Håller med om att turistmiljöer ger väldigt lite av detta och att utbytestermin väldigt mycket (gjorde själv ett år vid universitet utomlands ock det va mycket formativt) men visst kan mycket hinnas med på kort tid. Min morfars resor till Norge och Polen var inte så långa men där pratade han med folk, tog in hur det såg ut. Det va stort. Jag gjorde en tågluff på ca 3 veckor genom Europa vilket också va en fantastisk grej. Måste säga att jag gjorde en tvåveckors resa till Paris en gång där jag träffade mycket lokalbor och gick på många museer bla Louvren en onsdag off season (så nästan tomt) det va faktiskt häftigt. Men ska medge att jag sällan fått stora insikter om livet på en strand nånstans. Kanske därför jag sällab gör sånna resor. Fast vi ska faktiskt på en värmeresa tidig vår i år med den utökade familjen 
Så ska inte låtsas att jag står helt över det. Blir inte all inclusive iaf. Nån måtta osv 
Jag älskar att vara i andra länder det är.oftast mina utomlandsresor som läggs automatiskt i min minnesbank när jag blickar tillbaks på livet.
Direkt dyrt tycker jag inte det är åtminstpnde inte för mig men jag är rätt bra på få ner priset på mina resor då jag ofta kan fixa boende billigt till nästintill gratis så är väll flyget som kostar någon tusenlapp.
I övrigt har jag märkt att jag faktiskt sparar pengar när jag är utomlands under löngre perioder! Då allt är så mycket dyrare i sverige än thailand etc.
100% på detta! 
Jag tycker snarare det är konstigt att inte vilja resa om man har råd. Man går verkligen miste om så mycket fantastiska upplevelser och personlig utveckling.
Glöm inte att livet är det som händer när räntan på räntan tickar på bara. Väder, god mat och aktiviteter brukar vara syftet med resor för oss, vet inte vilken av punkterna det passar in på. Men gillar man inte att resa är det väl bara att stanna hemma (och för sin egen skull försöka att inte ondgöra sig över andras val).
För en person som gillar att resa och uppleva saker kommer de där 50000 eller mer per år skapa minnen som förräntar sig. Ju tidigare i livet desto fler gånger kan resan/upplevelsen återupplevas. Ränta på ränta på upplevelsekontot.
Livet går inte ut på att dö med mest pengar på banken.
Ja till stor del! Inte nödvändigtvis nya världsdelar då jag mestadels hållt mig till Europa av flera anledningar, men finns så många ställen och länder jag ännu inte besökt som lockar. Har ingen ambition att besöka “så många länder som möjligt”, men tror inte jag kommer få slut på nya resemål under min livstid om jag inte helt oväntat skulle råka bli multimiljonär och resandet magiskt blev miljövänligt 
Har du någon gång rest till ett annat land/annan kultur? Vad tyckte du om det?
Nä, det där med att man ska samla på sig sig så många länder och/eller världsdelar som möjligt känns lite fånigt/krystat/omoget. Det handlar inte om antalet länder eller världsdelar. Inom varje land oftast otroligt mycket att se och uppleva. Det räcker gott med ett begränsad område inom ett land för att ha att uppleva under flera veckor. Nästa år kan man besöka en annan del av samma land.
Att flänga runt som ett jehu för att “pricka av” så mycket som möjligt är mest bara jobbigt och man kommer hamna precis där massturismen är som värst. Jag kan ju dock erkänna att jag också ägnat mig åt detta som ung, så det kanske är något man behöver gå igenom. Hur som helst väldigt skönt att vara igenom detta och kan kunna skippa turistfällorna för att istället gå in lite mer i djupet av olika ställen i världen.
Sen tycker jag inte man behöver åka såå långt för att man ska få en intressant resa. Det finns otroligt mycket att se och uppleva i Europa och bara för att man “varit i Frankrike” (typ besökt paris och sett Eiffeltornet) så betyder det inte att Frankrike är totalt ointressant för fler resor dit.
Jag skulle vilja lägga till några alternativ 6) för att hälsa på släkt och vänner. 7) jobbresa.
Men jag tror inte det är så stor skillnad på varför folk reser utomlands och varför folk har en fritidsbostad. Tydligen har över hälften av alla svenskar tillgång till en sommarstuga antingen genom eget ägande, släkt och vänner, eller hyr den. Det är tydligen en väldigt hög andel internationellt sett.
Personligen så är det på senaste årtiondet 5 eller 6, ett tag var det mycket 7 på den tiden jag var akademiker. (Men jag måste ju hålla med om att det var en fantastisk känsla att kliva av flyget från ett snötäckt USA i Hawaii och tänka “äntligen hemma igen”! 
)
Nu har jag inte satt mig på ett flygplan sen vi flyttade tillbaka till Sverige för 2.5 år sen…
Varje utlandssemester jag varit på har resulterat i antingen kaosväder eller sjukdom eller både och. Så stannar gärna inom Sveriges gränser, men reser gärna till öst och västkusten.
Tål heller inte värme bra, så jag bor i precis rätt land. 
Men jag har full förståelse för de som vill resa, att ta del av andra länders klimat, kulturer och mat är berikande.
