Tvingas tillbaka till kontoret

Jag är väldig flexibel till det mesta förutom 100% distans. Hade detta varit regeln så hade jag helst bytt jobb och satt i kassan på Coop.

På kreativa/intellektuella jobb så tycker jag att man förlorar en hel del om man arbetar enbart på distans eller om man är utspridd. Men en modell som jag hade velat se är t.ex att man kan välja själv om man vill jobba på distans eller kontoret men att varje 4-6 veckor så har man en “obligatorisk” vecka tillsammans fysiskt som man inte jobbar alls utan fokuserar man mest på teambuilding, utveckling, mingel, workshops, inspiration, osv.

Jag hade något liknande för några år sen då vi var ett team placerad i 4 olika länder men vi träffades fysiskt på en av våra kontor en vecka i månaden och gjorde allt det roliga, kreativa, utvecklande, osv.

Tror det är mindre med folk på exempelvis gym dagtid när folk “måste” åka till arbetet.
Jo det är nog hårt för många att återgå

Du får gärna länka till dessa undersökningar.

Jag har ett jobb där olika kreativa sysslor förekommer ofta. Antingen att man själv skapat något eller i grupp tar fram idéer och koncept.

En aktivitet i grupp på en fysisk plats är väldigt värdefull och har sina fördelar. Det blir socialt, involverande på sitt sätt, kul och kreativitet.

Sen pandemin har vi gjort det mesta digitalt och har sett att det fått sin påverkan men inte nödvändigtvis negativt på ovan kreativt arbete.

Genom att använda olika digitala lösningar som Miro, Figma/Figjam etc så kan alla enkelt komma på idéer, bygga på varandras idéer och enklare än fysiskt ta in inspiration utifrån och snabbt kanske kolla upp lite fakta-bitar eller skapa en snabb POC eller prototyp.

Dessutom vet vi om att vissa personer med en viss kanske teknisk (eller annan) kompetens kan ofta enklare komma till ro och få ut det mesta av den personen när den är med digital. Dvs personer som är lite mer introverta kan skapa bättre resultat i kreativt arbete.

Så det fungerar inte på samma sätt men har sina olika fördelar och det för kreativt arbete är min erfarenhet.

Har ingen länk här och nu men vet att jag läste några sådana.

Dock verkar ju ni ha motarbetat förlust av kreativitet genom att införa digitala hjälpmedel som är anpassade. Och då minskar ju nackdelarna eller till och med blir fördelar.

Jag hade behövt att flytta till Stockholm från Göteborg ifall jag skulle behövt arbeta på kontoret. Det hade absolut fått mig att säga upp mig då hela mitt liv är i Göteborg utom arbetet.

Jag kan känna samma sak ibland, att man tappar lite av ”vi”-känslan, samtidigt så är jag väldigt försiktig med den åsikten då det bara är en känsla, och jag har inget konkret mätbart på att detta stämmer, och heller inte på vad denna nästan mytiska “vi”-känsla faktiskt ger i form av produktivitet.

Visst skulle det för mig kännas mer motiverande att ha engagerade kollegor runt mig som älskar företaget, kastar runt idéer i luften och high-fivear varandra i korridorerna. Men ska jag tvinga alla till kontoret endast baserat på min känsla av att ”företaget känns inte tillräckligt levande”?

1 gillning

Så är det så klart. Om man tror att allting kan göras på samma sätt fast ni sitter separat då får man säkert ett dåligt resultat.

Det viktiga är att testa, utvärdera och se hur det går.

Jag tror när flytten till remote hände så blev vi och säkert många andra att tvungna att se över våra verktyg och metoder för att inte resultatet och moralen skulle bli lidande. Så min känsla är att många blivit duktigare på den biten.

När alla var på samma kontor så var man inte tvungna till det, så därav har vi sett en hel del fördelar med att jobba remote.

En känsla som jag också får ibland är att det känns som att arbetstagarna är de som förlorar på att vi-känslan försvinner. Att när människor blir produktionsenheter utan personliga band till beslutsfattare så är det enklare för beslutsfattarna att t ex säga upp personalen.
Detta är absolut bara en känsla och kanske har det mer med att hela organisationsförmågan hos arbetstagarna har försvagats de senare åren då vi alla bli mer inriktade på individuellt fokus.

Någon som också funderat i dessa banor?

