Nej, vi försöker vara sociala vid lunch middag. De får dock titta på platta på frukosten, men de äter själva ändå så det kanske inte bara är TVn som gör att ni måste mata?
När jag växte upp så tittade vi på TV hela tiden, men jag blev väl inte helt förstörd av det heller, så hoppas det kan lugna dig lite grann?
Nu tror jag att du skriver i affekt. Du/ni kommer inte att förstöra erat barn för att ni låter henne titta på tv medans hon äter.
Vissa barn inom NPF behöver ha tv:n eller datorn framför sig under tiden som den äter. (Menar inte att erat barn har någon NPF-diagnos)
Här hemma har vi tv:n på ibland när vi äter men tittar inte speciellt mycket på den då, blir mest att den är påslagen. Vi har aldrig gjort någon grej av det. Vi har tonåringar ska tilläggas.
Du ligger långt efter din tid. Du riskerar att skicka en bra man på exit för att du inte hänger med.
Hos många är det så att varje familjemedlem stirrar ner i sin egen mobil under måltiderna och hos andra är det till och med så att de inte ens äter alla sina måltider vid samma tidpunkt i sitt gemensamma hem.
Ingen TV eller mobil hos oss heller när vi äter (barn på 12 & 15). Försöker att äta tillsammans även om det blir lite udda tider ibland pga mycket träningar för barnen, en viktig rutin tycker vi.
Vi äter alltid tillsammans och vid matbordet. Där finns ingen TV. Tittar överhuvudtaget inte mycket på TV. Det blir oftast 21-nyheterna och så sent äter vi aldrig. Äter helst dagens sista måltid vid 16.30-17.00. Utan TV.
Vi äter aldrig framför TVn. Försöker också äta samtidigt i den mån det går.
Med det sagt tycker jag man får göra som man vill, funkar det bra för er att kolla tv är väl det fine. Det låter som ditt problem är att du inte kommer överens med din man, och inte kan diskutera detta med honom. Det är ni två tillsammans som ska sätta reglerna, men det kommer givetvis alltid bli eller vara en kompromiss.
Sist men inte minst. Sluta mata din 7-åring! Leder det till att barnet inte äter så mycket kan jag nästan garantera att det inte gör varken till eller från. Är ett barn hungrigt kommer det äta. Var bara tydlig med vad som gäller (återigen utifrån vad ni som vuxna vill). T.ex. det är nu vi äter, det blir inget mer ikväll.
Alla gör olika med sina barn, det jag tycker är ett problem generellt är inte hur man gör utan när man låter barnet bestämma genom tjat eller dåligt beteende. Om ett barn tjatar sig till en macka efter att man sagt att middag är sista maten för dagen lär man barnet att tjata är en ypperlig taktik. Använd istället mängder med tålamod och kärlek men konsekventa regler. Barn dör inte av att vara arga eller ledsna. Man kan visa kärlek utan att för den delen gå dom till mötes i sak.
Använder TV på helgerna, 3 åriga sonen får titta på barnprogram och äta frukost medan mamma sippar kaffe. 100% lathet från min sida, inte särskilt pigg 05.30 lördag morgon…
Brukar försöka distrahera med TV om ungen är sjuk och inte har aptit…
Matbordet är kanske den sista fredade zonen i ett hektiskt nutidsliv. Låt den få vara det! Sätt av en timme för en gemensam måltid och utan störande moment. En helig timme. Kan man inte avsätta den enda timmen är det hög tid att omprioriteta livet. Det skulle kunna rädda många relationer.
Om barnet har någon diagnos som gör att denne inte kan äta själv är TV-tittandet minsta problemet i sammanhanget.
Annars tycker jag man ska undvika TV-tittande när familjen äter tillsammans, särskilt om man sällan samlas under dagen förövrigt. Då är det bättre att diskutera något.
Inte korkad men kanske överdrivet orolig. Jag tror att hela familjen skulle må bra av att äta ostört tillsammans. Det måste finnas gott om tid för kommunikation. För att underlätta vardagen, slippa missuppfattningar och för att kunna visa att ni bryr er om varandra. Om din man inte förstår det är det kanske han som är korkad.
Det här kanske stämmer för hur det sett ut i ditt liv, det går inte nödvändigtvis att applicera på andras liv.
Varför måste denna timme avsättas just i samband med att stoppa mat i mun? Fungerar det inte lika bra att sätta av den utan matintag?
En vanlig vardag för oss är hela familjen ytterst sällan samlad vid t.ex. middagstid, beroende på olika saker. Jobb, träningar etc etc. Det betyder inte att vi inte finner tid att samlas för diskussion och samvaro ändå.
Folk är snabba på att moralisera. Man går leva som man vill, men det är viktigt att förstå vad olika val (eller brist på val) leder till och om det är detta man vill.
Kommunikation och eftertanke är ett måste, annars är det slumpen (eller en 7-åring) som styr familjen…