När nämndes människohandel? Folk har ju bara använt sig av “köpa fru” i brist på bättre ord, det har aldrig inneburit att folk köper någon annans liv mot dennes vilja (i denna tråden).
Svenska kvinnor har svalt betet om att det högsta man kan nå är att vara som en man. Tyvärr kan man som bäst då bli en blek kopia av en man.
För egen del är jag varken attraherad av män eller bleka kopior. Var och en har sin smak. Än så länge får man ha en egen preferens. ![]()
Som “östdansk” med särbo från Norrland ser jag att jag redan levt upp till uppmaningen! 
När det gäller stereotyper har några kvinnor jag träffat här uttryckt att svenska män i allmänhet tenderar att vara feminina och mjuka (en sa till och med “gnällig”). Många män från utlandet har mer maskulina tendenser men bryr sig fortfarande om hur deras partner känner, hjälp i huset etc. Stereotypen är att andra kulturer har hittat en bättre balans mellan omtanke, stöd, romantik och maskulinitet. Så det är intressant att jag i den här tråden ser uttalanden om att svenska män anses vara så attraktiva utomlands, när kvinnor jag har pratat med som kommer från utlandet men nu bor här och inte behöver en mans ekonomiska stöd eller visum faktiskt tenderar att vara lockas till män som är uppfostrade i andra kulturer mer (allt anekdotiskt, förstås).
Jag ser inte riktigt problemet. Jag åkte till SmåLAND och köpte min fru, med min vinnande personlighet och starkare ekonomiska situation.
Skämt å sido. Vad en man eller kvinna söker i en partner är olika på olika platser och i olika kulturer i världen. När vi säger “köpa” en fru i asien är det inte särskilt troligt att hen anser det samma. I de flesta kulturer genom historien har förutsättningar gått först, känslor har fått växa sig fram genom att leva i relationen. Även om jag genom min skandinaviska fostran, har fördomar mot män som “hämtar” kärleken i öst, är jag medveten om min egen kulturimperialism. Det är en väldigt komplex fråga och i slutändan känner jag att det är upp till de inblandade att känna rätt eller fel. människor kommer alltid utnyttja varandra och frågan om vem som utnyttjat den andre mest, den västerländske mannen med högre ekonomisk och sociopolitisk ställning som gifter sig till kärlek med en österländsk, ofta yngre kvinna, eller kvinnan som förmodligen gör en gedigen klassresa. Min fru följer slaviskt “90 days to wed” och “sister wives” på tlc och det ger lite perspektiv. Min slutsats där är att männen i det senare programmet generellt är mer självupptagna och större mansgrisar än de män och kvinnor som finner kärlek utanför sin egen amerikanska kultur.
Ska skriva någonting riktigt galet:
Kanske finns det alla typer av människor i alla folkgrupper? 
Är själv sambo med en utom-europe, men från den amerikanska kontinenten. Men vi möttes inte genom att jag åkte o letade dam i ett fattigt land utan på universitetet. Alla som har något mellan öronen förstår att det är skillnad på att träffas o bli kära och aktivt söka sig till fattigare länder för att kunna tävla utanför sin viktklass.
Många svenska män är incels tyvärr. O många svenska kvinnor är för kräsna. Men till skillnad från män klarar sig många kvinnor utan en man och om dom hellre väljer ingen är det deras val. Det finns naturligtvis många kärleksfulla människor i detta land som inte hittat varandra men som söker, men så länge det handlar om yttre status primärt så är det klart att matchningarna inte blir bra.
Sitt ner i båten. Kärleken är svårfångad och om du försöker tvinga den slinker den alltid iväg.
Jag tror att det är en kombination av tidsandan och att könsdynamiken inte riktigt har hängt med i svängarna. Kvinnorollen har ändrats enormt de senaste 40-50 åren medan mansrollen har ändrats mycket mindre. Mitt intryck är att många män kikar på sina pappor och gör typ samma, fast kanske lite mer ansvar för barnen. Medan många kvinnor har helt andra liv än vad deras mammor och äldre kvinnliga släktingar hade. Kvinnor har levlat upp rejält på många sätt vad det gäller självständighet och inflytande. Kan förstå att det är svårt att hitta partners som är moderna nog för att passa. Intressant nog har det ju också plötsligt blivit allt mer vanligt med kombinationen äldre kvinna yngre man.
Jag är något förvånad att det här forumet kan skapa diskussioner på flashback-nivå. Den såg jag inte komma.
Instämer fullt ut! .
