Summan man behöver plocka ut från sitt sparande ändras ganska drastiskt när man fyllt 55 och har tillgång till tjäntepension och privata pensionsförsäkringar.
1 gillning
Vad jag erfar så definieras FIRE inte bara som att bli ekonomiskt oberoende utan att också kliva av tidigt, inte som pensionär vid 65 utan betydligt tidigare. För att kunna nå sitt mål förväntas man fokusera på ett extremt sparande samt investeringar. Ett extremt sparande kräver normalt någon typ av uppoffringar. Nivån man måste nå upp till för att utlösa FIRE beror naturligtvis på vilken livsstil man siktar på efteråt.
“Financial Independence, Retire Early (FIRE) is a movement of people devoted to a program of extreme savings and investment that aims to allow them to retire far earlier than traditional budgets and retirement plans would permit.”
Jag går i pension när jag och min fru kan spendera 100k per månad resten av livet utan att jobba mer.
Då måste majoriteten av skulderna (bolån) vara betalda för att inte 25k per månad skall gå till bolånekostnader.
Så inget ljus i tunneln på väldigt länge
Jo precis. Från 55 får man bra draghjälp och från 61 (senare kanske 64-65) ytterligare tillskott i form av allmän pension. För de med utlandsjobb blir det flera olika årtal och ännu lite rörigare 
Det är därför jag tycker att man inte borde ha så långt kvar till en OK miniminivå, vilket man i så fall kan överbrygga med en låg/mellan-risk portfölj. Det är då endast för att mitigera inflationsrisken. Sedan komplettera det med resten i en typisk stay-rich variant eller kanske lite mer offensiv portfölj. Men totalt sett kanske det inte blir så stor skillnad vs en 50% 25+5.
Jag har inte helt landat i det där ännu, har några år på mig att besluta. Det finns dessutom tillräckligt med sådana här trådar minns jag nu…
Ett sätt att få fram numret:
Just idag är summan jag behöver 4,3 milj men den minskar med 20000kr per månad eftersom jag bara behöver pengar i 13 år till den ordinarie pensionen. När depån passerar behovskurvan så är det adjöss till jobbet.
3 gillningar
Då tänker du ren användning av sparbeloppet och inte med avkastning, eller?
Även 50 eller 55 får väl anses vara “early” för flertalet, numera kanske även 60 när man för väntas jobba till minst 65. De flesta anser ju sig inte ha råd även om man har rätt att plocka ut tjänstepension från 55. Men oavsett det så kan ju nivån vara avgörande.
Siktar man på 50 och lyckas så har det ju gått bra.
Det är för kort period för att räkna med någon genomsnittlig utveckling, så det är startsumman delat på antal år till riktig pension. Eventuell avkastning blir bonus senare.
1 gillning
Har ganska liknande kalkyl, runt 1Mkr/år.
Inga ljus i tunneln här heller, men så är jag inte intresserad av RE för tillfället heller.
Är det FIRE-nummer för 1 person och exkl. Pensionsbitar, Arv, Bostad mm?
1 gillning
Ja. Så räknar åtminstone jag. Kränger jag huset och drar ut på landet kan jag sluta så snart uppsägningstiden löpt ut.
4 gillningar
Jepp, min poäng var lite att denna typ av undersökning blir något haltande om man inte anger parametrar.
Kan svära på att hälften som svarat har räknat inklusive partner, en gott gäng inklusive pension,
en del inkl arv samt några inklusive bostad😂
2 gillningar
För mig hade det krävts 5 miljoner kronor plus en liten buffert på brukskontot för att sluta jobba. Då kunde jag leva på avkastning och undvika att ta ut pengar de år jag är ordentligt på minus. Här utgår jag dessutom ifrån att jag äger min bostad och är skuldfri.
Sen har jag inget mål att bli arbetslös eftersom jag gillar att vara sysselsatt.
1 gillning
Kan man inte vara sysselsatt om man är “arbetslös” i FI 
?
Det är väl det som är stor del av poängen.
2 gillningar
Poängen är att syssla med det man vill och inte det någon annan vill.
4 gillningar
Givetvis men jag kan bara tala för mig själv och jag gillar mitt jobb, mina kollegor och allt runtomkring. Hade jag exempelvis slutat jobba och spenderat all tid på mina fritidsintresses så hade jag förlorat allt detta och ganska fort fått känslan att jag inte räcker till tror jag.
Ja, givetvis olika från individ till individ.
Men blir de flesta pensionärer då per definition otillräckliga och olyckliga?
Finns det en viss gränsålder där helt plötsligt jobbet inte ska betyda så mycket längre?
Vi är ju så inrutade i detta samhället att vid en viss ålder…ja då minsann är 100% fritid helt plötsligt det rätta.
Sedan kan man göra mycket nytta utan att få stålar för det, exempelvis ideellt arbete som kanske inte direkt heller är att betrakta som ett fritidsintresse och som inte hinns med vid sidan av förvärvsarbete och fritidsintresse😀.
2 gillningar
Inte alla men jag känner många pensionärer som är sysslolösa och känner att de inte räcker till, speciellt de som inte har en partner