Storleksfaktorn som en förstärkare av andra faktorer

Läste också en liknande artikel för ett tag sedan, Alpha Within Factors,
om att förbättra en värdestrategi genom att filtrera bort potentiella value traps.


Och en annan artikel av OSAM, The Factor Archives: Value,
där de bl.a jämför olika mått av värde.

Om vi tar ett genomsnitt på alla perioder:

  • P/FCF: 2.99%
  • P/OCF: 2.29%
  • P/E: 2.20%
  • P/EBITDA: 1.73%
  • P/S: 1.34%
  • P/B: 0.96%

Jag är verkligen ingen expert på bokföring eller värderingsmodeller, men baserat på min begränsade förståelse så är dessa resultat fullkomligt logiska.

Värderingar baserat på fritt kassaflöde har gett bäst avkastning eftersom fritt kassaflöde är det som aktieägare bryr sig mest om.
Fritt kassaflöde är pengar som är tillgängliga att direkt gynna aktieägarna
genom t.ex utdelningar eller återköp.

Och ju längre bort från fritt kassaflöde ett mått är, ju mindre effektivt är det.

Earnings t.ex är inte riktigt lika effektvt som fritt kassaflöde eftersom
det är mindre konkret och kan vara lite missvisande, eller rent av manipulerat.

P/EBITDA och P/S är, i sin tur, ännu mindre effektiva eftersom massvis med kostnader måste dras av innan dessa pengar kan bli till direkt nytta för aktieägarna.

P/B är minst effektivt eftersom book value säger väldigt lite om ett bolags kapacitet att generera fritt kassaflöde.

Försök till liknelse: Likt en ko kan vara väldigt stor men ändå vara helt oförmögen att producera mjölk, så kan ett bolag ha stort book value men ändå vara helt oförmöget att generara fritt kassaflöde.

4 gillningar