Han är 13 år äldre än mig. Vi växer ifrån varandra sedan vi fick barn.
Jag vill ha lugn och ro och skapa rutiner för henne. Fokusera på hälsa och fokusera på karriär för att bygga en framtid för henne/lära henne om ekonomi senare (det är därför jag är med i forumet). Jag har blivit mer ambitiös.
Han är fortfarande den person som förr. Han har sina bra sidor t.ex aktiv när det gäller idrott. Min dotter har som tur fått det av honom. Hon tycker om och tränar på många idrotter.
Tack så mycket alla för era svar. Jag har läst allt.
Min dotter: ja, jag tycker att det är dåligt att hon inte äter själv. Igår åt vi tacos och hon gjorde 2 rullar själv och åt själv. Det kan beror på att det är lätt att hålla de i handen. Andra mat måste man ha gaffel och kniv och sitter rätt också. I skolan brukar hon inte äta mycket och sitta länge enligt personal och hennes kompisar. ”Hon är långsam” sa de till mig. Jag tror att jag vet varför. Hon är alltid upptagen med att prata och titta på saker. Hon har svårt att fokusera på vad hon behöver göra. Jag känner igen det eftersom jag också hade/har svårt att fokusera. Ibland sitter jag på möte och gör något annat än mina kollegor gör. Detta beror på ideer kommer hela tiden och jag behöver notera de och glömmer bort att lyssna på andra. Jag tror att hon är smart som andra barn.
Varför vill jag äta tillsammans utan tv?
Jag vill ha lugn och ro vid mat. Att vi prata, tv på blir det för mycket ljud. Jag vill prata med dottern, fokusera på vad hon säger, veta vad hände i skolan.
Annan sak är att om vi tittar på film behöver man sitta framför tv typ 2 timmar. Sedan hinner vi inte duscha henne, inte plocka bort smutsiga disk heller, inte läsa för henne innan hon somnar. Hon är trött på morgonen p.ga hon lägger sig för sent.
Min man: Han har bra sidor. Grejen är att vi tänker/vill olika. Han (och hans familj) är envisa (det säger de själv). Det går inte att prata med eller ändra. Jag vill inte ändra mig heller (också envis). Som sagt bråkar vi jämt. Jag vill inte säga att vi kastar ut varandra. Vi är människor med svaga och starka sidor. Jag respekterar för honom och hoppas att han också respekterar mig.
Nej, jag är emot att TV:n ska stå på när man äter. Det är inte min sambo lika mycket. Inget större problem, men det blir lätt en ovana om det sker regelbundet. Att mata en sjuåring känns dock betydligt värre än TV:n. Skulle aldrig falla mig in att mata en unge äldre än två såvida barnet inte är sjuk på något sätt.
Exakt. Vi försöker ha skärmförbud när vi äter. De satans mobilerna, plattorna och TV:n används redan allt för mycket, det finns absolut ingen anledning till varför de ska sänka måltiderna med. Kanske behöver ni prata mer aka lägg mer tid på varandra och mindre tid på skärmar?
Gällande att mata henne håller jag med om. Dåligt av oss.
Min man tittar på tv och ipad samtidigt. Eller äta och titta på tv samtidigt. Alltid 2 saker samtidigt och det kallar han för ”effektivt”. Jag är trött på att prata/diskutera om det.
Ett tips är att ta promenader med barnet. Det är svårt att titta i en mobil då och är man ute och går brukar snacket komma igång lättare! Kan vara lite vanesak att vänja sig vid promenad utan mål för henne, men kan bli hur mysigt som helst!
På vardagar är hon redan ute och leker mycket med kompisar.
Det känns svårt att hinna med att fixa mat, ta en promenad och göra henne i ordning innan hon lägger sig.
På helgen funkar det bra.
Varför gör ni det? Är ert barn väldigt sen i utvecklingen, har någon diagnos eller handikapp som gör att hon inte kan äta själv? Om inte så tycker jag TV-tittandet är det minsta problemet i er middagssituation.
Nej, hon är helt normal.
Kan det inte vara att saker hänger ihop?
