Om man har tillräckligt med pengar för att kunna amortera av hela bolånet så är man ju precis lika fri som om man inte hade något bolån alls, tror det är många som missar den detaljen 
och min poäng är att man kommer förmodligen dit snabbare genom att investera än att amortera så ironiskt nog är kan det vara direkt kontraproduktivt att amortera om man vill bli fri så fort som möjligt.
5 gillningar
Jag tror det kommer att ske men inte att ta bort utan en långsam nedtrappning. Ingen vågar prata om det innan valet men efter valet tror/hoppas jag på att det sker. Säg en långsam nedtrappning till halva avdraget på 15 år, 1 procentenhet nedtrappning per år.
2 gillningar
Tack @1havde för din kommentar. Rent ekonomiskt rationellt håller jag med dig 100%. Avkastning på hyfsat väl investerade pengar är ju högre långsiktigt än bolån räntan är. Dock finns det ett viktigt antagande. Att man har tillräckligt med “human kapital” och inte råkar ut för sjukdom eller andra hinder till att jobba/dra in inkomst. Händer det något oförutsedd finns det risk att man inte kan betala tillbaka sitt lån som kan orsaka konsekvenser för ens ekonomi och tillgångar, dvs är man inte riktigt fri. Det finns mycket skrivit på detta ämne online, till exempel från Dave Ramsey eller The Barefoot Investor. Och jag fattar att detta är inte rationellt rent ekonomiskt. Till slut blir det ett beslut om hur man optimerar hur man sover om nätterna med olika riskbilder - jag är inte en “homo economicus” Homo economicus - Wikipedia
3 gillningar
Ja, det kan man säga och då kokar det ner till en fråga om risk. Alla kan inte hålla i pengarna och konsumerar upp dem istället för att placera dem. Det är risken. Men visst, du har rätt i sak.
1 gillning
Har för mig att Danmark valde något liknande
Håller med om resonemanget om risk. En bekant tvingade sig själv att amortera kraftigt eftersom hen fullständigt saknar ekonomiskt tänkande. Tycker att det i den personens fall var klockrent.
1 gillning
Min situation kanske är lite unik, men såhär är det för mig:
Jag köpte för ungefär 7 månader sedan, till 70% belåning. Har sedan dess kommit ner till ungefär 60%. Har sparat (har bara på ett vanligt konto, eftersom börsen har gått som den har gått), och siktar på att vara under 50% till årsskiftet.
Sparar mellan 20-25tkr per månad.
Jag tänkte att ett köpt boende skulle bli ett trygghet och lugn, men samtidigt kom jag precis in i värsta stormen med höjda räntor i princip direkt när jag hade fått mitt lån.
Dock så låste jag räntan och den går ut i April, 2024. Tänker då, beroende på vad räntorna är, att amortera ner till 50% och då slippa amorteringskostaden. Mitt lån är ju låst och pengarna kommer jag inte använda till något annat (jag är väldigt bestämt med just sådana saker, så jag kommer inte nafsa på dem).
Det är min plan för att få ett lugn i stormen, så att säga.
Om det vill sig väl, kan jag vara under 1 miljon i skuld relativt fort. Det känns då som att man har satt sig i en ganska bra position. Det väldigt “tufft” (har själv valt att spara så hårt) just nu, då jag i princip klarar mig på 3000 kr / mån.
2 gillningar
Det låter sunt givet börsläget och det finns inga garantier för att pengarna kommer att utvecklas bra på börsen de närmaste åren. Vissa hävdar ju detta benhårt men å andra sidan är det ju samma personer som trodde att den låga räntan skulle vara för evigt. Då du bevisat att du klarar dig på 3000 kr/mån och kan spara 20-25k i månaden så har du ju en fin buffert mot räntehöjningar, du kan ju dra ner på sparandet om det krävs.
3 gillningar
Ja precis.
Det känns skönt att man har en bra buffert nu, och det finns ju ingen anledning att faktiskt amortera på lånet just nu, utan det är ju likabra att betala det när lånet isåfall går ut, så tänker jag.
