Så är det tyvärr. Som vuxen kan man köpa allt man vill. Är det dyrare än vad man har råd med är det inte direkt något man skulle ha mage att sätta på önskelistan då det sannolikt även skulle vara för dyrt för anhöriga. Alternativt önskar man sig saker som är tråkiga att köpa själv, typ strumpor och liknande.
När man var liten kunde man få saker som man bara kunde drömma om att köpa själv. För att hamna i samma extas idag skulle sambon behöva slå in en Tesla Model S eller en villa.
Årets julgåva från mitt företag till mig själv blir nog Maurten Gel’s. Nästa år blir det högintensiv löpträning inför de lokala loppen i staden. Har några vänner och bekanta jag måste slå nästa år.
Lite mer en fråga man ställer till barn än vuxna då…
Önskan till jul är väl att nära å kära mår bra å är friska då…
Men måste man välja någe till julklapp så skulle de vara isf en lott som vinsten är ett par miljoner kronor på, å sen ge bort de till mer behövande…
Jag har lämnat ackumuleringsfasen i livet och är mer intresserad av att skala ner. Jag har inte bara vad jag behöver utan mycket mer än jag behöver. Det tynger mig ibland. En bra lösning på problemet vore att flytta var tredje år eller så. Men jag bor ju bra …
Jag önskar mig fondandelar i mina indexfonder så tomten läser du detta så skicka gärna andelar i lf global index eller en slant till min bank så kan jag köpa andelarna själv
Absolut ingenting i detta materialistiska samhälle. Nu låter jag som en bakåtsträvare men är så trött på alla pylar som försöker krängas ut. Skulle jag ändå (…) önskat mig något så skulle det vara något som det finns behov av. Typ ett par nya träskor för 189 kr (men vill ju prova ut dem själv, så det går ju bort…) eftersom nuvarande börjar falla ihop och har så gjort de senaste två åren eller ny kyl/frys (men de gamla håller nog ett tag till och sånt känns lite dumt att skriva på önskelistan).
Rent själsligt kan man ju dock önska sig en snällare planet, god hälsa för egen och anhörigas del samt snälla barn och fru…
Beklagar sorgen.
Livet kan vara så orättvist många gånger har själv svurit åt detta liv men vi måste framåt och fortsätta vandringen och en dag möts vi med alla vi förlorat.
