Praktiskt:
- Jag har bara en portfölj (aktier/räntor/guld) och likviditets/betalkonto. Betalar alla dagliga grejer med kreditkort.
- Varje månad tar jag ut från värdepappersbelåningen det som behövs för att betala månadens räkningar.
- 1-4 gånger om året ombalanserar jag och säljer av för att ta ner värdepappersbelåningen så den har outnyttjat utrymme som räcker 3-12 månader framåt.
Ovanstående styrs helt av vad som gått åt i praktiken – höga/låga utgifter eller medel en viss månad spelar ingen roll – det tas bara ut och betalas. Jag limitar inte per månad/år utan bara över lång tid/snitt.
För att limita har jag delat upp mina utgifter i flera delar och styr utgiftnivån på varje del som det passar den delen:
- Fasta/kontrakterade utgifter som bostad, abonnemang, o likn: har lagt en nivå som är lagom för mig. Det blir inte mycket ändring månad för månad här om man inte flyttar.
- Lösa nödvändiga månadsutgifter med kreditkort som mat/apotek och liknande: har här lagt en nivå som passar; det svänger lite per månad, men är någorlunda jämn förbrukning om man tar 3-månaderssnitt.
- Sällanutgifter/periodiska: här har jag en pott som ökar med x tusen per månad som jag drar inköp från. Så länge potten är på plus/nära noll är jag på banan (potten är bara ett nummer i en fil, inte eget konto). Det svänger jättemycket här månad för månad; mellan noll kronor till ibland en extra årsutgift i praktiken. Dessa betalas nästan alltid med kreditkort, så det är klart hur mycket det blev för månaden när det är dags att överföra pengar till betalkontot.
Utgifter utan limit, trackas bara:
- Ränteutgifter (bolån/värdepapperslån): dessa blir vad de blir och betalas bara utan limit. De är relaterade till lånenivå och det lånade ligger investerat, så de är relaterade till min avkastning, inte mina utgifter.
- Skatter (ISK/AF/annat): dessa blir vad de blir och betalas bara utan limit. Även dessa beror på mina investeringar, så är relaterade till min avkastning, inte mina utgifter.
Jag har trimmat in min utgiftsnivå många år innan FIRE så att jag hittat min rätta nivå för långtidstrivsel, så att jag vet att den känns rätt.
Jag kör alltså med samma utgiftsnivå över tid utan att ändra. Jag har ett par flexibla delar som kan göra att det är stor skillnad år för år – men det tar ut sig över tid. Det är som 4%-regeln med fast uttag, men i snitt, och för en annan tid än 30 år (så annan procent).
Sedan har jag petat in dessa utgifter i MonteCarlo-simuleringen och kollat att det håller för resten av livet. Några gånger om året kör jag om den med uppdaterade siffror för nuläget och ser att allt fortfarande är på banan.