Jag förstår inte heller saker och ting.
Finansministern skulle för en tid sedan “läxa upp” livsmedelsbutikerna för deras stigande priser. Konstigt tänkte jag att en minister i en demokrati lägger sig i prissättningen på mat, det borde väl regleras av sig självt i en marknadsekonomi?
Men om hon nu anser att hon kan lägga sig i prissättningen på mat så borde hon väl också kunna lägga sig i prissättningen på pengar d.v.s “läxa upp” bankerna som via räntan ju bestämmer priset på pengar… Men någon tur till en bank har i alla fall inte jag hört talas om. Om nu livsmedelsbutikerna ska ta ett samhällsansvar kan väl också bankerna göra det tänker jag. Det är ju ingen naturlag att bankerna måste höja sina utlåningsräntor bara för att Riksbanken höjer styrräntan. Bankerna skulle kunna, när Riksbanken höjer styrräntan, ta sitt samhällsansvar genom att inte höja utlåningsräntorna d.v.s acceptera ett minskat räntenetto men hörde för en tid sedan att bankernas räntenetto slår rekord och förstås deras vinster.
Smaklöst tycker jag och det visar med all tydlighet på vilken värdegrund bankerna vilar.
Tänker du på samma sätt om man extrapolerar lite? De allra flesta med bättre ekonomi än dig är generellt sett bättre än dig?
Nej, såklart har alla lika värde. Tänker att det finns ju dom med hög inkomst och dyra hus, men kass ekonomi ändå.
Lika så dom med lite pengar som har en god ekonomi.
Då det framkommer frustrerade kommentarer i tråden. Den absolut vanligaste anledningen till att inlägg flaggas och döljs / raderas av mig och moderator-teamet är:
-
Hur ett inläggs skrivs (dvs. tonalitet, personangrepp) eller att det är irrelevant för diskussionen.
-
En minoritet handlar om konspirationsteorier eller andra konstigheter (t.ex. skylla alla problem på invandring eller motsvarande).
Sedan upplever jag även att man ofta blandar ihop “freedom-of-speech” med “freedom-of-reach”. Man kan absolut få säga vad man vill, det är bara att man inte får använda vår plattform för att sprida det. Det går alldeles utmärkt att skriva av sig på Twitter, Flashback, andra ställen eller starta ett eget forum (discourse är open-source).
Jag och moderatorteamet jobbar hårt för att ha en “vardagsrumsstämning” här, där vi hjälps åt, inte har polariserande diskussioner med halmgubbar, personangrepp och liknande. För det mesta lyckas vi och ibland misslyckas vi och då ber vi om överseende.
17 inlägg delades upp till ett nytt ämne: Replikskiften som är helt OT i en lång tråd
Tänker att det skulle vara mer lämpligt att bara höja skatten för att få ner inflationen.
Om du menar som komplement till nuvarande styrränta håller jag med. Fastighetsskatt och förmögenhetsskatt är väl de som närmast ligger till hands. Gissar att inte så många håller med?
Menar du verkligen att det är konstigt att jag har bättre ekonomi eftersom jag startade eget företag parallellt med studierna, extrajobbade hela somrarna, gjort läxan halva kvällen, tagit flera examina på utsatt tid utan sabbatsår, och efter mitt vanliga jobb nu sitter några timmar på kvällen och jobbar, om du jämför med någon som flumma sig igenom studierna (om de ens studerat), hoppade av, och sitter och kikar på netflix hela kvällen? 
Vi lever i möjligheternas land. Studier är gratis. Vi får till och med studielån! Eftersom vi lever i ett så fritt samhälle är det oerhört svårt att beskylla “samhället” för sin egen situation på ett negativt sätt. Individer har ett eget ansvar. Dels för sin egen försörjning, och i fallet att man skaffar familj så även försörjning av den. Vi har ett ansvar att inte köpa för mer pengar än vi har och att inte ta ekonomiskt dumma beslut. Vi kan inte lalla runt som om vi vore småbarn och tänker att föräldrarna ska fixa allt. Jag har stor respekt för att inte alla har exakt samma möjligheter. Jag har vänner som flytt till sverige utan utbildning i vuxen ålder utan ett öre med sig. De har genom hård ansträngning lyckats skapa och ta sig till en tillvaro betydligt över median. Så visst går det, genom individens förtjänst. I det fallet jag nämnde där var det inte en slump.
Så klart finns det som Fredrik skrev ovan snyfthistorier och undantagsfall. Helt enkelt individer som saknar denna möjlighet av diverse skäl. Men i den kategorin skulle jag helt ovetenskapligt och utan källa lägga <5% av befolkningen i. Det är ju snarare tvärt om; helgalet att tro att man inte har att göra med sin goda ekonomi och att allt skulle vara ett lotteri. Man är helt enkelt dömd till dåliga ekonomiska möjligheter och det finns inget som man som individ kan göra åt det?!
