Jag skulle inte gift mig alls. Lev som sambos i ett annat boende där ni båda bidrar med lika stor insats. Sätt in lika mycket pengar månadsvis till ett gemensamt konto för levnadsomkostnader.
Närmare hälften av alla äktenskap slutar i skilsmässa. Varför riskera sina pengar med såna odds? När man är ung och kanske nykär tror man att det händer inte mig/oss, men det gör det.
Been there, done that.
Kan det vara så att dina lån på närmare 600 000 kr skickar varningssignaler till din omgivning? 
Om det är så kanske du bör bevisa att du är duktig på att hantera pengar genom att leva på en snål budget och betala av alla lån.
Förutom de ekonomiska detaljerna så sänder rubriken varningssignaler med “jag vägrar”. Jag tycker att det är en bra deal men kanske något orättvis för henne. Varför ska ni slå ihop era skulder men inte era tillgångar? Kan ni inte kompromissa om ett äktenskapsförord, hur ska det då gå med allt annat i äktenskapet?
Om ni inte kan komma överens om ett äktenskapsförord som båda är nöjda med så tycker jag att ni ska vänta med giftermål. Jag menar inte att ni ska gå isär, men det låter som att ni behöver synka era prioriteringar på ett djupare plan och bygga bättre förståelse för den andras synsätt.
Jag ser inte vad föräldrardagar har med äktenskapsförord att göra. Vänta med att lova bort dom tills du står där med knodden i famnen. Det kan hända att dina prioriteringar ändras då.
Lagstiftningen kring äktenskap är gammalmodig och bygger på hur det var förr när mannen förväntades försörja kvinnan och kvinnan kunde bli lottlös vid skilsmässa utan lagligt skydd. Men så ser ju inte dagens samhälle ut längre. Man borde göra om lagstiftningen. Vad säger feministerna om detta? Givet hur samhället ser ut idag borde äktenskapsförord vara den naturliga vägen för väldigt många inför äktenskap.
Det ligger onekligen något i det du säger och rent ideologiskt sympatiserar jag med tanken. Rent praktiskt finns det dock fortfarande en del hinder som jag ser det. Dels att män och kvinnor fortfarande lägger pengar på olika saker till det gemensamma hushållet, där män i högre grad står på kapitalvarorna och kvinnor för förbrukningsvaror. Det andra är fördelning av hushållsarbete och det ”tysta” arbetet som krävs i en familj, där kvinnor generellt tar ett mycket större ansvar, vilket även i längden går ut över deras livsinkomst, pension och karriärsmöjligheter. Det är trist att verkligheten fortfarande ser ut så, men det är ett faktum.
Det finns undantag - tro mig. Generaliseringar ska man alltid akta sig för.
Undantag är undantag och det förekommer alltid. Jag skrev om det generella, vilket även är det som, iaf jag upplever, ligger här i bakgrunden. 
Tyckte att det var en belysande diskussion med juristen i den andra tråden om äktenskapsförord, nämligen att om konton är ens egna och inte delas vid skilsmässa finns risken att en part säljer av gemensamt finansierade ägodelar i smyg, tex bilen och stoppar pengarna på sitt egna konto. Vill man jäklas så går det verkligen att göra i det fallet.
Ytterligare en komplikation i TS fall är ju att han diskuterar sin framtida inkomst. Man vet ju aldrig. Han kan råka ut för en olycka och inte längre dra in någon hög lön och bidra till det gemensamma alls. Strikt ekonomiskt bör ju TS fru i så fall dumpa honom för att kunna bibehålla sin standard…. Om allt är mitt och ditt i stället för vårt verkar det helt enkelt uppstå andra problem.
Nä det har du ju rätt i. Jag utrycker såklart bara min åsikt. Som alltid.
Jag bara menar att om man delar kärleken, livet, eventuella barn, ansvarar för varandras väl och ve, och ska hämta styrka i gemenskapen så har jag då högst personligen svårt att se hur det kan vara lämpligt att bryta ut just en del av ena partens ekonomiska tillgångar vid ingången till äktenskapet.
Jag menar att man får ta varande med hull & hår om man ska gifta sig. Det är så mycket som händer i livet att det är helt omöjligt att få exakt rättvisa. Ibland är den ena parten starkare och drar, tillför mer till äktenskapet. Ibland den andra parten. Den enes familj är en tillgång i en del av livet och en belastning i nästa. Man har tex olika genetik som medför att man får olika mycket men/sjukdomar/handikapp och det visar sig ofta långt senare i livet. Det är så mycket som är okänt, och det får man hantera så jag menar att lite olika ingångsvärden rent ekonomiskt är jordnötter i jämförelsen. Men jag är nog traditionell 50+are med föräldrar som var födda på 20talet 
Vad sägs om att inte gifta sig på riktigt? Ha en, “vi är gifta i själen men inte på pappret”-fest och sen ha inte gemensam ekonomi och fortsätt leva under sambolagen. Enklaste lösningen enligt mig.
Jag hade varit skeptisk till upplägget hon förespråkar då hon ska behålla sin kaka men dela på din. Om ni skriver något så borde du nog själv äga en stor andel av din lön högre än hennes.
Jag och min fru hade en liknande situation, men inte riktigt dessa summorna. Hon hade mer pengar med sig in, men min lön är hela tiden högre än hennes. Vi skrev inget äktenskapsförord då vi anser att det jämnar ut sig efter ett antal år.
Vill ni vänta för att veta att ni inte kommer skilja er snart, ha ett fest nu och gå sen in gift ett juridiskt om några år när ni har barn. Då vet ni att ni har varit tillsammans i många år.
