Ja. Om du köpt kokain och gamblat för alla pengar du inte amorterat. Om du däremot investerat löpande i vettiga avkastande tillgångar är sannolikheten mycket hög att ditt kapital nu är större än bolånet.
Ingen expert på byggkvalitet men kvaliteten på svenska hus är nog ofta mycket bättre . Mitt hus är snart 50 år och vi har bott i det halva den tiden. Det krävs troligen bara rimligt underhåll fram till 100++ års ålder. Om jag målar själv bör övrigt underhåll kunna hållas på ca 1500 kr per månad i dagens penningvärde över dessa 100 år. DVS . Ideen att amortera säg 10.000 eller så per månad extra känns ganska extrem. I varje fall om den utgiften klart försämrar familjens livskvalitet. Se till att spara till en bra pension känns viktigare. Med en inflation över tid på 2% och en 1% amortering sjunker lånet med 60% realt på 30 år ändå.
Sköter man underhållet och åtgärdar fel tidigt kan ett hus stå hur länge som helst. Då blir driften också billig.
Så 18000 om året tänker du ska räcka till att byta kök och bad*2 vart 20:e år, måla om vart tionde och lägga om taket med 30-40 års mellanrum? Plus alla övriga underhållsåtgärder?
Då får man nog vara väldigt aktiv själv.
Byter man kök och bad var 20 år gör man det av kosmetiska skäl, inte av nödvändiga skäl. Om man man inte är väldigt oaktsam förstås.
Måste taket bytas efter 30-40 år har du ett enkelt och billigt tak från början. Byter du till samma blir det också enkelt och förhållandevis billigt.
De flesta av mina fönster är 100 år gamla. De som har blivit ersatta av kopior led av bristande underhåll. Taket är lika gammalt. Putsen fyller jag i om den skulle släppa någonstans.
Byggbranschen lobbar för att vi ska följa trender och göra om hela tiden. Vissa moderna material kan inte heller underhållas eller renoveras. Vi kan välja att följa med på detta racet eller att avstå och satsa på material som kan underhållas och repareras.
Att skriva av ett badrum på 20 år är nog knappast konstigt. Säg 25 år då - badrum är dyrt som fasen så det blir ändå en viss månadskostnad. Jag har två i mitt hus, låt oss säga att en medeldyr renovering av dessa kostar 300’, för båda. Eller hur mycket som helst om man vill ha lite lyx.
Kök kanske man inte behöver riva ut efter 20 år men du ska ha tur om dagens vitvaror håller längre.
Tak håller jag med dig, är det välkonstruerat med standardpannor i betong håller det längre än 30-40 år, men knappast i oändlighet. Att ditt tak sitter kvar efter hundra år är ju bara att gratulera, men det förstår du ju själv att det knappast är vanligt.
Och dina hundraåriga fönster är knappast underhållsfria. Snarare har de väl fått väldigt mycket kärlek om de hållit så länge. Och tid är knappast gratis.
Vidare har många villor mängder av andra installationer som kräver underhåll men ändå behöver bytas förr eller senare. Allt från garageport till värmesystem till ytskikt inomhus.
Vill man ha ett välskött boende och inte bo i något med sämre standard än en miljonprogramslägenhet så kostar det.
Stryka med linolja på en trasa, det är allt. Behövs ingen ny färg. Nytt kitt om det skulle behövas.
Vi har tydligen helt olika syn på material och underhåll. Du har kanske ett nyare hus med “modernare” material?
Alla som inte belånar sin bostad till 85 procent är en förlorare…
Stämmer väl ändå inte! Jag har i stort sett inga kapitalkostnader, och skulle jag hyra vore den kostnaden ligga på kanske 12 000 kr per månad. Nog är jag en vinnare…
Förlorare är väl fel ord. Men den som vågat investera 15% och sen fått se sitt hus stiga i värde med säg 100%, har ju gjort en fantastisk affär med 666% värdeökning istället för ”bara” 100%. Brutto och ej räknat bolånet, men ändå…
Ja, kanske. Det är ju tillspetsat för att få fram poängen att som penningplacering är börsen bättre än en obelånad villa eller bostadsrätt. Men börsen är ju mycket mer volantil än bopriserna och därmed också risken.
Jag föredrar lågt eller inget bolån. Livet går inte bara ut på att maximera sin avkastning.
Detta är exakt mina tankar också. När jag totalrenoverade mitt gamla 1800-talshus tyckte de flesta (även snickaren) att jag skulle byta ut de gamla fönstren med delvis handblåsta skimrande glas till moderna trä/alu fönster, med bättre U-värden. Jag vägrade och lämnade istället in dem till en byggnadsvårdare som bytte delar där det behövdes och tillverkade innanfönster som jag sedan linoljemålade för hand. De har suttit där i 130 år och kommer med lite underhåll och kärlek från min sida kunna sitta där i hundra år till, utan att behöva rivas ut och ersättas med moderna varianter i sämre kvalitet (rätt kostsamt även det).
Det här inspirerade mig till att kanske starta en egen trådstart om hållbara “investeringar” i hus, får se om jag får till nåt :).
Kalkylen förutsätter a) låg boränta, b) stigande bostadspriser och c) uppåtgående börs. Men om räntorna höjs ohemult så kan bopriser och börs falla samtidigt. Inte bara från sjuka nivåer utan en generationskrasch. Om du samtidigt skiljer dig och måste sälja så är maxad belåning på boendet ingen höjdare.
