Det här lät intressant. Vad är det för transaktionskostnader vi pratar om?
För att vara tydlig, men med viss risk för att bli långrandig:
Inom nationalekonomi är transaktionskostnaden priset man måste betala för att utbyta varor och tjänster på en marknad. Det kan inkludera en bokstavlig transaktionskostnad, alltså en summa du måste betala i pengar, men också den tid, anstränging, och motsvarande resurser du måste skjuta till för att transaktionen ska bli av. “Transaktionskostnad” är alltså ett lite halvabstrakt koncept i samma anda som “alternativkostnad”.
Det anses allmänt vara mycket fördelaktigt med låga transaktionskostnader eftersom det frigör resurser till att generera ytterligare tillväxt. Om man slipper kasta pengar i sjön varje gång man vill handla så kan man istället använda de pengarna till att konsumera och producera nya varor och tjänster. Men höga transaktionskostnader kan också föranleda olika typer av marknadsdestruktiva beteenden. Om värdet av en vara inte reflekteras i priset kan det t.ex. förvränga incitamenten för innovation, vilket i förlängningen kan skapa en del uppenbara tillväxtproblem.
Notera särskilt att utvecklade marknader som regel kommer förpaketerade med en rad samhällsbärande institutioner som gör det enkelt för folk att handla med varandra (i.e. sänker transaktionskostnaderna). Det inkluderar t.ex. opartiska rättsväsenden, system för att upptäcka och bestraffa fuskare, procedurer som säkerställer offentlig tillgång till relevant information, skyddade äganderätter, etc etc. När du skriver ett kontrakt med någon i Sverige kan du t.ex. generellt räkna med att kontraktet kommer att tillämpas eftersom alla står lika inför lagen.
Detsamma gäller inte nödvändigtvis tillväxtmarknaderna. De utgörs istället huvudsakligen av länder där man har börjat införa liknande institutioner som dem vi själva åtnjuter och ofta tar för givna, men utan att ha nått ända vägen fram. Det kan t.ex. handla om att deras rättsväsenden egentligen styrs av den politiska regimen, vilket kan göra det svårt att skriva tillämpbara kontrakt eftersom de rådanda reglerna kan variera från dag till dag och från person till person.
En kännbar effekt av den skillnaden är att när man investerar i en tillväxtmarknad så får man som regel betala en högre transaktionskostnad än man skulle ha gjort för en motsvarande investering i en utvecklad marknad, utan någon garanti om att få motsvarande avkastning. Att investera i tillväxtmarknader blir därmed en form av spekulation där den riskjusterade avkastningen i slutändan kan bli högre, lägre, eller kanske densamma som om du hade hållt dig till utvecklade marknader.
Det finns så klart undantag åt båda hållen. Italien klassas t.ex. konventionellt som en utvecklad marknad trots att det egentligen är ett genomkorrupt skitland, medan Sydkorea väl i dagsläget utgör ungefär en så utvecklad marknad som man kan hoppas på.
Disclaimer: jag har själv en del pengar i tillväxtmarknader och ser t.ex. inte MSCI EM som en sådär jättestor risk då de största innehaven ju utgörs av väldigt konservativa bolag. Ovanstående bör med andra ord inte läsas som en uppmaning att bara investera i utvecklade marknader.
). White paper beskriver teori, mål, angreppssätt, och metod väl. Tillämpningen följer sedan detta, men har väsentligt fler nyanser/komplexitet. Datamängderna inblandade, och därmed även behandlingen av dem, är helt enkelt för stora för att i detalj beskriva i white papret.