Jag har kollat upp såväl arbete som inkomst på barnens närmaste kompisars föräldrar så klart 
Sen kan de ju ekonomin vara kass ändå men jag tror inte det går någon nöd på någon av dem. Finns inga sådana indikationer alls.
För tydlighetens skull var min uppmaning väldigt ironisk.
Jag bryr mig om vilka mina barn umgås med, men om föräldrarna har jobb och allmänt hyfs är jag nöjd så.
4 gillningar
Ja, men jag vet inte om det spelar roll i sammanhanget? Även för att få uppehållstillstånd ska man väl antingen komma från ett krigsdrabbat grannland eller ha försörjning?
Fall som slutar i socialt och ekonomiskt utanförskap beror väl på olika typer av aktivism där man medvetet kringgår systemet. Då har ju aktivisterna ett ekonomiskt ansvar för människorna de tagit hit och den ekonomiska ojämlikheten det medför.
Men de kanske tänker att relativt ett flyktingläger någonstans så är även socialt utanförskap i Sverige en förbättring. Allt beror ju på vad man jämför med. Ska man göra allting helt socialt och ekonomiskt jämlikt har man ett evigt jobb framför sig. Jag vänder mig lite emot att frågan implicerar att det är ett givet mål, även om det i ett drömland kanske vore det bästa.
Ojoj, det låter lite Stasi om de här metoderna. Eller så kanske det bara är jag som är okunnig om hur nutiden ser ut. Gör alla detta?
Typ för att kvalificera sig till inbjudningslistan till födelsedagskalaset så ska båda föräldrarna genomgå kreditupplysning. Visar de sig inte vara kreditvärdiga så stryks de från listan. Ska barnen komma upp sig här i världen måste ju umgänget kvalitetssäkras.
Jag kommer själv från en miljö där vissa klasskompisars föräldrar var så kallade kungavänner och/eller tillhörde mer statustunga adliga ätter. Det var kanske intressant för vissa men någon regelrätt särbehandling märkte jag aldrig av.
Den här tråden tog upp mitt minne eftersom jag tycker att temat verkade bekant. Och jag tänkte på det, för några år sedan diskuterades Swedengate.
Nej, det tror jag inte är standard utan mest jag som gärna vill veta så mycket jag kan om mina barns kompisar.
Uppehållstillstånd i Sverige kan beviljas på fler grunder än asyl och arbete. Du kan komma hit genom anhöriginvandring, som student eller som längre besök. Detta gäller främst människor utanför eu och EES. Nu har jag ingen statistik framför mig, men det är ju inte helt ovanligt att folk förälskar sig i någon från ett annat land, där de efter några år av distansförhållande beslutar sig att flytta ihop. I det läget kan det bli aktuellt att söka uppehållstillstånd i Sverige…
När det gäller medborgarskap, som inte är detsamma som uppehållstillstånd (en svensk medborgare har betydligt fler rättigheter än någon med uppehållstillstånd), är kraven betydligt hårdare.
1 gillning
Lokala hembygdsföreningen beskrev i en bok om dåtiden (18-1900 talets lantbrukarsamhälle) att husmodern fick dela med sig till samhällets fattiga och sjuka för att inte riskera att verka snål. Fattiga barn och andra socialt utslagna kunde årligen knacka på och hämta en kasse julmat t.ex. Tydligen var det tradition och norm att dela med sig på det viset.
Min tanke är att vi systematiskt och målmedvetet gått ifrån det “systemet” sedan dess. Att vi inte löser fattigdom genom att bjuda lite extra här och var är så att säga en feature. Not a bug.
Ok. Är tanken med dessa vägar att skapa sociala missförhållanden och ekonomiskt utanförskap? Om inte; vad spelar dessa teknikaliteter för roll i sammanhanget? Min poäng är såhär; om en grupp eller individ ljuger och fuskar för att ta sig in i samhället bör väl ingen vara förvånad om det slutar i social och ekonomisk misär? Fuck around and find out, liksom. Det handlar ju om korruption och lögner. Inte migration per se. Jag är rätt säker på att en normal person som får jobb, studerar eller träffar kärleken och flyttar till Sverige inte är grundorsaken till ökad relativ fattigdom. Snarare är det korruption. Fusk. Lögner.
Och det åtgärdar man inte ensam genom att bjuda på fika. Snarare institutionaliserar man eländet genom att legitimera det.
1 gillning
Har sett den här bilden tidigare och känner inte igen mig alls. Tycker både nya och gamla vänner alltid bjuder på mat osv om man skulle dyka upp oanmält eller om barnen är på besök.
Minns att vissa kompisar åt middag själva och att man fick vänta på deras rum under tiden när jag var liten men det var nog mer ett resultat av hur man lekte då. Typ massor med barn i nytt villaområde och att man ofta var en hel flock som hängde hos varandra. Föräldrarna hade bra koll tillsammans.
I min barndom bodde vi i en lägenhet i en av de nybyggda förorterna till en storstad. Våra grannar var funktionella alkoholister och deras pojke, som var i min ålder, var eftersläntare till två andra redan vuxna barn som pappan hade fått med en annan kvinna.
