Vi kommer fortsätta amortera. Har ett väldigt stort lån med rörlig ränta och senaste tidens ränterörelser har gjort mig mer sugen på att beta av en del av lånet i ett svep. Men samtidigt pekar min egensnickrade makroanalys på att vi är i slutet av räntehöjningscykeln vilket i sin tur innebär (i) köpläge på börsen närmar sig och (ii) räntesänkning redan 2023.
Får se vad min diskussion med mig själv landar i. Men det blir antingen fortsatt amortering (motsvarande lite mer än 2%) eller en större engångsavbetalning och därefter motsvarande 1%.
Hoppas verkligen inte att man tafsar på amorteringsreglerna igen i riktning mot att stötta ansvarslöshet för de som tar stora lån och sen inte klarar av att amortera. De man borde göra är i stället att påbörja en långsam nedtrappning av ränteavdragen, men behålla amorteringskraven.
Samma här. Kommer ihåg hur jag tänkte att jag ska bo här 7 år till så varför inte låsa räntan på 1.79, då bor jag riktigt billigt. Hovrade med musen en stund på valet med 7 år. Nä lite högt ändå, kryssade i 2 år på 1.22. Ett dyrt klick med facit i hand.
Fortsätter amortera. Har andra saker jag kan dra ner på vid behov.
I dagsläget har vi ~72% belåningsgrad på ett lån som motsvarar ungefär 2,5x våra bruttoinkomster. Räntan är bunden på 1,16% till november 2023 så vi har inga problem med ökade kostnader någonstans ifrån, än så länge. Snarare har vi fått mer över efter löneförhöjningar.
Jag går dock i tankarna att pausa månadssparandet till börsen (det enda sparandet jag har i dagsläget efter att bufferten gick åt till bostadsköpet), buffra upp de slantarna (hinner bli ungefär 200 tusen till nov 2023) och tillsammans med sambon amortera 400 tusen på lånet för en “garanterad” avkastning på kanske 3-4-5% när väl räntebindningstiden löper ut. Lite jobbigt att pausa börssparandet när det är rea, men vem vet, kanske är det mer rea om 12 månader och då använder jag helt enkelt bufferten till att köpa aktier istället för en engångsamortering…
Svaret på trådstarten blir nog ändå att amorteringstakten taktar på som vanligt, där vi amorterar 48000 i årstakt.
20-30% lägre om man ska vara noga eftersom många lär maxa gränsen på 100k ränta per person och år för att kunna dra av 30%.
Jag var över den gränsen 2008 och hade som högst en rörlig ränta på 5,85%. Jag ökade då amorteringen och amorterade 10k i månaden fram till att jag låg runt 1 miljon i kvarvarande lån och det lånet kan jag lösa när jag vill.
Belåningen på huset är knappt 50% och ca 3 ggr vår inkomst, huset som behöver investeringar som sannolikt/garanterat ger bättre avkastning än att amortera av bundna lån framåt när dom blir rörliga.
Allt beror på hur höga räntorna blir men vi siktar både på att både amortera och investera alla pengar som blir över i huset.
Jag pausade under Corona. Det var som att kissa på sig: varmt och skönt i början, sedan blött och äckligt. Belåningsgraden och lånets storlek i förhållande till inkomsten försvinner inte bara för att jag gör något annat med pengarna (sparar till pension i bästa fall). Jag följer numera min huvudplan och det är att komma ner till 50 procent belåning på boendet och aldrig komma över 25 procent av inkomsten i boendekostnad (bolån + brf-avgift).
Vi skulle nog sluta…
Eller snarare då vi varit föräldralediga och precis börja jobba. Först och främst återbygga ett lite bättre buffert konto.
Men annars så byta lån att amortera på från Bolånet på 1,06%bundet till tex billånet/solcelsslånet som ligger runt 3% (båda vilket det amorteras på idag och aldrig pausats)
Jag lockas ibland att sluta amortera, men det är ett förbannat bra lågrisksparande istället för att lägga pengar på ränteplaceringar. Vi lägger ungefär 3 % av hushållets nettoinkomst på amorteringar. Det känns ganska rimligt och kanske t.o.m. lite lågt. Det är en bra del av en diversifierad placerings och sparportfölj.
Jag har en belåningsgrad på 20%
Lånet är ungefär lika stort som min årsinkomst netto.
Jag amorterar en tusenlapp varje månad och kommer att fortsätta göra det.
I min ekonomiska värld så tycker jag att man bör amortera även vid låg belåning.
Pausade 12 månader under C19.
Ungefär hälften stoppades in i huset i form av materialinköp till en renovering av sovrummet.
Andra hälften stoppades in i Opti och kommer agera buffert till en annan mindre renovering, den kommer sannolikt inte behövas utan bli början till ett sparande till takbyte 2025-2026
Låste med låg ränta och relativt hög amortering (3%) under 2020 (vinstlott)
Det ser därmed ut som vi kan få ner belåningsgraden via amorteringar och inflation till en angenäm nivå när den bundna räntan löper ut 2025 och samtidigt ha en del kontanter och bra låneutrymme till takbyte och solceller.
Som tidigare nämnt har jag haft en mindre “kissa på mig känsla” när jag tidigare pausade amorteringarna under C19 men än så länge tycker jag att pengarna använts till rätt grejer så det känns fortfarande varmt och skönt
Tidigare har Jan nämnt att det känns som att alla andra sett nuvarande situation uppstå och binda räntor i tid, så jag känner mig skyldig att även erkänna att bundna räntor och bundet elavtal känndes som hängslen och livrem, lite risk behöver man utsätta sig för gick mitt interna resonemang, så i september 2021 tackade jag nej till ett 3årigt fast avtal på 0,69/Kwh och gick över till timdebitering detta var naturligtvis en nitlott…
Summa summarum.
Att pausa bolån för att satsa på börsen är fel enligt min interna kompass, det är inte samma budget.
Hushållsbudgeten ska hamna i hus och hushåll.