1 gillning

På mitt förra jobb tycker jag vi hade bättre vi-känsla när vi var 100% remote än när vi hade 50/50. När vi var remote hade vi inplanerade sociala aktiviteter i gruppchatt och vi hade en tid avsatt varje dag då vi ringde och uppdaterade varandra om dagen ca 10 min. Sen när vi började gå till kontoret försvann det eftersom att “vi är ju ändå runt varandra och kan snacka” men chefen var alltid borta på kundmöten och ingen såg honom, folk blev irriterade på varandra för man satt och hade högljudda kundsamtal i ett litet rum hela dagarna, när chefen dök upp tyckte folk att han var stressad och spred dålig energi, kollegor som var missnöjda med jobbet gick och muttrade och klagade. Så jag tror inte att kontor betyder mer vi-känsla än hemma per say. Om det finns en infekterad stämning sprider sig den fortare på kontoret. Min nuvarande chef ser jag heller inte nu och jag har ingen annan jag behöver kommunicera med på plats för att göra mitt jobb då det är helt frånkopplat andra avdelningar

Ja jag har heller ingen på kontoret som söker mig. Alla möten är ändå remote pga kollegor och kunder på annat kontor

1 gillning

Detta tror jag är vanligt, dvs att chefen ändå är ute på kundmöten hela tiden (känner igen mig…).
Det är inte bra…

Haha, ja på mitt jobb sliter folk totalt i de regler kring 50% närvaro som finns och ärligt talat har vi inte sparat någon än pga detta :slight_smile:

Nja, jag är chef och ibland ändrar sig tyvärr ledning och nya riktlinjer kommer snabbt…

Jag vet inte riktigt, har personliga band förhindrat så många uppsägningar? Det gör det kanske på mindre företag, men så fort man får ett eller två lager mellan sig själv och de högsta beslutsfattarna så är man redan en namnlös produktionsenhet ändå.

Uppsidan för arbetstagaren är att utan en stark vi-känsla och med jobb hemifrån så blir det inte ett speciellt stort steg att byta jobb, man byter bara några få nära kollegor och vilken VPN man ansluter till varje morgon. Detta tror jag på sikt kan göra att löner m.m. går upp eftersom arbetstagare lättare och oftare kan justera priset man tar ut för sitt arbete. Ju färre inlåsningseffekter desto effektivare arbetsmarknad.

2 gillningar

Det här var ett utmärkt fförslag I mina öron Är det någon tillämpar detta med obligatorisk vecka?

1 gillning

Inte så att jag vet. Vi hade detta i mitt förra jobb på dem avdelningar som var ett “remote” team men konstigt nog så slutade dem med det efter pandemin. Nu diskuteras igen om att återinföra det för dem som har folk utspridda i olika länder men jobbar med samma frågor. Men inget för dem som är baserade i samma land, för dem är det 50/50 tillbaka på kontoret. Det är ett stort svensk företag jag jobbar på.

Jag lyssnade på ett podcast där McKinsey hade också funderat på att införa detta, jobba vad man vill, obligatorisk vecka där man teambuildar osv. Men jag vet inte om någon gör detta som regel.

Såhär gjorde jag

Jag är konsult och blev lovad i Covid att jag skulle få jobba hemma, efter jag fick ett nytt uppdrag så ville kunden att jag skulle vara inne på kontoret och då vändes kappan efter vinden. Helt plötsligt va lovandet om hemmajobb bortglömt osv.

Jag stod upp för mig själv och berättade “det kommer inte bli något på plats”, tufft som attans att stå upp men jag blev absolut inte avskedad. Uppdraget i just den gruppen avslutades just pga att jag inte va där men några veckor senare blev jag återkallad till uppdragsgivaren fast i en annan grupp.

Med andra ord handlar det om vad chefen tror på. Hitta en chef som har samma värderingar annars är det kört, tyvärr

3 gillningar

Detta är ju rent skitsnack. Det är gamla fossiler på stora företag med fossilkultur som tillsammans snickrat ihop dessa lögner.

En mix är det bästa. Skulle aldrig tvinga in mina medarbetare (utvecklare) mer än max 2 dagar, eftersom det är bra att träffas fysiskt och vissa möten såklart är bättre fysiskt.

De företag som tvingar in 4 dagar eller mer kommer tappa varenda driven individ. Även många av de som tvingar in 3 dagar. Men de får gärna göra det. Då frigörs massa fin kompetens till andra modernare företag med skönare kultur.

Mina team har en otroligt stark vi-känsla. Mer än hälften är anställda efter pandemins start då vi växt mycket. Vi ses just nu på kontoret onsdagar. Vissa är inne en eller ett par dagar till för att de vill.

Bolaget kan ha ett mindre och därmed betydligt billigare kontor som även ligger mitt i smeten i Stockholm, smidigast för all.

2 gillningar

Det finns alltid en framtidsrisk med att vägra. Nya omständigheter, ny chef etc. Man får räkna med att anpassa sig efter omständigheterna och kraven från arbetsgivaren, vilka kan variera över tid. Önska kan man alltid göra förstås.

Jag tror det handlar om individuell tolerans och hur obekväm man vågar att vara, jag har gått på dagen, blivit sparkad & utkvoterad, det löser sig alltid! Problemet med att sitta kvar och inte ta risk är du varken får det livet som önskas samtidigt som du gå miste om lärdomen.

Min tjej blev sparkad för hon vägrade komma tillbaks till kontoret, vad blev slutresultatet? Ett nytt jobb där man får jobba remote och 16.000kr mer i lön, det va alltså 16.000 mer i månaden.

Det har varit tufft som attans när vi varit i processerna men uppenbart så lönar det sig

1 gillning