När jag har dessa pengarna klara (c.a 400k, har 280k i dagsläget), så kommer jag börja leva mer normalt. Nu har det nästan blivit lite av en sport att kunna spara så mycket som möjligt.
Då jag inte har några dyra intressen (bara datorspel samt gym) så går det galant. Visst är det tråkigt att man köpte precis när räntorna gick upp, men vad ska man göra? Som tur är trivs jag väldigt bra i lägenheten och vill verkligen inte flytta.
Ska studera i framtiden, men då hyr jag bara ut lägenheten i andra hand, så ser inget större problem där heller.
Dom flesta verkar renovera med kaklade badrum för rätt mycket pengar. Vi fick offerter på häraden 140.000 för vårt lilla badrum nr 2 utan badkar mm ( 8 år sedan nu ) . Det ligger på andra våningen i ett trähus vilket är lite riskabelt avseende skador på tätskikten över tid trots att man förstärker väggar och golv. Vi valde att renovera med plastmatta på golv och vägg i modern färg istället . Tekniskt klart säkraste mest långlivade lösningen sa besiktningsmannen som inspekterade jobbet.
Kostade ca hälften dessutom. Plastmattan på vägg lades skarvlöst från dörren. Dom flesta tänker nog inte på det men ett kaklat badrum som används normalt torkar aldrig upp. Alltid blött bakom kaklet på golvet i alla fall och vid duschen. Rätt ofräscht tycker jag och med tiden ser skarvar mm ofta inte så kul ut. Skulle inte förvåna om billigare metoden ovan sänker avskrivningen på badrummet faktor 3 minst gissar jag pga längre livslängd och lägre kostnad.
3 gillningar
Jag väcker en gammal tråd med en kort SVT-artikel som precis dök upp:
Så, vad tror ni? Är amorteringskulturen en del av det finska framgångkonceptet (utöver sisu, naturligtvis)?
ping @Esko @JayR och andra falska eller äkta mumintroll. Det vore intressant om ni chippade in lite tankar.
Tycker @moderatorer att det ska vara en egen tråd så får ni bryta ut den. 
1 gillning
Tidsbegränsade lån har ofta en ökande amortering med tiden, framgår inte av artikeln vad som gäller i Finland.
Tycker själv det ur en individsynpunkt är bättre att öka amorteringen i takt med att löner ökar och skuldbörda och ränta minskar. Sverige har istället lyckats konstruera någon form av KALP-flaskhals för året man köper bostaden, sedan minska lånebetalningarna samtidigt som lönen ökar.
Dock borde effektivare lån bara resultera i högre bostadspriser.
Vet inte, men för damen i artikeln verkar det ju som att pengarna som nu går till amortering inte skulle sparats i annat fall. Då är det såklart positivt.
Sen är min uppfattning att amorteringskulturen är mycket det, en kultur, folk betalar av sina lån även fast de inte skulle behövt.
Man kan fritt välja om man vill ha rak amortering eller annuitet.
2 gillningar
Amorteras även i USA. Lånen är ofta på 30 år.
Tycker inte att det lett till framgång för USA. Speciellt med tanke på att finanskrisen berodde mycket på hur lånen såldes vidare.
1 gillning
Finns goda skäl att inte amortera hela sitt bolån. En del experter pratar om detta. Man ska aldrig lägga alla sina ägg i en korg.
Var en finsk nationalekonom som tyckte att amoeteringskulturen inte är positiv i Finland. Utan svenskar har en mycket bättre finansiell mognad som har andra placeringar på börsen tex.
1 gillning
Ja, det finns alltid flera sidor av det.
Om man tittar på den här statistiken från Nordnet, så har de finska kunderna klart mycket mindre investerat på börsen än de svenska.
5 gillningar
Ja precis, tack för bra länk.
Samma nationalekonom pratade även om att många har alla sina besparingar i huset och urbaniseringen som sker när folk lämnar små samhällen. Många kommer få se sina besparingar i huset krascha, för det finns ingen efterfrågan längre på husen.
Du syftar på han som pratar i det här längre inslaget som den korta artikeln var tagen från, antar jag?
Ja, tyckte han sa rätt vettiga saker.