Det här är en fråga som jag brottats ganska mycket med. För det genomgående temat för att bli rik verkar vara att bli född in i (eller adopterad) till ett hem med rika föräldrar. Att jobba hårt påverkar därmed alldeles för lite för att det ska vara rimligt att det ska vara just detta som driver var man landar. Nu säger jag inte att rika inte jobbar hårt - men om man har dubbla jobb inom lågavlönade yrken får man aldrig samma förutsättningar som du eller jag kan få med våra utbildningar och kunskaper.
Om du exempelvis hade varit en otroligt hårt jobbande målare, utbildat dig till detta och slitit 10 - 12 timmar varje dag samt jobbat helger kommer du ändå aldrig nära en advokat. Vi värderar nämligen olika sorters slit väldigt olika i samhället idag på gott och på ont.
Jag själv hade turen att födas in en familj som kanske inte klassas som rik men med två högutbildade föräldrar, råkade vara bra i skolan på just de saker som anses högt värdeskapande och har genom studier och jobb landat jobb där jag tjänar bra. Min bästa vän växte upp i samma stad med två missbrukande föräldrar. Hade sina talanger inom helt andra områden och har sedan gymnasiet jobbat 10-12s skift minst 5 dagar i veckan men råkar göra det inom något där samhället inte anser är värt att betala lika mycket för. Jag tjänar idag dubbelt så mycket som honom, en differens som bara kommer öka. Jag kan inte med gott samvete säga att jag jobbar hårdare än honom eller på andra sätt kan anses förtjäna min lön medan han enbart ska förtjäna sin.
Det behöver inte alltid handla om att jobba hårt. Man måste göra det inom områden som samhället anser vara värt att betala för. Ta hand om barn, vara sjuksköterska eller lära ut kunskap till andra värderas i många fall väldigt lågt. Investera andras pengar, driva bank eller spela fotboll på högsta nivå värderas högt.
Vi har ett samhälle där vi anser att rika förtjänar att vara rika och fattiga förtjänar att vara fattiga. I vissa fall stämmer detta säkerligen men jag tror inte att det riktigt är så enkelt.
Jag har inte heller någon bra lösning på det men kanske om hårt jobb verkligen ska löna sig så är det väl kanske rimligt att en riktigt hårt arbetande snickare ska ha samma lön som en advokat? Om det nu faktiskt ska vara hårt jobb så att säga. Jag har träffat många som får alldeles för bra betalt sett till sin kunskap och sitt slit och på motsvarande sätt noterat andra som tjänar alldeles för lite sett till deras.
Jag tycker inte det är konstigt att du har bättre ekonomi. Det som jag fascineras av är att du trots din utbildning, trots din intellektuella förmåga inte verkar tacksam för din situation. Att folk som har svårt att få ekonomin att gå ihop sitter i den situationen på grund av lättja eller dumhet.
Troligtvis kommer inflation börja rejält gå ner nästa år. 72% av alla budna bolån går ut i år ca 3000 miljarder detta komma påverka konsumtionskraften. Bara hålla ut lite till.
Inte till 100%. Men heller inte till 0% (undantag finns, men inte gälande den breda massan enligt ovan). Det går väldigt ofta att skapa sig än bättre förutsättning med mer ansträngning.
Jag är tacksam över min situation. Jag tog upp den som konkret exempel för att visa att räntornas effekt inte slagit igenom helt. I mitt fall hade jag långt innan ränteruset uppstod planer och placeringar för att hantera en sådan situation. Alltså proaktivt istället för reaktivt. Och det har jag i princip uteslutande att tacka studier (både på universitet och på fritiden av intresseskäl) för. Således ett fall av att det går att påverka situationen till det bättre själv på det individuella planet. Samtidigt kanske jag då valde bort något annat, eftersom jag satt och läste på om något komplext någon kväll när andra kanske hade roligare. De hade roligare då, jag har mindre problem nu.
Sedan är vi ju alla som bor i sverige oerhört lyckligt lottade. Dessa möjligheter hade jag inte nödvändigtvis haft om jag var född och levt någon annanstans. Men nu pratar vi ju om populationen som bor i Sverige, som har oerhört förspänt och stora möjligheter. Och jag tog även upp exempel hur någon som var väldigt driven lyckades skapa sig en väldigt bra situation, även om denna varit med om mycket och först bara på senare tid haft dessa möjligheter (till studier + arbete i sverige).