Hur det än må vara, båda vuxna var antingen alltid på jobbet eller på krogar eller sov bort sitt fylleri hemma. Min kompis var för det mesta alltid inne hos oss och gillade naturligtvis en portion varm mat, då han annars skulle behöva äta kall mat.
Ekonomiskt var de inte fattiga, de hade två vuxna med fasta inkomster – det hade inte vi.
När min kompis blev vuxen tackade han mig för att vi alltid var tillsammans, när han annars med största sannolikhet hade hamnat som antingen ett haschvrak eller ännu värre, som många andra i vårt grannskap.
6 gillningar
Jag tänker att det inte främst handlar om att bli bjuden på mat som lekande barn på besök utan mer det där att träffa grannen vid brevlådan eller om du går över för att låna något verktyg. I vissa länder finns en kultur av att bjuda på mat på ett mer spontant sätt.
Kanske inte direkt svar på TS fråga men…
Vi (min sambo och jag) tog hand om min väninnas två döttrar en vecka varje sommar (de är nästan vuxna nu…). Dels för att vi trivdes i varandras sällskap, men ochså för att ge tjejerna något att berätta om för sina kompisar. Ja, vi försökte hitta på då mycket som möjligt att göra, allt ifrån bad och fiske (som är gratis) till olika upplevelser. Särskilt då jag själv mindes stigmat från skolåldern om alla uppsatser man skulle skriva när man kom till skolan efter att sommaren och berätta vad man hade gjort. (Vi hade inte ekonomi till att göra något, i princip, när jag var liten…)
3 gillningar
Har tagit med vänner till barnen när det blivit naturligt på olika saker tex Liseberg, bio och äta ute etc, vi ger även bort utrustning som barnen haft i sin idrottsutövning när de köper nytt antingen till vänner direkt eller till föreningarna att ge till barn de anser vara behövande.
Har även sagt till att om föreningarna ser att kostnader är anledning till att något barn slutar eller inte har råd att följa med på olika saker säga till så betalar vi det utan att föräldrar behöver veta att det kommer från oss.
11 gillningar
Jag ger blanka i vad mina barns kompisars föräldrar gör, det är inte de ungarna umgås med i första hand.
Sen är det inte bara fattiga barn som behöver stöd alltid, hade en kompis vars föräldrar var så uppe i sina lyckade karriärer att de knappt hade tid för honom. Kan inte minnas att de någonsin skjutsade honom till någon fritidsaktivitet, utan det var andras föräldrar som fick ställa upp och stötta upp där.
7 gillningar
Stackarn! Tur det fanns andra snälla människor som ställer upp! 
3 gillningar
Är man aktivt i idrottsförening ser man fattigdom och familjeproblem på nära håll. Det kan vara halt från för småa skor, inte kunna åka på en cup osv. Det är mycket vanligare än folk tror och det syns inte alltid om man inte är direkt involverade i träningarna/planering etc.
Folk försöker ge samma möjligheter till sina barn och försöker oftast ställa upp. Kanske mer än de som har det bättre och som ser mer idrottsklubbar som en verksamhet de betalar för och inte en verksamhet de är en del av.
3 gillningar
Så de fattiga föräldrarna stöttar de rika med tid (som indirekt är pengar) istället.
Mina föräldrar har stöttat en afrikansk familj med 6 barn. Pappan jobbar dubbla jobb och mamman har varit mammaledig senaste året och innan dess jobbat städjobb mellan barnen. De går ju självklart runt och det är deras val att de skaffat så många barn men barnen ifråga har helt andra förutsättningar än deras svenska vänner med två barn per familj och där föräldrarna kan lägga hela helgen på aktiviteter med barnen. Detta i kombination med att föräldrarna inte har en aning om hur man knyter skridskor och inte heller har möjlighet att skjutsa på fotbollscup gör ju att deras barn behöver hjälp och stöttning från samhället.
Mina föräldrar stöttar med det de kan, allt pappersarbete som behövs med några års mellanrum för uppehållstillstånd. Hitta aktiviteter till barnen och anmäla dem i tid, ta med familjen till sommarstugan, bada och plocka blåbär. Detta så de ska förstå vad vi i Sverige värderar och vad härligt det är i naturen (dom älskar det nu!).
Även om jag märker en ton här i tråden att många tycker att var person ska sköta sitt och invandrare har vi för många av så behöver vi nog ändå se att i slutändan gynnas samhället av engagemang för sådana som har det sämre. Om åtminstone några av oss kan hjälpa en varsin människa att se möjligheter som finns i Sverige och hur man blir en del av samhället kanske vi till och med kan undvika några dödsskjutningar på köpet.
13 gillningar
Kanske kan det vara så i Sverige att det känns fel att bjuda någons barn på mat om man inte har kommit överens om det i förväg. Vem vet vad familjen har planerat för mat när kompisen kommer hem? Kanske uppskattas det inte att barnet kommer hem mätt när maten står på bordet?