Jag menar, som du kanske förstår, att den som är mera noga med städningen antingen får anpassa sig eller städa själv. Det finns ingen anledning att tjafsa om det.
Om man inte är beredd att anpassa sig ska man kanske inte bo tillsammans.
Är verkligen städningen det reella problemet?
Lätt att skylla på städningen när andra saker egentligen bubblar under ytan.
Städning handlar ju till viss del om kontroll och att återta kontroll och skapa ordning och struktur.
Om känslolivet gungar blir väl städningen kanske ett sätt att hantera känslolivet.
Kvinnor är generellt mer känslomässigt styrda och att de då ofta har åsikter om just städningen kanske egentligen inte är så konstigt.
1 gillning
Städning är också något tråkigt och ibland ofräscht. Att städa sitt egna skit är ganska lugnt. Att städa någon annans skit är inte alls lika kul. Det vet alla som behövt torka av toa-ringen på en toalett någon gång.
1 gillning
Vi småtjafsar om vem som skall göra en faktiskt syssla. Alltså inte att den andra borde göra den, utan att man själv vill göra den.
Det kan låta som:
Kvinnan: “Jag tar tvätten idag”
Mannen: “Nä va, det skulle ju jag göra?!, det får du inte!”
Eller
Kvinnan: “Men va, har du redan städat? Jag skulle ju göra det i helgen”
Där vi verkligen inte har kunnat enas har vi tagit i parterapi, med stor framgång!
3 gillningar
Städning och mängd prylar.
Jag är lite minimalistisk och hon har blivit maximalist sen vi fick barn. Det ska överösas med leksaker som han ändå inte leker speciellt mycket med.
Jag har dresserat ettåringen att kasta mammas strumpor som ligger precis överallt i huset i tvättkorgen. Fast nu har han börjat tömma strumplådan med rena strumpor där i också…
2 gillningar
Haha… Nej, det har faktiskt bara varit ett engångsbråk då jag gick utanför staketet och köpte en räntefond i Carros TJP utan att berätta i förväg. Trodde jag skulle få en klapp på axeln. 
Vanligaste tjafset hemma hos oss är att Caroline inte upplever sig sedd av mig eftersom jag (dumt nog) många gånger prioriterar det som inte fungerar i världen och jag ska fixa till. Oftast saker på jobbet.
Sedan kommer barnen och Caroline rätt ofta tyvärr på tredjeplats trots att jag egentligen tycker hon är viktigast för när vi bråkar så slutar mitt liv fungera. Som med alla konflikter så krokar man i, jag tycker att hon kan säga till innan hon blir förbannad så att vi kan göra något åt det. Men vi har blivit mycket bättre på att ta oss ur spiralen nu för tiden. Ibland kan vi till och med garva åt det (efter en liten stund)
6 gillningar
Jag anser mig ha högre intelligens än genomsnittet, men jag har grava problem med att förstå hur tvätten ska sorteras här hemma…
2 gillningar
Den här funkar åt båda hållen 
Varför ska jag anpassa min städning utefter dina önskemål? Respekt och omtanke.
Diskutera väldigt konkret vad städning av ett rum innebär. Ska allt dammas? Ska golvet våttorkas?
Bestäm er för en nivå som båda kan acceptera.
Det får inte lämnas till att bli en bedömningsfråga, för vi bedömer olika när det skall städas och vad som anses vara städat.
1 gillning
Bra poäng!
Har också att eftersom kvinnan har varit den som sett till så att hemmet är fint och rent (och herregud så rent det skulle/ska vara) så tänker jag att denne oftare känner någon sorts press från samhället, eller andra kvinnor. En press som alltså kommer från en själv, att om man inte har det så fint som på tv, eller under ens uppväxt där ens mamma var hemmafru, så är man lite sämre.
Ja fast den som vill göra mera måste anpassa sig efter den som vill göra mindre, alternativt göra mera själv och låta den andra slippa.
Man ska inte tvinga någon att göra mera än den vill.
1 gillning
Håller inte med om att det är så svart på vitt och att det bara är ena sidan som bör sälla sig. Kompromiss där man möts på mitten eller på annat sätt tagit hänsyn till varandra är det enda rimliga. Att stänga dörren så enkelt som att “du vill mer, gör det själv” är att i min bok inte bry sig om den andre öht. @Erik71
8 gillningar
Min Roborock S7 både dammsuger och moppar hela golvet en gång i veckan, även badrummet. Sen har jag som regel att alltid damma när jag pratar i telefon, vilket är minst en gång i veckan. Mer än så behöver man väl inte städa direkt?
