Jag gillar detta. Är aktiv i EA och engagerar mig utöver det i att hjälpa personer utanför arbetsmarknaden att få arbete. Har också haft perioder där jag ett en gång i månaden gjort ”5 random act of kindness”. Grejen är att jag till min förfäran även tappat motivationen för detta! Men jag tror verkligen på detta dock som en viktig ingrediens i ett meningsfullt liv.
Helt säker så! Men hur tar man sig ur det där?
Ja! Gillar detta! Kanske borde testa att byta sak jag intresserar mig för. Ha en ”detox” från personligutveckling (inser lite motsägelsen här dock) 
Det är iom det du beskriver, som ger (möjlighet) till förändring och att ”växa i annan riktning. Se det som en möjlighet att ta ut en ny riktning och låt det ta den tid du behöver. Uppmuntrar till fysisk aktivitet och gärna något kreativt medan sakerna faller på plats. Går kroppen framåt gör hjärnan det också.
1 gillning
Kanske klappa katten och titta på blommorna? 
jag vet inte riktigt och är förvirrad. Har flera mål jag inte uppnått men dom har inte samma dragningskraft som förut.
Under min värnplikt, för många år sedan, märkte jag hur befälen höll oss igång hela tiden med att skjuta, träna, marschera, städa, bädda osv. De startade alltid något nytt och om vi blev färdiga med våra uppgifter för tidigt fick repetera och en gång frågade jag varför de pressade oss så där. Jag fick svaret att vi ska hålla oss igång och hålla oss sysselsatta hela tiden så att vi inte hinner få negativa tankar och börjar fundera på vad det är för meningen med livet, vad det är för meningen med lumpen, vad det är för meningen med krig osv. Vi ska vara så trötta på kvällen att vi stupar i säng och vaknar utvilade nästa morgon. Jag accepterade svaret då jag tyckte att det förmodligen låg något i vad de sa.
Svaret är alltså att vi måste hålla oss igång för att må bra och inte hinner få negativa tankar. Även att jag börjar bli till åren så är jag ute och joggar ensam varje dag mellan 17:00 - 18:10, efter en dusch käkar jag middag och klockan är sedan 19:00, mina jobbiga timmar på dygnet är borta och jag vet att jag kommer att sova gott. Jag har samma rutin varje dag även då humöret är på topp.
Finn ut vilka dina jobbiga timmar på dygnet är (om du har några) och se till att slå ihjäl dem med något vettigt, något som skingrar dina tankar och som håller dig igång. Mina jobbiga timmar är sen eftermiddag / tidig kväll. Jag vet inte om andra människor har en tid på dygnet då de inte är på topp men jag funkar så. Det är inte varje dag men tillräckligt ofta, jag älskar istället tidiga mornar och kliver gärna upp vid 5:00 och undviker medvetet alltid djupa tankar. En del kanske ser helgen som jobbig medan andra är symptomfria.
5 gillningar
Det där stämmer säkert och då hamnar vi på sätt att aktivera oss. Det kan vara svårt om man är allmänt omotiverad.
Ett sätt är att helt enkelt ta en lång promenad. Och få det till en vana. Barriären till att komma igång måste vara så enkel som möjligt och något mycket enklare än en promenad är svårt att komma på.
Absolut.
En lång rask promenad är suveränt och redan efter 4-5 veckor börjar man märka skillnaden i sitt mående och om man skulle missa en dag känner man sig nästan skyldig. Kan man göra det till en rutin så behöver man sällan tvinga sig ut, speciellt om man har lagt ner en halv förmögenhet på ett par nya Nike. Jag fann ett par supersköna Nike som passar perfekt och går till sportaffären och beställer ett par identiska varje gång sulorna börjar slitas ut. Just nu står det ett nytt par blåa Nike i garderoben och väntar på att få bli inkörda.
Man kan prova, alla fungerar olika. Personligen gillar jag inte långa promenader för jag blir uttråkad och tankarna börjar vandra kring att jag är uttråkad och en del annat. Däremot gillar jag hårda löppass eller annan hårdare träning för när man tar i ordentligt så orkar man inte tänka på så mycket annat. Och efteråt är man skönt trött och orkar inte då heller. Det är lika enkelt att komma ut på en löptur som en promenad.
Jag sätter på mig lurarna som jag kopplar in på mobilen och lyssnar på Jans och Carolins poddar, då blir man aldrig uttråkad.
Grymt att du lyfter detta.
Jag har faktiskt gjort en liknande resa i mig själv och känner verkligen igen mig i det du skriver.
När jag var yngre hade jag ett djävulskt driv till att ”lyckas” osv. Men sen några år tillbaka, så har jag rannsakat mig själv och på många sätt är mer till ro. Jag drivs inte av ytliga grejer eller relationer mer. Resan är i mig istället för utanför mig.