Heder åt dig. Dessutom bra för miljön.
Det är ju fantastiskt med gamla hus och de material som håller.
Samtidigt var ju manövern du beskriver varken billig eller snabb - vilket var lite min poäng när jag försökte beskriva hur snabbt underhållskostnaderna tickar på för ett hus. Oavsett om fönsterna är 13 eller 130 år gamla.
Fastighetspriser och börs utvecklas normalt åt samma håll. Går det ena upp går också det andra upp.
I framtiden händer alltid saker som vi inte är beredda på. Att köra lite försiktigt med lån och annat ökar handlingsutrymmet om det skulle behövas. En skilsmässa är ofta en tråkig grej och kan utlösas av ekonomisk stress. Det är der inte värt.
Absolut. Jag jobbar som projektledare/inköpare i byggbranschen och är medveten om kraven på att det ska gå fort till liten kostnad. Mitt eget hus ser jag däremot som ett livstidsprojekt, här har jag haft tid att lägga ner och lära allteftersom. Tiden jag lagt ner ser jag som en långsiktig investering i något som ska vara mitt boende under lång tid framöver. Sedan är det något terapeutiskt med att måla och småsnickra. Jag är dock väl medveten om att andra inte ser det så.
Värmepump, solceller, vitvaror osv är dock inget jag kommer kunna renovera upp själv, så till sådant läggs det undan många tusenlappar varje månad inför framtiden. Det är dyrt med hus.
Lovar att följa den tråden!
Delar din inställning till fullo. Vi har haft vårt hus i snart 15 år och ser det inte främst som en ekonomisk investering. Vårt hem är ett ställe där vi vill vara och trivs i. När det blir dags att sälja så kommer vi förmodligen vara gamla och nöjda med det lilla och med stor sannolikhet inte ha behov av pengarna.
Jag ser också vårt hus som ett livstidsprojekt och min man tycker om att bygga, renovera och lösa problem. Ju större och krabbigare projekt desto bättre. Och projekt har vi haft gott om, oftast inte de billigaste, både nödvändiga och onödiga.
Vi har byggt garage med plats för fyra bilar, en altan som en mindre helikopter kan landa på, lekstuga till barnen på 10 kvm (kommer snart användas som feststuga), en pool, byggt om ett stort rum till badrum, gjort om ett av två garage till sovrum. Huset är från 60-talet och det fanns två garage under huset med en sån där jobbig nedfart som ingen vettig människa skulle få få för sig att bygga idag. Sovrummet är en fröjd att ha där nere på sommaren. Det andra garaget bredvid använder vi för allt skit som man samlar på sig.
Coronasommaren 2020 rev vi ut hela köket till sågspånen i golvet, slog ut en vägg för att göra köket riktigt stort och ett hål i teglet för att få in en altandörr ut till pensionärskuvösen. Som vi hade byggt några år tidigare. Och när vi ändå höll på med köket och dammade ner hela skiten så slipade vi och målade två trappor, tapetserare om hela bottenvåningen, la nya golv och tog bort dörren och väggen ner till källaren.
Det var nog min mans bästa sommar någonsin.
Enda gången han svor en ramsa var när vi upptäckte att det var en mindre spricka i en av bänskivorna i sten. Det försenade köksbygget och då svor jag i åtta veckor, tills vi fick nya, när jag fick laga mat i husvagnen.
De tre “gamla” bänkskivorna fick vi behålla och av dem blev det ett fläskigt utekök förra sommaren.
I år hade vi inget större projekt på gång men som tur är har vi en tonåring som vill ha en A-traktor. Då kan min man roa sig med att bygga på den. Han får många gratis terapitimmar och vi har kunnat spara massor med pengar på att göra allt själva. Pengar som jag har kunnat lägga in på amortering av huset och övrigt sparande/investeringar.
Vi sover gott (och svalt) i ett hus med standard över medel och behöver inte oroa oss för jobbiga räntehöjningar.
Fast jag inser att vi har en väldigt ojämn och orättvis arbetsfördelning i vår relation. Medan min man renoverar, bygger och roar sig mest hela tiden så får jag dra det tyngsta lasset med att planera och ta hand om vår ekonomi.
Alltså, jag håller med dig till stor del men äldre hus kräver ändå mycket kärlek.
Mina föräldrar bor i ett gammalt släkthus i sten från 1700 talet. Det är jättefint men det är bara det för att mina föräldrar är båda väldigt händiga och kan ta hand om det utan att behöva hyra in så mycket dyr hjälp.
Bara ditt exempel med att kitta fönster är ju inget man gör på en kvart när man har 15 fönsterpar att ta hand om. Sen finns det väldigt mycket mer att tänka på för att hålla huset i fint skick utan att låta det förfalla. Med det sagt så om man kan göra allt själv så är det ju ingen fara, men det kräver ett visst intresse.
Varje 20 år är onödigt… Renoverade badrummet nr 2 (original) från 1975 efter 40 år. Det var helt ! felfritt tekniskt men lite tråkig färg tyckte frun dvs lyxkonsumtion . Badrum nr 1 och köket renoverades för 30 år sedan till helkaklat ljust och fint mm och ser bra ut än. Kanske dags igen om 10++ år igen. Har dock bytt alla vitvaror och lite kranar mm ca varje 12-13 år utom spisen som är 30+ faktiskt. Vi är bara 2 i huset sedan ca 15 år så vi sliter inte så hårt.