Tycker knappt jag städar och alla som kommer till mitt hem anmärker alltid på att det är så rent. Vad är det ni andra gör som jag missar som tar sån tid?
1 gillning
Jag är ingen städpolis haha, behärskar ärligt stök och kaos bättre… Sambon föredrar dock nitisk renhet såatteh, man får anpassa sig 
Men jag vet inte, genom besök hemma hos vänner i olika tider i livet så är det ofta de bara har en jäkla massa grejer framme och saker står i oordning.
Bara man gör som du, går och plockar litet så är typ 80% av jobbet gjort på vägen till att det ser rent ut.
T.ex. satte mig i en kollegas bil och anmärkte på hur rent det var, men det var ju bara för att bilen inte hade massa plåtter och småskräp i sig vilket är fruktansvärt vanligt .
Själv så plockar jag dagligen och städar rent köket dagligen, dammsuger två-tre gånger i veckan (hårig hund) och våttorkar samt dammar då och då utöver storstädningarna.
Ändå kan jag känna att det är stökigt här hemma, men det tror jag är helt pga planlösningen, möbleringen och pinalerna.
1 gillning
Det är förstås okej att man tycker olika.
Jag tycker absolut inte att man ska tvinga någon att göra saker de inte vill, vill man då absolut ha det gjort får man göra det själv.
Om den som vill städa mindre hindrar den andra från att städa mera så är det också fel!
För mig är det att mötas på mitten att man faktiskt får städa så mycket man själv vill. Ingen hindras och ingen tvingas!
Att tjafsa om det är helt onödigt. Att göra det är i min bok att inte bry sig om den andra!
1 gillning
Vi tjafsar inte.
Vi värderar kommunikation och rak ärlighet ganska högt och diskuterar allt. Om vi värderar olika i en fråga så ser vi till att hitta en gemensam lösning och undviker aktivt “gör du på ditt sätt så gör jag på mitt”. Vi ser det inte som kompromisser utan att vi tillsammans vill hitta en väg framåt.
Tex så sköter jag all städning och matlagning för jag har mer tid över för det och därmed får mer gemensam tid med henne.
6 gillningar
Fast att inte förändra sitt beteende är väl inte att mötas på mitten, det är ju att mötas i början.
Jag menar på att det inte är något tvingande överhuvudtaget, utan ett accepterande att man nu är två personer om t.ex. städningen och att man då som partner ändå kanske vill att ens partner skall må bra och känna sig välkommen i sitt eget hem - så bör man ju tillmötesgå varandra.
Det är ju i min värld lite rövhålsfasoner att inte tillmötesgå hur min partner vill ha det i vårt hem. Då är det inte vårt hem längre.
Sedan kanske man vill ha det så, som du säger är man olika. Men har man inte avandlat det så blir det antagligen krockar haha.
3 gillningar
Vi försöker ha målsättningen att göra varandra lyckliga. När båda ställer sig frågan hur kan jag hjälpa/stötta/få hen att må bra så blir början till tjafs en utmärkt lärare/fingervisare. Kan dock inte minnas nått större tjafs på väldigt länge. Ligger mycket i ”happy wife happy life”.
1 gillning
Men den ena kanske mår bättre om det inte är superstädat, varför ska den då tvingas städa mera?
Du och jag får nog bara acceptera att vi inte tycker lika! Det är som sagt helt okej!
Ja jag håller nog med här, om jag vill städa varje dag men min partner inte vill städa varje dag, vem ska då tillmötesgå vem, och varför?
Sånna bråk hade jag ofta innan med sambon, och tycker att det är svårt, någon måste anpassa sig, kanske båda, men oftast bara en person som ska anpassa sig till den andra, varför är det så?
Om någon vill att jag ska göra något som jag inte vill göra, så känns det som att jag då måste anpassa mig, varför kan inte den andra parten anpassa sig till vad jag vill? Ganska intressant egentligen ju mer man tänker på det.
1 gillning
Jag menar ju att ingen behöver anpassa sig! Vill man städa lite, städa lite och vill man städa mycket, städa mycket!