Får förhållandevis hög lön för min ålder,(25) det är för att jag
Gissningsvis kommer detta fungera i 3-4 år till bara, men sen lär man vara i kapp med lönekurvan + extra förhandlingstillfälle då övertiden ska avtalas bort
Några tråkiga sanningar jag upplever finns, i alla fall i den privata sektorn:
Alla företag har inte ett behov av riktigt duktiga anställda. Finns massor av arbetsuppgifter som behöver göras men där man inte får ut så mycket extra värde av att vara extra duktig.
Alla företag har inte råd att anställa eller behålla riktigt duktiga personer. Det finns helt enkelt inte tillräcklig med lönsamhet i affärsmodellen, eller så är man inte lika duktig på att ta betalt.
Jag kan nästan tycka att man har en skyldighet mot sig själv (kanske t.o.m. samhället??) att byta jobb om man känner att man är överkvalificerad jämfört med lönen man får. Om fler folk skulle byta jobb så skulle fler människor arbeta närmare sin maximala potential. Dessutom skulle underkvalificerade personer som bara sitter av sin tid med hög lön få konkurrens.
Dysfunktionella företag med dåliga affärsmodeller skulle också gå i konkurs.
Lätt att dra på sej offerkoftan också. Långt ifrån alla anställda som har den inställningen.
Jag har under mitt arbetsliv haft långt ifrån jättelöner, men inställningen varit densamma.
För två sen jag fick 33k i lön. Hade diskussioner med chefen flera år i rad att jag lågt väldigt lågt i lön relativt till erfaranhet osv. Var med i 7 år på samma ställe, mitt första riktiga jobb i yrket.
Byte arbetsgivare och fick 42k, sen löneförhöjning efter 6 månaders provanställning till 46k.
Btye arbetsgivare igen och fick 53k initialt, löneförhöjning efter 6 mån till 56.5k.
Nu tänker jag inte byter igen, men vad jag är nöjd att jag har gjort hela denna resa. Borde ha gjort det tidigare. Handlar inte om bara några hundralappar i mitt fall.
Du har ju accepterat lönen när du började på företaget.
Det är rimligt att du kompenseras för din relativa utveckling kontra marknaden (dvs har du blivit mer värdefull än marknaden i övrigt bör du ha högre löneförhöjning, har du utvecklats mindre bör din lön realt sänkas).
Alla företag bör ge nyckelpersoner ”skin in the game” genom incitamentsprogram. Gärna med lojalitetselement.
Om detta inte följs bör du diskutera situationen med chefen.
Får du dövörat behöver du tyvärr byta jobb.
Jag lovar att företag som släpper många viktiga medarbetare ned till punkt fem kommer få problemet med talent retention högt upp på agendan efter ett tag.
Men frågan: varför är det så jäkla svårt att bara ge några hundralappar mer per månad om det ändå bara är en struntsumma?
Som sagt, det är minst lika fånigt av företag att inte ge de extra hundralapparna som det är för den anställde att begära dessa. Men de flesta håller nog med om att företaget är ännu fånigare/oseriöst då några hundralappar är inget för företaget uppenbarligen, med det är exempelvis en veckas mat för den anställda.
Med tanke på ditt inlägg, är det ju uppenbart att du är en av dom jag beskriver i mina inlägg.
Sorry om jag trampade dej på tårna!
Om man resonerar i termer av ”fånigt” och ”oseriöst” gällande bolag som har hård kostnadskontroll har man ju inte riktigt förstått hur det fungerar. Som anställd kan du påverka din lön på många sätt, ett av de enklare är att prestera och byta jobb om du inte får det du tror dig vara värd. I förlängningen kommer guldkorn som du att lämna de ”fåniga” bolagen. Alla vinner.
Jag skulle aldrig byta jobb för några hundralappar om jag trivdes i övrigt. Det är ju rätt jobbigt att byta jobb. Problemet är att efter ett handfull antal år så snackar vi tusenlappar och ja en handfull sådana också så då måste man ju nästan byta jobb om man inte tycker om känslan av att bli utnyttjad/blåst.
Som sagt. Mitt ursprungliga inlägg handlade nog om folk som presterar väldigt bra, men får inte belöning för det.
Och då kan man diskutera varför de inte får det. Att man fokuserar inte på rätt saker, det syns inte uppåt II näringskedjan, chefen ovanför dig kanske inte är en bra chef.
Jag vill inte förlora mina bästa kollegor och så blir det bara mellanmjölk kvar. Kollegor inspirerar. De är dem jag vill se upp till på olika sätt. Och då skulle det kunna handla om lön, arbetsuppgifter eller annat som de vill ha för att det ska vara värt för dem att stanna kvar och inte gå vidare till för gräset är grönaste.
Har någon något boktips / blog post om hur man tar reda på vad som uppskattas på några nivåer ovanför på bäste sätt? Något som kan bidra till något konstruktivt i diskussionen? 
Japp, det är tyvärr så det funkar. Var själv inom samma trivsamma koncern alldeles för många år. Trots vidareutbildning, utveckling, deltagande i projekt osv så fick man sällan mycket mer löneförhöjning än riktmärket. Projekt kunde belönas med engångsbelopp, men det märktes inte så mycket på månadslönen.
Först när jag började byta arbetsgivare med 4-5 års mellanrum tog lönen rejäla skutt uppåt.
Nu med facit i hand så var det bra för både min egen utveckling och lönekuvertet. Även inbetalningar till pension gynnas av att man ser om sin löneutveckling med jämna mellanrum.