Jag gissar att TV och matande kan hänga ihop. Äter hon själv kan hon inte fokusera alternativt att om hon inte blir matad så får hon inte i sig mat pga inte fokuserad på maten.
Om det inte finns medicinska orsaker till att ni behöver mata henne så är min personliga åsikt att ni omgående bör fasa ut det. En 8-åring utan andra hinder bör ju kunna äta själv. Om tittandet gör att detta inte går så sluta med det med.
Alla familjer är ju olika och har olika behov, men att varje dag kolla TV/padd och bli matad om det inte finns ett reellt behov känns inte som en superbra situation på sikt.
Börja fasa ut det kanske och behåll någon dag i veckan och gör något mysigt och trevligt av TV då, inte slentrian bara.
Mycket värre än att äta framför TV:n, tycker jag, är när alla sitter med varsin mobil samtidigt som de äter! Väldigt vanligt att se på restaurang.
Man ser det överallt. På restaurang, vid fikabordet på jobbet, när folk väntar på bussen. Det går inte att göra något åt det så man får gilla läget. Det är inte hela världen heller, tiderna förändras och vi med dem. Så himla farligt tycker jag inte att det är, man vänjer sig vid allt. Det man inte kan påverka är det lika bra att sluta irriteras över.
Jag tror att du och dottern kan få mycket bättre kvalitetstid om ni har henne 50% var. Säkert svinjobbigt i början men det blir vardag sen och du kommer undra varför du inte flyttade mycket tidigare. Känns det skönt att ha kommit igång med skilsmässan?
I ditt hem kan du ha dina rutiner, i hans hem kan han ha sina. Du får samla familjen kring middagen och höra hur din dotter har haft det, hos honom tittar de på film och umgås på sitt sätt.
Jag kan inte göra något åt det men kommer inte att gilla läget ändå! Skulle själv aldrig kunna tänka mig att umgås med någon som tog upp mobilen när vi satt tillsammans på en restaurang men behöver ju inte heller göra det.
Men det kommer väl ändå att hända eller har hänt dig? Skulle du verkligen säga upp bekantskapen med någon som gör så?
Jag tänker att man kan ogilla saker men det man inte kan göra något åt får man “acceptera” och sluta trigga på det. Som jag gör med särskrivningar, folk som inte kan skilja på när man ska använda de eller dem etc. Det blir inte bättre av att jag klagar på sådant. Ingen är perfekt.
Dom flesta av mina vänner har bara mobilen till att ringa me å har varken facebook eller andra sociala medier man måste kolla på hela tiden… Så de blir ett icke problem me att sitta å fika på stan eller resturang å kolla på mobilen…
Man kan alltid kolla på alla andra som bara kollar på sina mobiler…
Vad säger barnet självt om detta? Har hon några idéer om under vilka förutsättningar hon bäst får i sig maten?
Det låter som om hon är en drömmare och såna är hopplösa och extremt långsamma på att äta. Tror dock inte att TVn påverkar detta. Har ni inte TVn på gissar jag att ni andra är klara typ en halvtimme innan hon är klar så i detta fall skulle jag kunna tänka mig att TVn fyller en funktion. Ni sitter kvar med henne och hon får gott om tid på sig att äta.
Som alltid med barn får man försöka släppa på principer och reflektera över vad som fungerar och vad som är det övergripande målet med aktiviteten. Där skulle jag personligen tycka att hon ska få i sig lite mat och hon ska äta själv är överordnat allt annat.
Jag ber om ursäkt, var otydlig.
En snabb titt eller kanske t.o.m. svara på ett samtal, om det verkligen är viktigt, kan absolut vara okej.
Det jag menar är människor som verkligen sitter och tittar i mobilen under måltiden. De skulle jag aldrig kunna umgås med, åtminstone inte på restaurang.
Så är det för mig också.
Jag tycker att det är sorgligt när jag ser hela familjer sitta och titta på varsin telefon när de sitter på ett hotell och äter frukost. Eller par som uppenbarligen är på dejt och hela tiden tittar i varsin mobil. Eller barn som sitter med en förälder på restaurang och mamma eller pappa hela tiden tittar på mobilen.