Sicken jäkla toppentråd med tankar och reflektioner som på gott och ont motsvarar mina fördomar om chefsskap! Ett år har gått sedan jag själv skapade tråden Karriärval i arbetslivet med Autism/ASD/Asperger och vid det här laget är jag på väldigt god väg dit och dessutom med en uttalad uttalad ambition!
Mina största farhågor kretsar väl egentligen kring fokusbyten som chef till vardags… Att vara konstant nåbar och skifta från möte till möte medan man knappt hinner en meter i korridoren tills man blir stannad.
Stämmer den fördomen om linjechefsrollen eller får man någonsin unna sig deep work? 