Man frågar sin chef
Det enkla svaret är nog för att dessa personer stannar ibland ändå. Gör de inte det så är man van att någon annan tar ens plats. Jag tror att man ibland överskattar sin egen betydelse på sitt jobb.
Känner igen mig stort i det du beskriver då jag själv gjorde en hel del av det @Anonym beskriver som bra tips på att klättra. Jobbade allt för många timmar, tog ansvar långt över min lönenivå och presterade väldigt goda resultat för bolaget. Min lön utvecklades dock marginellt bättre än de kollegor som började samtidigt trots en lägre prestation från dom. Skälet var att det helt enkelt var denna modell bolaget jobbade efter - den höga lönen låg väldigt långt fram i tiden och uppenbarligen har andra klarat av att kliva in och fått bolaget att snurra även efter jag lämnade. Jag var helt enkelt inte så viktig…
Efter ett par jobbyten är dock lönen mer än dubblad, timmarna färre och arbetet långt roligare. Har en tjänst där jag nu upplever mig viktig, uppskattad och formbar efter mitt eget huvud. Så börjar du få dessa känslor att du inte uppskattas lönemässigt så fundera på andra jobb. Det finns gott om bra arbetsplatser.
För att ta reda på vad som uppskattas på din arbetsplats är Pareto på det - fråga… Det är ofta lösningen på det mesta och den kortaste vägen. Men det enkla svaret är generellt: gör mer saker som får bolaget att tjäna mer pengar / kapa kostnader / bli mer effektiva. Sen om det är fakturera ut mer genom fler timmar/snabbare leverans, lära andra ett effektivt arbetssätt för skalbarhet i förbättringen är nog egentligen av mindre intresse. Men bolaget finns i grunden för att tjäna pengar - hjälper du till stort att öka säcken pengar är det lättare att argumentera för att du själv ska få bättre betalt.
Kan hålla med dig i att anställda bör få löneökningar som bättre matchar deras prestation utan att behöva slåss för det. Verkligheten är dock inte riktigt utformad så. Jobba fram starka argument för varför du bör få en högre löneutveckling än andra, fråga vad du behöver göra för att kraftigt höja din lön och om bolaget inte lever upp till detta efter att du gjort din del så byt jobb.
Jag förstår din frustration men du kan bara påverka din del i detta. Lägg ditt fokus där! 
Vill bara påpeka i ord att det du skriver är väldigt vettigt och lätt att missa. Du har helt rätt! Man behöver inte känna sig besviken för att man inte får den löneökning man förtjänar utan kan istället tänka att man är för kompetent och ambitiös för den plats man är på och därför bör leta sig vidare.
Så länge folk stannar behöver man inte lägga ut pengar för att få dom att stanna.
Bättre att spara pengarna för kommande nyrekryteringar.
Ofta fortsätter de att se på personen på samma sätt som när de började på företaget för X år sen. Typ, du kom in och hade bara 1 års erfarenhet för den här tjänsten, därför kan du inte få högre lön eller bättre tjänst. Men det har ju gått 3 år och nu har personen 4 års erfarenhet. Men det duger liksom inte. Och kanske misstag som hände för 2-3 år sedan kommer man fortf ihåg, men inte allt bra personen gjort under 3 år.
Extremt tråkigt med chefer som nitpickar på mindre detaljer och håller det emot en person som levererar konstant. Typ “du glömde ju göra det här en gång för 2 år sen så du är inte senior”
Skulle aldrig jaga hundralappar. När jag byter jobb vill jag ha ca 200k mer i årslön. Så det blir nog aldrig att jag jobbar hos dig.
Vad har du för position och lön nu? I runda slängar.
De här argumenten framstår för mig inte som representativa.
Jag har tidigare jobbat inom kommunal förvaltning. Min bild därifrån är att den ”kommunala världen” består av ett antal geografiska kluster centrerade runt en storstad eller annan ”central kommun” (typ Karlstad eller Östersund). De flesta som gör karriär gör det inom dessa kluster. Man har 5-10 kommuner inom rimligt avstånd och byter arbetsgivare mellan dessa för att ”stiga i graderna” och på så sätt höja sin lön.
På sina håll kan det förekomma kommunalförbund inom områden som räddningstjänst. Då kan samma arbetsgivare täcka in ett enormt stort geografiskt område, kanske ett helt län eller liknande. Bor man då inte i utkanten av det området blir det förstås svårt att på ett enkelt sätt pendla till alternativa arbetsplatser.
När det gäller vård, skola och omsorg finns det, utöver kommunala arbetsgivare, även en hel del privata alternativ. De kanske inte passar alla och kan ibland ha lägre lönenivå men i slutänden är ju marknaden fri.
För att enkelt kunna göra lönekarriär inom det offentliga krävs normalt tre saker:
Iom att de som bor i ett visst geografiskt kluster oftast alla gör karriär enligt samma mönster blir det lätt att ”följa med strömmen”. En lägre chef blir befordrad till högre chef i grannkommunen. Inom några år har ytterligare ett antal duktiga medarbetare bytt arbetsgivare enligt samma mönster.
Inom vissa områden är ”bli chef” den främsta karriärvägen. Om man inte vill eller passar för det finns det få andra vägar som på allvar ger högre lön. Något extra påslag kan man säkert få men det tar många år att den vägen uppnå ett relevant ”respektavstånd”.