För mig handlar det om ett totalt miljöombyte. Till en vänligare, mer välkomnande och inkluderande attityd. Där människorna fäller ut taggarna först när du har förtjänat det, inte som här där taggarna är utfällda i standardläget och fälls in först när du förtjänar det. Jag blir kanske inte en bättre människa men jag blir definitivt en vänligare. En obeskrivlig frihetskänsla.
Lägg därtill klimatet, maten, lätt att ta sig runt och ganska prisvärt om man vet vart man ska gå (eller snarare undvika). Hade jag inte min årliga resa till Thailand att se framemot så skulle jag nog få väldigt svårt att motivera mig i vardagen. Och Bangkok! Kontrasterna och den elektriska känslan av att vara i Bangkok!
Jag tror inte att vi svenskar sticker ut nämnvärt i detta?
Man ska väl inte heller underskatta det faktum att något så enkelt som att ta en kaffe på en bakgata i Bukarest för de flesta känns betydligt mer berikande än att göra samma sak i Burlöv.
Att upptäcka en ny stad, ett nytt land eller en ny kultur är otroligt givande för många, mig inkluderad.
Bra input kring punkt 6, vilket är en punkt som lever lite parallellt med de övriga fem eftersom det beror helt på omständigheterna och det är annat än själva resmålet som lockar. 
Punkt 7 ser jag bara som en del av arbetet, även om de gånger jag varit på sådant gick det att kombinera med lite eget liv också. Men då jag inte valde resmålet, årstiden, längd osv så ser jag det inte riktigt som resande, annat än strikt bokstavlig bemärkelse.
“Den verkliga upptäcktsresan handlar inte om att söka efter nya landskap, utan att ha nya ögon.” Marcel Proust
När jag tidigare levde själv tröttnade jag på traditionellt resande. Det mesta av resandet handlade, som jag såg det, om att:
- Titta på husfasader
- Se saker som man saknade kunskaper om och förståelse för.
- Möta människor i ytliga kontexter som inte gav någon större förståelse för någonting.
- Sol och värme
- ”Statusturism” typ safari i Afrika
Jag övergick där och då till att turista i väldigt avgränsade miljöer där jag klarade mig bra genom kunskaper i språk och kultur. Jag använde Hospitality club och Couchsurfing för att hitta gratis boenden och blev då samtidigt bekant med nya spännande personer. Jag menar nu inte några random invånare utan mer de coolaste typerna i stan. Platserna i fråga var ställen dit få turister kom och där det saknades infrastruktur för traditionell turism. Att utforska dessa miljöer tillsammans med lokala personer kände jag var spännande och annorlunda.
Idag är mina anledningar för att resa två saker:
- Önskemål från min sambo som inte har genomskådat resandets meningslöshet i samma grad som jag.
- Att följa sociala konventioner. Här är den viktigaste dimensionen att ge barnen bra lov. De vill göra spännande saker och ha något att berätta om.
Jag med. Det gör mig mest stressad och osäker att vara på nya platser så jag undviker resor, även om jag utan tvekan har råd, och ingen familj som gör att det kostar mycket. Vissa är mer äventyrliga än andra antar jag. Jag hade förmodligen inte ens åkt iväg om det var gratis.
Planerar semester i Thailand i November. En månads mindre skånsk vinter är i min värld helt ovärderligt. 
Ultimata drömmen är att vara i Thailand/varmt land nov, dec, jan, feb, komma hem i Mars.
4:an och 5:an.
Har rest en hel del i världen, men kommit fram till att Sverige är najs. Tycker att det är påfrestande att bombarderas av alla intryck.
Avkoppling för mig är inte att åka till ett nytt ställe och träffa en massa människor. För de allra flesta, när man tittar på statistiken så fortsätter svenskarna att köpa dyra resor och dränerar sitt överskott som de kunnat spara och investera.
Problemet är ju bara att detta inte existerar längre, det är otroligt likriktat samtidigt som tillgången till ”förhandsinformation” är enorm. Föreställ dig att bara ha information om en plats från ett uppslagsverk eller SVT-dokumentär, en plats otroligt olik ditt hemland, och sedan stiga ur planet där - vilken kontrast. Dessutom är allt sanslöst billigt jämfört med hemma. Kan nästan känna en sorg över att man missade detta.
Idag vet du redan hur platser ser ut i detalj från youtube-videos, personerna där lever mer eller mindre samma slags liv som du själv när man kokar ner det - med nyllet begravt i en telefon 10 timmar om dygnet. Då blir kalkylen gällande upplevelse per besvärsenhet mycket sämre.
“Svenskarna reser inte till någonting, de reser från någonting” …
/citat förtext från filmen Sällskapsresan
Jo, jag har rest både under uppväxten och som vuxen. Både charter till öarna i Grekland och Spanien, och till städer som London, Bordeaux, Montpellier, Nice, Berlin, Belgrad, Los Angeles och San Francisco. Har även släkt i annat land som vi besöker ibland, vilket varit givande. Men då bor vi hos dem som gäster, det är inte riktigt samma sak som en charter eller stadssemester.