Trisslotter (för max 240/mån) till mig och ätbara onyttigheter (mest) till maken (för säkert en tusing/mån). Vi har inga nikotinkostnader och är numera ytterst måttliga även avseende alkohol (<600/mån), går kanske på lokal 2ggr/år.
Maken hävdar att han njuter mer än mig men som bekant är hoppet det sista som överger människan - varför jag, mot bättre vetande, fortsätter med mina triss… 
1 gillning
Jag lägger lika mycket pengar på knark som på snus, 0 kronor.
Om jag måste använda något så är kokain mera lockande än snus!
1 gillning
Skor, ytterkappor, väskor, smycken, smink…Amaronevin runt 500-800 kr/flaskan. 
Unnar mig när andan faller på eller jag behöver fylla på med något. Men aldrig så att jag skuldsätter mig eller avviker från min sparplan (viss summa jag siktar på varje månad). Så länge sparkvoten är i form så tänker jag inte att det är ett problem att unna sig. Min utmaning är att det ibland känns svårt att unna sig om prislappen är för hög (trots att jag verkligen vill ha något) eller om jag känner mig sparsam/allmänt motvillig till att spendera. Sen har jag perioder då det går alldeles för lätt. 
Så att ha en sparkvot att sikta på och sen inte moralisera för mycket för det som faller utanför har fungerat för mig. 
5 gillningar