Tycker hennes förslag är fullt rimligt, hon är dessutom villig att ha era skulder gemensamt, vilket är till din fördel. Och med rätt rådgivning så kan ni garanterat hitta en kompromiss om du nu måste skydda din inkomst eftersom det är så viktigt för dig.
Diskuterade ditt inlägg men min fru, (du vill inte veta vad hon sa)
Skaffa ett gemensamt konto för gemensamma utgifter. Du lägger typ 60% och hon 40%.
Resten av era löner använder ni hur ni själva vill. Sen är det ok med äktenskapsförord.
Är inte det här ett bra exempel på när det finns anledning att just skriva äktenskapsförord om ni kommer gifta er?
Vid en eventuell skilsmässa i närtid går du annars ”vinnande” ur bodelningen och desto längre tiden går, om din löneutveckling sker enligt förväntan, är det din partner som det borde gynna. Trots löneskillnaden har du högre skulder än tillgångar och din partner det motsatta. Hon går annars in i äktenskapet med ca +2,5 mkr och du själv med -350 tkr.
Äktenskapsförordet blir sättet att jämna ut det här
Sen antar jag att ni, med löneskillnaden er emellan behöver prata om vardagsekonomin också. Vad är rättvist för er (om ni ska ha en gemensam del och en egen)? Att bägge har lika mycket kvar på kontot när de gemensamma räkningarna är betalda eller att bägge bidrar med lika mycket?
I din sits hade jag även försökt att återbetala lånen på 200 tkr till släktingarna. Desto högre räntan blir, desto mer säker avkastning (ca 4 tkr/år innan skatt idag) går dina släktingar miste om.
Lycka till och hoppas att de perspektiv du fått härifrån gett något.
Att ingångsvärdet från ditt håll är att vägra tycker jag inte hjälper. Tycker du ska gå in med detta lite mer öppet, åtminstånde för att DISKUTERA sakfrågan. Betyder inte nödvändigtvis att du måste gå med på det.
En del hjälp får du nu via forumet gällande feedback så att du kan se frågeställningen från lite andra synvinklar, snarare än att vägra och inte vara öppen för en dialog.
Helt ärligt så tycker jag inte förslaget gällande vad äktenskapsförordet skall innehålla låter helt orimligt. Kan lika gärna vara bra att hålla lägenheten utanför.
Min tanke är också, nu vet jag inte hur stor den lägenheten är, men att den i framtiden säljs för att bidra till ett gemensamt boende. Antar då att när lägenheten har likviderats och pengarna gått till ert nya boende så blir det gemensamt ägande (om ni inte väljer att skriva något avtal på det också, gällande vem som betalat vad…).
mvh,
Om jag var i din sits så hade jag önskat om att få spara 10-15 tusen kr mer varje månad på ditt egna isk (utanför eran gemensamma ekonomi). Sen om 10-15 år när ni har lika mycket tillgångar så kan ni ha helt gemensam ekonomi
Då har du möjlighet att nyttja din högre lön för att minska den stora skillnaden på kapital.
Din blivande fru skyddar sitt arv och sitt egna sparande.
Om man vänder på myntet så har ni båda bra lön och ni har alla möjligheter att spara mycket pengar. Att din blivande fru har en förmögenhet sen tidigare är bara positivt. Om ni skulle skilja er så har du alla möjligheter att klara av din ekonomi. Du har bra lön och har alla världens möjligheter att spara (om man kollar på eran inkomst bara).
Jag förstår att hon vill ha ett äktenskapsförord, för du vinner ju bigtime om det skulle spricka i närtid, om jag varit henne hade jag också varit tveksam till giftermål utan förord. Men på längre sikt är jag tveksam till om äktenskapsförord är så hälsosamma. Om den ena parten har en egen fastighet kan ju denne hålla undan pengar för sig själv genom att lägga dem på att renovera den istället för åt det gemensamma. Jag tycker ni skulle kunna ha ett tidsbegränsat äktenskapsord som gäller tills din framtida lön gjort att ni blivit ekonomiskt jämbördiga, eller vänta helt enkelt med att gifta er tills ni är mer jämlika här.
På sätt och vis är ni ju redan jämlika, ditt humankapital är värt lång mer än hennes. Men humankapital delas ju inte vid en skilsmässa…
Jag skulle föreslå att hålla det enkelt!
Erbjud dig att köpa halva lägenheten till ett marknadspris värderar av en värderingsman.
De egna tillgångarna/skulderna som de respektive av er har sparat ihop innan giftermålet är absolut ett föremål för äktenskapsförord.
Det respektive person har med sig in i giftemålet ska denne ta med sig ut ur giftemålet om en sådan dag skulle ske…
Med ett undantag vad gäller bostad förutsatt att du köper halva bostaden.
Enkelt!
Hoppas på det bästa, planera för det värsta.
Något jag lärde mig tidigt.
Ett äktenskapsförord kommer ju endast till användning om ni skulle skilja er, och nu ska ni ju gifta er och förhoppningsvis aldrig skilja er. Jag förstår inte att ett äktenskapsord är så en så stor grej då.
Ett äktenskapsförord används ju för att skydda sina tillgångar.
Jag sa till min fru att jag ville ha äktenskapsförd inför vårt bröllop, hon tyckte det var väldigt osexigt och kärleksdödande, men gick med på det utan större diskussion. Jag ville ha detta för att mina tillgångar var väldigt mycket större än hennes. Inledningsvis tyckte hon det blev väldigt ojämnställt, men min syn är att tillgångarna är gemensamma så länge vi är gifta, ett äktenskapsförord påverkar ju inte hur man hanterar pengar i relationen utan hur saker delas vid en skilsmässa. Känns som att väldigt många blandar ihop detta.