäkt om nån tog illa upp av det jag skrev. Det är alltid svårt med tonfall i textform. Vad som sägs med allvar och vad som sägs med glimten i ögat.
Jag tycker helt ärligt att din ursprungsfråga är intressant. Här i tråden har vi fått några exempel på anledningar till att vara med. De främsta verkar vara att få bekräftelse på sin IQ och/eller att gå på träffar med andra medlemmar.
Men ingen har ännu nämnt det som det skrivs om på Mensas webbsida, tex:
Mensamedlemmar eller grupper av medlemmar hittar olika vägar att bidra till samhällets utveckling genom ideella aktiviteter på deras ort. Exempel är individuell hjälp till analfabeter, insamling av böcker till skolbibliotek eller föredrag för skolpersonal. Många Mensagrupper erbjuder stipendier för särskilt begåvade. I Sverige arbetar vi mycket med information kring särskilt begåvade barn.
Frågan är hur stor del av de 7000 medlemmarna som är intresserade av ovanstående frågor? Eller att tex. främja forskning kring intelligens?
Du får e-postadress dittnamnATmensa.se
Du känner dig lite förmer än andra eftersom du vet att du är en av de där få procenten
Du får en bok som du kan kolla andra personer om de är med
De har två facebook-grupper. En officiell där man måste vara politiskt korrekt och Mensa Fire house där allt som inte är direkt olagligt får yttras.
De har lite aktiviteter ex: helg i någon scoutstuga eller en pub-kväll där du kan dra skämt som bara Mensianer förstår (ironi)
Gjorde provet, klarade det, blev medlem men hoppade av efter nåt år. Som många andra skrivit, deltog inte på nåt så gav inget värde för mej.
Pratar nästan aldrig med nån om att jag kom in i Mensa. Oerhört många med fördomar kring det.
Men känns som att det hjälpt mej förstå mej själv bättre. Tror det påverkar varför jag inte trivs i vissa sociala situationer, att jag tänker och fungerar lite annorlunda än de flesta osv.
Det finns mycket mer än så om man är intresserad och engagerar sig. Det finns intressegrupper för bl.a. olika typer av musik, friluftsliv, aktier, etc etc. Sen finns ett ganska stort couch surfing community inom Mensa där man kan bo hos folk över hela världen eller få en lokal guide, det har jag använd och det är roligt. Sen är det en del som är engagerade i Mensa youth program som syftar till att stötta unga med hög intelligens samt att erbjuda utbildning till lärare. Inom Mensa International finns många olika typer av initiativ också men jag har ingen koll på det.
Jag har varit med på några pubträffar i Sverige och utomlands och det kan vara väldigt intressanta diskussioner, diskussionerna på den officiella fb-gruppen tycker jag mest är tröttsamma. De nationella och internationella årsträffarna ska vara bra också har jag hört men jag har inte varit med på någon än.
Om nu de fysiska träffarna är en av de bästa sakerna med att vara med i Mensa, på vilket sätt utmärker sig de träffarna i jämförelse med “vanliga” träffar? Jag är genuint nyfiken.
Säg att jag vill hitta på en aktivitet, vilken som helst. Varför ska jag arrangera den för endast M-medlemmar och inte för gemene man?
Mot bakgrund av att endast ett fåtal procent av alla högbegåvade personer i landet är medlemmar i Mensa tycks det vara mer givande att söka potentiella begåvningar för den givna aktiviteten i hela befolkningen.
Eller känner man kanske en så stor samhörighet med andra M-medlemmar att det känns mer givande att utföra aktiviteten med dem? Mensaträffarna arrangeras kanske kring ett ämne som lämpar sig väl för just den typ av begåvning som mensamedlemmar har? Berätta gärna mer om dessa träffar för att stilla min nyfikenhet!
Även min fru brukar skoja om det när jag gör något korkat: “Och du ska vara med i Mensa?”. 
