När jag började med börshandel (slutet av 90-talet) så sköttes all köp/sälj via telefon med banken.
Då var det mest fonder för min del. NAV kunde man följa i söndagstidningen eller i vissa fall via Text-TV 
4 gillningar
Fast man kan ju ta ansvar på fler sätt än genom aktieplaceringar. 
Hur många hemmafruar har inte förvånats när maken dött och pensionen blivit usel. Dessa tänkte jag direkt på efter att ha läst inlägget från @Anonym
1 gillning
Ja precis. Fullt medveten om att det var krångligare att placera pengar förr i tiden, men många verkar ju ha levt ett helt liv utan någon koll alls.
3 gillningar
Japp, vanligt jävla sparkonto var ju knappast förbjudet. Inte heller att flytta till mindre, budgetera inköp etc.
Och så fanns det inga padelbanor att gå till, inga dyra mobilabonnemang, inga pooler att värma upp och inga Teslor att leasa. Vad gjorde folk med alla sina pengar?
3 gillningar
De spelade tennis/golf, hade dyra telefonabbonemang, pooler (speciellt inomhus) var väl på mode förr med och köpte dyra BMW.
Det var väl ganska precis då som paradigmskiftet med internetbanker började ske, minns i alla fall att jag hade fonder på min internetbank runt 1999.
Folk hade nog inte så mycket pengar. Man sparade och sen konsumerade. Lån tog/fick man nog bara till bostad och bil. Inte konsumtion med lån och krediter som vi ser idag.
2 gillningar
Charterresor och fjällen har väl varit stort sedan 70-talet iallafall? Sedan bilar, båtar, MC, renovering och fritidshus (eller husvagn/husbil) har det väl gått att lägga pengar på sedan 50-talet.
2 gillningar
Kreditmarknaden var hårt reglerad fram till andra halvan av 80-talet som en del av penningpolitiken. Det fick inte lånas ut hur mycket som helst som jag förstått det. När det avreglerades under andra halvan av 80-talet fick vi en kreditboom och efterföljande 90-talskris.
3 gillningar
Jag har också grillat mig under en och annan resa till solen och förfrusit tår i fjällen.
Har tre bilar, en svart, en vit och en blå samt en husvagn som mannen vill sälja, varje sommar, efter tre dagar på campingen.
Huset renoverat upp till skorstenen och dessutom tro det eller ej, ett sparkonto med några kronor på.
Varken fått eller ärvt ett korvöre.
Så ja, det har alltid gått att lägga pengar på saker. Och med stor sannolikhet kommer det även kunna gå även i framtiden. Men det ena behöver inte utesluta det andra.
Att se om sitt hus och tänka på framtiden/pensionen borde ligga i allas intresse.
Om man har något så när fungerande kognitiva funktioner och inte behöver ha en God man så borde man kunna både addera och subtrahera. Om inte annat så har man en kalkylator i mobilen.
6 gillningar
En betydligt större andel av inkomsten gick åt till boende(trots att man bodde fler på mindre yta), mat och kläder. Se artikel i söndagens DN! Det blev inte så mycket pengar över.
1 gillning
Förr klarade en inkomst att försörja en hel familjen.
Går priserna upp, dvs att man får tillbaka minst den summa man själv betalt så finns det ingen risk med att inte amortera. Av någon anledning så tycker folk det är skillnad på bostadsköp och andra affärer. Bostadsaffärer har i regel en hög risk , eftersom dom flesta köper dyrare än vad dom har råd med och dessutom med en hävstång genom att låna nästan hela beloppet. Förr eller senare måste man komma ur positionen och dom senaste 20 åren har det varit enkelt eftersom det gått upp varje år . Det skapas då en känsla av säkerhet som gör att man bortser från risken. Detta byggs på och man tänker, varför ska jag amortera när priserna ändå går upp, bättre att inte amortera och ha mer pengar över i slutet på månaden. Det fungerar så länge priserna går upp. Skulle priserna vända ner, hur otroligt det än låter för dom flesta, så ändras förutsättningarna. Vi börjar redan nu se folk som blivit chockade, fått panik och blivit handlingsförlamade. Att inte vilja amortera är ett tillstånd som skapas när folk känner sig sökra att inte behöva se över säkerhetsparametrarna inför en affär. Det skapas ett kollektivt girighetstänkande där banker, mäklare, köpare och säljare inleds i en falsk trygghet precis som med överbelåning, spännande okända investeringar som pumpar upp marknaden och skapar en luftbubbla.
OBS , detta är mina åsikter och skulle kunna vara rent nonsens.
2 gillningar
Är inte räntan extremt låg i Finland, I mars 2022 typ 0,85% i genomsnitt för nya ägarbostadslån?
Med 30år betalningstid pratar vi 3,33% amortering. Är det verkligen sådan extrem skillnad mot oss som i mars 2022 fick runt 1,34% i snitt i rörlig 3-mån och har 2% amortering
Skiljer väl knappt 2000kr per månad för ett lån på 3 miljoner.
Räntan är som sagt antingen euribor 3, 6, 12 månader, eller bankernas egna prime räntor.
Euribor kan du kolla vad den ligger på t.ex. här: Euriborkorot päivittäin
1 mars 2022 var 12 månader -0,363.
Vad jag vet så är det nuförtiden inte vanligt att få lån mot nåt annat än 12 månaders, förr gick det (vi har 3 månaders euribor på vårt lån).
Sedan läggs det på en marginal på typ ungefär 0.4%-0.9% på det.
1 gillning
Och har man ett lån med några år på nacken så kan marginalen vara ända ner till 0,2. Bankerna började med en ny term för några år sedan räntegolv för en del kunder började få betalt för sitt bostads lån.
Låt oss lämna moral åt sidan även om det kanske var ett ironiskt svar. Jag tänker så här, hur blir min privat ekonomi när jag går i pension och har mindre inkomst? Då kommer både ränta och amortering på ett bolån att strypa min levnadsstandard och frihet rejält.
Ja, detta är såklart det som spelar roll och man får räkna på det. Jag var inte ironisk. Om jag äger en bostad värd flera miljoner så har jag kapital bundet. Jag lever helst upp mina pengar när jag lever. Då kan jag välja mellan att flytta eller att ta ett lån. Såklart man får räkna på ränta och så, men jag ser inget som helst problem med att belåna dödsboet och leva upp pengarna. Målet ska vara att banken får ut sina pengar från dödsboet och att arvet blir så litet som möjligt.
Pengarna som binds upp i boendet när du amorterar skulle kunna vara investerade och generera avkastning istället, skulle säga att det är direkt motsatsen till att försämra levnadsstandard och frihet.
3 gillningar
Att se bostaden som en investering är ett sämre val än en indexfond. Börsen går bättre än bopriserna.
Vad som gjort bostaden så lönsam är att den har kunnat vara belånad upp till 85%, vilket gett en enorm hävstång. Ingen skull drömma om att belåna sina fonder till 85%.
Alla som inte belånar sin bostad till 85% är förlorare. Men livet handlar också om riskhantering och då blir kalkylen en annan, mer personlig. Så länge som man gör rätt för sig och inte orsakar skada för någon annan är man fri att ta vilka risker som helst. Skada för någon annan kan vara en personlig bedömning men för min del inkluderar jag även kommande generationer.