Kan tyvärr inte hålla med dig … Är ofrivilligt sjukskriven sedan några år, utförsäkrad från Försäkringskassan sedan 2,5 år och nyligen avskedad från min fasta anställning som jag haft sedan 2008 efter att ha genomfört 2 oberoende bedömningar av min arbetsförmåga (resultat 0 % kvar)
Lever på 0 kr sedan oktober 2021 och gråter varje månad när det är dags att betala räkningarna. Det är fruktansvärt plågsamt - hela min tid går ut på att försöka skrapa ihop de 8500kr jag har i räkningar varje månad för att inte slå spiken i kistan (hamna hos Kronofogden) Ungefär som ”Måndag hela veckan” utan någon möjlighet att ta sig ur, hur jag än försöker…
Så nej, det är inget glamoröst med ”de fattiga åren” det är enbart plågsamt och förnedrande efter att ha arbetat och slitit sedan 14 års ålder … Man är inte vatten värd - jag slits varje dag mellan att försöka en månad till eller bara avsluta skiten och checka ut för gott 