Först kände jag också en besvikelse att drivet inte är där. Men jag tror att det beror på att hela mina identitet i min uppväxt baserades på just alla drömmar och driv. Så när drivet är borta, vem är jag? Jag måste ju kämpa för att nå framgång…
Men det jag har insett idag är att när jag kämpade och jobbade så hårt mot mina mål, så missade jag många möjligheter och människor på vägen. Det var ett tunnelseende som jag nu slipper.
Idag, försöker jag bara vara i nuet och vara tillags med det. Det är ok att inte drivas åt något håll. Resultatet är att jag mår bättre än någonsin och helt ärligt är jag mer öppen för möjligheter nu än någonsin.
Din insikt är ju fantastisk som vissa aldrig inser förrän det är försent. Men den är lite läskig. Men se det som en ny epok i ditt liv, där du är mer öppen för möjligheter och för livet. Jag ser det lite som att simma mot strömmen, du kan kämpa och kanske kommer du en bit, men när du ger upp så följer du strömmen där kanske något fint väntar 
För i slutändan, vad är lycka för dig? Är det när du är mångmiljonär? När du fick chefsjobbet? Eller när du leker med dina friska barn och får uppleva något tillsammans med dem?
5 gillningar
Poängen med min lilla lista ovan var mer som en utgångspunkt för att felsöka maskinen. Den fysiska aktiviteten handlade inte så mycket om att vara i form (även om det bidrar till välmående) utan att “keep on swimming”, som de andra skrivit redan. Allt är individuellt men jag deppar fullständigt ihop av sysslolöshet. Tror inte våra hjärnor riktigt klarar att slappa och ändå må bra. Vilket på sätt och vis är en motsägelse för vi är ju lata till naturen. Men det är ju för att hjärnan vet att nästa språngmarsch över savannen snart kommer och att det gäller att spara energi. Men kommer aldrig språngmarschen blir vi nog lite vilsna.
Enda gången jag slappat helt och ändå mått bra var på bröllopsresan men jag tror att det var för att det var under en timeboxad period och att det därför var lättare att tillåta sig själv det.
Självförverkligandet och individualismen är en falsk vän. Jag tycker att att den enda som ger faktiskt och reell mening är att göra saker för och med sin flock, oavsett om det är barn, övrig familj, vänner, community, etc.
2 gillningar
Klappa katt och titta på blommor är en trevlig aktivitet som jag gör någon gång per dag! Så jag tycker att det kan vara ett bra mål! 
Men om du skulle välja ett av de gamla målen som inte har samma dragningskraft som förut och byta ut det till ett nytt mål? Vilket av de gamla målen har lägst dragningskraft och vad skulle det nya attraktiva målet bli? (Du behöver absolut inte svara här, men om du vill kan du med fördel svara tyst för dig själv)
Jag tycker en del råd här är vettiga. Klappa katt och kolla blommor är min titta på fiskdamm med koi fisk och dricka kaffe. Slappna av och ta in nuet. Lättare sagt än gjort speciellt med alla algoritmer och smarta enheter vi lever med idag. Det är en uppsjö med anledningar du kan känna att motivationen tryter men vad jag erfarit är det oftast stress. Om du har möjlighet testa göra någonting annat eller ta tjänsteledigt. Kanske gå ner i tid? Stanna upp lite kan hjälpa dig få fokus och energi att kanske förstå vad du vill eller kommer över denna period.
Skapa minnen är en del av min motivation och några gånger per år så försöker jag besöka ställen där det är omöjligt att vara uppkopplad. Vad får dig att känna dig fri och avslappnad?
1 gillning
Alltså… personligen tänker jag att du egentligen hamnat på en ganska bra plats i livet (utan att du fattat det än). Du har verkligen jobbat med dig själv och dessutom väldigt framgångsrikt. Har ingen statistik på det, men är rätt säker på att det är ganska få förunnat att lyckas med det, så stort grattis!
Som du säkert har läst om sedan länge så är frågan om mening enligt många (mig själv inräknad) felställd. Liv har ingen mening, precis lika lite som gräs har det eller stenar (välj valfritt substantiv) har det. Vi finns. De finns. Mening finns i handlingar, och på aggregerad nivå i tillvaron. Det låter banalt, men gör saker som du mår bra av, och försök skala bort det som får dig att må dåligt. Du kommer oändligt långt på det.
Sedan, med detta sagt, tror jag att din känsla är ganska vanlig för den som under en längre tid har kämpat för något och sedan uppnått det. Många olympiska guldmedaljörer har berättat om en sådan känsla. De har slitit ihjäl sig i fyra års tid, och till slut så gick det vägen. Men allt som är kvar efter guldfesten är tomhet. Det är möjligt att du också har hamnat i den fällan, den att tro att livet handlar om att uppnå saker.
Bara några tankar att fundera kring, kan hända att det träffar helt fel på dig, men det var vad som dök upp i mitt huvud.
1 gillning
@Pinglan har du lust att komma med en uppdatering om hur det gått för dig? Och särskilt vad du valt att göra?
2 gillningar
Jag slutade följa nyheterna helt, då vände det för mig,