Så länge det är en, två trådar i Off-topic-kategorin så tycker jag att vi kan unna oss det. Håller dock ett noga öga på det. ![]()
Det tvivlar jag inte på.
Min upplevelse är att både män och kvinnor (speciellt de <30 år) är “för kräsna” och kräver både det ena och andra hos en potentiell partner trots att de själva inte har något att erbjuda. Sedan har jag helt motsatt bild gällande att kvinnor skulle klara sig bättre utan män än tvärtom, åtminstone gällande mer seriösa relationer. Kvinnor vill flytta ihop och bygga ett liv tillsammans medan många män nöjer sig med en varm kropp mellan varven, resten av tiden vill de ägna sig åt sitt.
Min bild av hitta en partner (oavsätt inom eller utanför sverige), är väldigt mångsidigt och att det inte alltid finns ett rätt och fel. Det finns minst lika många sanningar som individer.
Ett dokumentär-tips är att titta på dokumentären som nämns ovan på SVT som heter “Gambias kvinnliga sexturister”.
Tror iofs att mannen är i sin natur bättre lämpad att vara ensam. Medianmannen har faktiskt 0 avkomma.
Det finns en anledning till att termen “ensamvarg” syftar på en man och “crazy cat lady” syftar på…
Jag är förvirrad - vad är anledningen?
Jag tror att även om män påstår sig vara oberoende “ensamma vargar” och hur de är så starka och inte behöver någon, samtidigt verkar många män i världen arga när en kvinna inte vill vara med dem (eller de prata om hur kvinnor i andra länder är så mycket bättre, kvinnor i deras länder förstår dem bara inte och hur fantastiska de är :))
Men då finns det naturligtvis gott om dåliga attityder med alla typer av människor av alla kön.
Om vi nu ska använda oss av anekdotisk bevisföring, så är min bild av det hela att det är männen som gärna vill flytta ihop, inte sällan med ekonomiska (”rationella ”) argument.
Håller dock med dig om att alltför många människor har i det närmaste orealistiska checklists när det kommer till potentiella partners.
Kräsenheten finns hos alla, det håller jag med om. Kan man vara kräsen så är man nog ofta det och är man under 30 är det kanske ingen brådska.
Jag tror att det är ett fåtal män som har den status eller rikedom eller charm eller vad det nu kan vara som gör att dom enkelt kan tillgodose sig sina behov när dom känner för det och då få nog av dessa. Att bli varsamt omhändertagen av någon som älskar dig när du är sjuk exv. Som lättar din ångest och accepterar dig som du är.
Många kvinnor har relationer med andra kvinnor där detta görs, men sällsynt hos män. Ofta är det bara vår partner och kanske mamma som tar hand om oss så. I digress.
En kvinna kan i princip alltid välja om hon vill leva ensam eller med en man. Det är ej samma för män. Många män är ofrivilligt ensamma. Hur många kvinnor är ofrivilligt ensamma? Jag tror dock att dessa generaliseringar ska tas med en nypa salt. Finns bara en stor mängd individer som alla har olika behov och önskemål.
Jag tror att vi är uppfostrade att tro det snarare än att det är så. Se på hur många män som begår självmord som exempel, stark övervikt mot att män gör det kontra kvinnor. På samma sätt kan en man befrukta 1000tals kvinnor, så det är väl biologiskt rimligt att män är mer hit or miss än kvinnor. Vi är trots allt en biologisk varelse i första hand och en kulturell i andra hand. Därmed inte sagt att kultur inte spelar en enorm roll i våra relationer.
Jag tror att om man som man kan tillgodose sig sina behov enkelt är det enkelt att inte ingå djupa relationer med kvinnor utan se dom som objekt endast. Men tror också att dessa män missar något av det fina i att vara ett kolbaserat liv som kan känna kärlek och inte bara attraktion. Mina två cent.
Tycker inte ensamvarg och crazy cat lady resonemanget tillför något, inte minst då ett är svenskt o det andra ett amerikanskt uttryck. Men utveckla gärna vad du menar om du vill.
Kan tänkte i kontexten att man redan har en relation, kvinnor är i min uppfattning mer benägna att vilja ta det till nästa steg s.a.s. medan männen nöjda med att bo isär. Det är ju knappast så att en snubbe får någon fördel på dejtingmarknaden genom att hålla upp en skylt med texten “flyttar gärna ihop” ![]()
Är det så? Spännande siffror på många sätt! Har du nå’n bra länk till mer data?
/Känner mig närmast märklig med mina två nu. ![]()