Vi är två vuxna i hushållet. Inga barn. Vi äter för det mesta till en film eller serie. Annars äter vi framför tvn avslagen, eftersom vi sitter bra där. Hade vi haft barn hade vi ätit vid bord, utan stimuli utöver samtal.
Handen på hjärtat. Hinner man inte få ihop middagarna tillsammans då är det väl även tveksamt till att få ihop samvaro övriga tider eller? Många gånger handlar det ju om betydligt kortare tid än en timme. Snarare allt från 15min och upp till Max 45min.
Själv kan jag inte riktigt förstå hur man löser kommunikationen med familjen om man aldrig sitter ner ihop.
Inte bara Föräldrar utan syskon emellan också.
Beror väl på hur ens scheman ser ut? Som jag sa, våra scheman ser ut så att många aktiviter ligger just vid middagstid, vilket gör att vi sällan har möjlighet att äta samtidigt.
Mellan 20-21 har vi bäst tid för samvaro, att alla ska äta då passar inte, så vi umgås utan att äta.
Såklart, det kan säkert fungera. Jag utgår dock från egna preferenser med en granne.
En idrottsfamilj som sätter idrotten över familjen, där det minst sagt är ostrukturerat……
Mycket på grund av att dom aldrig hinner prata med varandra.
Det gäller att passa upp bara, och vara lyhörd.
Ingen rolig syn utifrån, men inget man har att göra med såklart.
Jag som har tonåringar är glad att vi hållit stumt på maten, dom sitter inte och umgås med oss stofiler på kvällarna längre. Kompisar! Killar osv drar mer.
Middagarna är för oss inte bara mat, utan sammanhållning i ett större perspektiv och kommer så vara även när ungdomarna flyttat.
Men givetvis kan det ju fungera ändå.
Ja, att det skulle på nåt sätt vara dåligt att umgås vid middagen är inget jag försöker påstå. I familjen jag växte upp i gjorde vi så, det fungerade bra, precis som upplägget vi har fungerar bra.
Alla sätt är bra, förutom de dåliga.
Det är tyvärr för dyrt att kasta ut mig.
Sedan är jag inte en sak att kasta.
En man som dig skulle jag kasta direkt från mitt liv.
Det måste ju ändå ske förr eller senare, så varför dra ut på eländet? Som sagt, du har ett väldigt tålmodigt ex.
Vi äter vid bordet. Dock äter vi ofta pizza framför teven i familjen, det har blivit lite av en grej. 
Vi tittar ofta på TV/datorn när vi äter, både gemensamt och separat.
Du kanske kan utveckla lite varför du anser detta vara dåliga rutiner? Kan ni kompromissa? Har du försökt förklara för din dotter varför du uppskattar att äta utan inslag av TV? Och frågat henne varför hon inte vill?
I min mening så är det inte speciellt dåliga rutiner om man umgås på andra sätt. Gör man inte det så kanske man har större problem än att man tittar på TV:n medans man äter.
Vi försöker alltid prioritera att hela familjen kan samlas till middagen och prata om hur dagen varit. Jag tror att du behöver flytta. Att bo ihop med sitt ex kommer bara att leda till en massa konflikter.
Mat äter man vid ett vanligt bord utan tv.
Möjligen sticker man till barnen en macka när de tittar på TV.
Två småbarn hemma och vi äter som regel alltid vid matbordet. Ibland händer det att vi äter och kollar på film en lördagskväll tex men det är undantagsfall.
Tycker det låter konstigt att man alltid vill äta vid tv:n. Viktig social ritual att äta och prata tillsammans!
På sportbar har jag gjort det, annars nej.
Är en sak om man lever själv men när det finns barn med i bilden så tycker jag inte man ska sitta och titta på tv medans man äter. Är väl egentligen den tiden man har med familjen runt matbordet då man kan prata och fråga varandra hur dagen har varit etc etc. Så jag tycker du har rätt i det du säger. Låter som att din kille är i den yngre åldern?
Förstår inte riktigt varför man inte kan slita sig från tv:en eller mobilen, plattan den lilla stunden man äter…
Det kan ju vara så att det är den enda stunden man faktiskt tittar på “TV” med.
Bra tråd! Uppenbarligen finns det två läger och intressant att ta del av synpunkterna bakom dem. Det finns olika tycke, smak och värderingar och man får vara ödmjuk inför olika familjers preferenser och val!
Men med det sagt är jag anhängare av att äta måltider samlade vid matbordet. Det är inte bara en preferens, utan lägger även en del värdering i det; det känns sunt, trevligt och hyfsat att äta tillsammans vid bordet. Det är så jag vill att vardagen ska se ut och kan förstå att det kan bli en dealbreaker om annat i relationen inte heller funkar. Ursäkta TS, men personligen skulle jag skämmas inombords om min dotter på 6 år satt med paddan/TV:n vid måltiderna och blev matad.
Antar att vissa på ”motståndarsidan” kan triggas av detta, men jag är ödmjuk inför andras preferenser och val. Men sen skulle jag inte heller vilja ha familj med någon som har grundläggande annorlunda syn på saker och ting i vardagen.
Jag och min sambo åt mat framför tvn innan vi fick barn. Idag har vi två yngre barn och skulle aldrig titta på tv samtidigt som vi äter mer än i undantagsfall.
Det som bekymrar mig mest är att en 7-åring behöver matas. Barn börjar som regel äta själva från ca 1,5-2 års ålder. Varför behöver hon matas? Ber om ursäkt om hon har någon diagnos eller liknande, då är min kommentar inte ok! Sedan säger ju varenda expert på området att barn har överlag alldeles för mycket tv-tid vilket inte ör bra för deras hjärnor och det är ju just vid matbordet efter skolan och arbetsdagen man faktiskt sitter ner tillsammans hela familjen och har tid att umgås. Visst att några har tonåringar kanske där ungdomarna kommer hem senare men en 7-åring går i regel och lägger sig relativt tidigt.
Vad är argumenten för att ni ska titta på tv samtidigt? Jag kan enbart se ett argument och det är lathet 
Du gör rätt som skiljer dig utifrån att ni även bråkar! Du kan få så mycket bättre och jag hejar på dig!!
Har aldrig varit en ”tv-ätare” vare sig före eller efter barnen kom. Jag vill gärna ha en gemensam stund på dagen med familjen och numer är middagen i princip enda gången vi sitter och pratar tillsammans (nu är ”barnen” i övre tonåren och de bor dessutom varannan vecka hos mig).
Min särbo och jag äter heller aldrig framför tv:n när vi delar en måltid. Vi gillar att prata med varandra. Ibland läser vi iofs under måltiden och då läser vi stycken ur artiklar/böcker högt för varandra och diskuterar mänsklighetens tillkortakommanden (typ, haha!).
Nej, äter vid matbord/köksbord…med undantag på helger då frukost äts i vardagsrummet.
Jag växte upp med att äta mat framför TV:n och tyckte redan då att det var helt värdelöst. Man satt som ett C och samtalet mellan oss i familjen blev noll. Kan helt ärligt inte förstå varför man skulle föredra tv:n framför matbord.
När jag flyttade hemifrån så införde jag genast mina egna rutiner.