Det första är att definera vad krävs för att jag ska vara nöjd (hur mycket pengar behöver jag ha? Hur ska mina dagar se ut? Vilka relationer bryr jag mig om? Hur vill jag att min hälsa ska vara? osv)
Här handlar det om både att konkretisera men också om att vara ärlig mot sig själv och jobba med sitt mindset. Varför känner jag att jag behöver en Ferrari? Är det verkligen viktigt?
Marginalnyttan är avtagande och då bör arbetsinsatsen (i jakten på nytta) också vara avtagande.
Denna delen är för mig mycket svårare än del två:
Att försöka fylla hålen där jag inte nåt upp till nöjd-nivån.
Inom coachingen pratar man ju ofta om livshjulet. Pengar, relationer, kärlek, fritid, hälsa och bidrag till samhället.
Jag försöker att odla mina drömmar inom alla de områdena, där penga-delen varit lättare för mig för att den går att ta på.
För några år sedan drömde jag om en månadslön som var det dubbla mot vad jag tjänade då. Förra året nådde jag dit. Jag har också drömt om en lägenhet utomlands vilket blev verklighet även då. Kvar på min lista (utöver ett ekonomiskt kapital på X miljoner) var ett fristående hus med uthyrningsdel så att vi på sikt skulle kunna bo “gratis”. Dit når jag i år (även om räntorna gör att “bo gratis” inte är en realitet än). Jag är inte ekonomiskt fri än, men med åren har jag också tonat ner att “späka” oss ekonomiskt. Jag älskar att resa och lägger gärna pengar på det, även om det tar lite längre tid att nå det ekonomiska målet på grund av det (på tal om relationer och fritid).
Utmaningen framöver kommer vara att kunna hitta tid för mer fritid. Det finns inte direkt utrymme för mig att arbeta deltid eller att ta tjänstledigt några månader per år -även om jag har det ekonomiska utrymmet för det. Men jag tänker att om jag när den drömmen kommer jag att komma dit en dag också. Tror inte hel FIRE är någonting för mig, jag tycker om att jobba, även om det ibland blir för långa dagar. I framtiden vill jag engagera mig mer ideellt. Mina investeringar taktar på, men jag siktar inte längre på att hela tiden öka min sparkvot med X% per år.
Det som fascinerar mig är att jag började investera 2009 och att mycket av det jag ville då verkade helt omöjligt, men nu står jag där och har uppnått många av de omöjliga drömmarna av bara farten. Samtidigt tror jag att de där drömmarna var så tydliga för mig att de blev något av en manual för valen jag gjorde och att jag också ställde krav på mig själv och mina arbetsgivare för att hela tiden ta ett steg närmare dit jag ville.
Min mormor (född 1913) sa “Nöjd är rik”. Har funderat en hel del på det men har inte riktigt kommit fram till helt var jag själv står.
Verkar inte vara rätt melodi för dig kanske
Allt är ju såklart inte svart eller vitt, gå runt och vara missnöjd på allt kan ju inte vara nyttigt det heller, finns såklart massor av saker jag är nöjd med.
Jag har märkt att vad som tillfredställer mig mest är att sätta upp höga men realistiska mål och jobba mot de. När jag har uppnått målet kan jag vara nöjd med det, men skulle det inte finnas några nya mål att jobba mot skulle nog mitt liv kännas fattigt.
Läskig fråga att ställa, problemet med drömmar är att om de går i sann så blir man ofta inte så mycket gladare av det.
Läste förra veckan en helt underbar studie som jag tycker alla som sitter och planerar för finansiell frihet borde läsa, nämligen Lottery Winners and Accident Victims, den intervjuar vanliga människor som varit med om paralyserande olyckor och de som vunnit lotto, och kommer till slutsatsen att även om man blir jätteglad eller jätteledsen först när den livsomskakande saken händer, så återgår hjärnan till typ “status quo” efter ett tag. Du mår typ lika bra som idag, bara att nu gör du det på en Hallberg-Rassy. Det är bra att ha i åtanke när man planerar stora uppoffringar idag för att bli rik, för oddsen är att man kommer inte att må så toppen då om man inte mår så toppen nu.
Jag drömmer om att bli fri från bekymmer. Ett avbetalat bolån, att kunna hjälpa barnen köpa sin första bostad, att ha några ISK-konton öronmärkta för olika syften där jag kan äska på avkastningen för att täcka nödvändigheterna, och att då bara jobba för att ha råd med semester och balla prylar.
Lite nojjig över pension just nu, har läst alldeles för många anekdoter senaste månaden av personer som tagit livet av sig / börjat knarka / ruttnat bort efter att de blivit ekonomiskt oberoende bara för att de kände att livet plötsligt började sakna syfte. Vet inte riktigt hur jag bäst ska undvika det än.
Bli grannar med oss vetja, de sätter upp ett nytt hus här (i ett tryggt villaområde strax utanför Göteborg) nu snart.
För egen del drömmer jag precis som flera andra här om fiske! Jag skulle vilja ha ett riktigt bra havsöringsfiske, förhoppningsvis blir det så redan på söndag.
Min dröm är att träffa en kille/man/livspartner att utvecklas med, skratta ihop, göra roliga saker, resor och att åldras med. Haft lång relation som jag valde att lämna 2016 och nu sju år senare vet jag vad jag vill och vad jag inte vill. Jag har redan allt som jag önskat mig inklusive min hälsa, barn, vänner, bolagen, fastighet och kapital.
En stuga i skogen.
Att fullständigt nörda ner mig i odling.
En omgivning som accepterar mig för den jag är.
Sist men verkligen inte minst när jag blir 40 om 4 år. Då vill jag ha en Tågbana med en tillhörande hatt. Ja en sån där lokhatt skulle nog se rätt frän ut i en sån när jag kör mitt tåg. En märklin ska det vara tåget alltså.