Utan att säga att alla som nu har problem hör hemma i lyxfällan, för så är det verkligen inte, så är det inte helt binärt. Det är en skala. Kikar man på lyxfällan kan man i 99% av fallen precis förstå hur det gått till. Individerna har inte besvärat sig med att lära sig hur räntor fungerar, man har inte tänkt strategist, man har prioriterat cigaretter, snus och läsk men man har inte betalat hyran, etc. De är ju de värre fallen av att skapa en dålig situation för sig själv. På andra sidan spektrumet finner vi kanske profiler som är mer lika mig, utan att hävda att jag skulle vara extrem. Med det vill jag säga att individen har ett ansvar och möjlighet att påverka. Så klart inte ändra allt tills imorgon. Har man senaste 20 åren legat en timme mer på soffan framför TV:n jämfört med grannen som läste facklitteratur eller drev eget företag, så har man ju onekligen en (möjligtvis oöverstiglig) uppförsbacke att ta igen. Men det är ändå ett resultat av ens eget agerande i väldigt stor utsträckning.
Allt detta ställer dock till problem (vilket var därför jag tog upp det från första början). Problemet är att folk därmed har olika förutsättningar, och när det då blir tightare så drabbar det de med sämre marginaler först och hårdast. Just nu är ju läget att vi skulle behöva göra det så misärigt (för populationen som helhet, i genomsnitt) att vi får bukt med inflationen snabbt. Men det innebär samtidigt att de med sämst marginal inte skulle klara sig. Så resultatet är någon halvmesyr där räntan egentligen nog borde vara högre (för att lösa problemet med inflationen på makronivå) för att de med lägre marginal ska klara sig bättre, men det får samtidigt konsekvensen att vissa kan fortsätta köra på relativt oberört. Vilket i sin tur drar ut på det hela.
Jag vet genuint inte hur man ska lösa det på ett bra sätt.
Och för att återknyta till den ursprungliga frågeställningen; riksbanken balanserar dessa effekter (och kronkursen), och har som syfta att med det enda verktyg de har - räntan - hålla inflationen kring 2%. Därmed höjer de just nu räntan, även om det innebär att det blir jobbigare för folk. Det är liksom meningen. Och de kommer fortsätta göra det så länge de inte får bukt med inflationen. Och då kommer det bli ännu jobbigare. Och individer kan i mångt och mycket påverka hur hårt de drabbas, men kanske inte tillräckligt snabbt just nu. Det blir en dyr läxa för dem.
Det är omöjligt. Alla politiker fokuserar på att bli omvalda, igen och igen och igen för att sedan avsluta med en fet pension.
Jag försöker ha något högre förtroende för politiker, min upplevelse är att de faktiskt försöker men demokrati är en så komplex process med olika viljor att det klassiska citatet fortfarande gäller:
När det är ekonomiskt möjligt att göra något, då är det politiskt omöjligt. När det är politiskt möjligt är det ekonomiskt omöjligt…
Vad är det för komplexitet med att sänka ränteavdraget? Politikerna har haft en unik chans de senaste 12 åren med högkonjunktur men försatte den då de inte törs prata om problemet av risken att reta upp barnfamiljerna, pensionärerna, landsbygdsbefolkningen, stadsborna, ensamstående mödrar, HBTQIA+ gänget eller någon annan grupp de fiskar röster ifrån. Kanske det är demokratin som är problemet?
För min del får gärna ränteavdraget vara kvar. Åtminstone så länge jag har lån och det lär jag ha ett bra tag till.
Att det påverkar tillräckligt många personers privatekonomi negativt, vilket skulle leda till att politikerna som genomförde det inte kommer väljas om. Och politikers främsta strävan är ju att bli valda och därefter omvalda.
Den stora massan av invånare har inte tillräckligt med insikt i systemet för att förstå att det, för populationen som helhet, vore bättre att ta bort ränteavdraget. De tänker istället att deras egen ekonomi blir sämre, och röstar därefter.
Att vi ens diskuterar varför riksbanken höjer och höjer räntan (och “förstör” för privatpersoner) när inflationen är 10% är ett ypperligt exempel på denna situation.
Nej. Regeringen agerar åt helt motsatt håll vilket känns väldigt konstigt, men förståeligt ur ett populistiskt perspektiv.
Om det är bättre eller sämre för populationen som helhet beror väl på vad man spenderar skattepengarna på istället? Om man låter de högre skatteintäkterna gå till skola och omsorg så låter det ju vettigt. Om pengarna ska gå till sänka bolagsskatten är jag inte lika säker.
Den främsta nyttan är nog en lägre skuldsättning över tid; dvs det blir dyrare att låna så man lånar mindre. Mindre lån = mindre räntekänslig, och i allmänhet ett mer robust samhälle.
Skattemedel ska naturligtvis (alltid) spenderas på ett ansvarsfullt sätt. Helt oberoende på om de kommer från minskat ränteavdrag eller något annat. Så är väl dock inte alltid fallet i min mening, men exempel på det risker att bli off topic. Att sänka arbetsgivaravgifter eller skatten på inkomst av tjänst är långt i från de sämsta förslagen enligt mig.