Jag är medlem i Unionen samt Unionens A-kassa.
Vad är meningen? Jag förstår inte varför jag ska vara medlem i unionen om jag inte får något jag redan har (har försäkringar osv).
De har ju inte inkomstförsäkring eller a-kassa så som jag förstår det, utan det har en separat organisation (Unionen A-kassa) som bara har liknande namn?
Jag förstår a-kassan, vad vad är fördelarna med att vara medlem i facket?
Det är väl bara att läsa på deras hemsida tänker jag 
Du får en inkomstförsäkring som täcker en eller par tiotusenlappar utöver akassan tror jag. Bland annat.
Nu känner jag inte till hur just de facken arbetar, men vårt fack arbetar rätt hårt med att få till bra avtal både gällande löner (eller åtminstone bättre än om arbetsgivaren fick härja fritt), arbetstidsavtal, tillägg mm, och tar strid för medlemmar som hamnat fel lönemässigt, kontrollerar att arbetsgivaren följer avtal mm
Arbetsgivaren (centralt) ville tex ge mig noll i 2022 års lönerevision (inte pga prestation, utan andra orsaker och gällde inte bara mig), men facket förhandlade om det så att det blev någorlunda ok i slutändan
Medlemskapet ger också i mitt fall rätt förmånliga försäkringar.
Kan du inte skicka ett mejl till Unionen och fråga varför du ska vara med? Hade varit intressant att se vad de svarar.
Varför gick du med i början?
Själv är jag inte med i facket men skulle vilja komma åt Sacos lönestatistik för att tydligare se om jag ligger rätt till i lön.
De förhandlar med din arbetsgivare kring kollektivavtal och andra frågor tex vid varsel. Annars företräder du bara dig själv. Du kan ta kontakt med din lokala klubb om en sådan finns och fråga.
För egen del var jag med i Unionen (först SIF) i 25 år. Jag använde mig av inkomstförsäkringen i sex månader, a-kassa lika länge. Fick stöd från deras (numera nedlagda) studiestödsfond om drygt 15kkr.
I övrigt “meh”. Var med om två varsel och en uppsägning. Hade noll personlig kontakt med dem.
Nu är jag medlem i Akavia, valde dem bland annat för att de hade ett bra försäkringspaket, kunde t.ex. få sjukvårdsförsäkring utan hälsodeklaration.
Enligt svenska modellen styrs löner och arbetstid av kollektivavtal som förhandlas fram mellan fack och arbetsgivare. Där avgörs lönenivåer för olika yrken, årligt lönepåslag, arbetstidsförkortning, mm.
De flesta arbetsgivare följer avtalet även för anställda som inte är medlemmar i facket. Så i nuet kan det verka onödigt. Och en del lyckas förhandla sig till bättre avtal själva.
Dock bygger systemet på att fackföreningarna representerar Sveriges arbetare. Om för få är medlemmar tappar de sin legitimitet som förhandlingspart och systemet blir ifrågasatt. Då kan vi hamna där många andra länder är. Att det är var och ens uppgift att förhandla åt sig själv.
En annan tjänst de har är rättshjälp om man hamnar i tvist med sin arbetsgivare. Om man tex råkar ut för en olycka, blir särbehandlad eller blir uppsagd på felaktiga grunder. Sådana processer kostar massor och blir omöjliga att finansiera själv. Även detta bygger såklart på att det är många som är med och betalar för att det ska finnas pengar till de få men extremt dyra tillfällen det behövs.
Sen har iallafall en del fackförbund också en politisk agenda. Därför har det varit svårt för mig att motivera att va med och finansiera en politik jag inte tror på.
Så jag har varit med i omgångar. Gick senast med under Covid. Dels som rättsförsäkring om nått skulle gå åt skogen riktigt. Och dels i solidaritet med andra som kanske hade större risk att det skulle hända dem.
Jag tycker att det är rätt enkelt. A-kassan är kuriosa, den ska man vara med i. I övrigt gällande unionen
Unikt: Trygghetsrådet
Allt annat kan förhandlas själv om man orkar. Oavsett om det är lön eller en försäkring.
Rättshjälpen är ok, men relativt svår att motivera då dina egna försäkringar ofta kan göra samma sak.
LAS är väldigt tydlig, så oavsett kollektivavtal eller inte så är det svårt att påverka eventuella uppsägningar.
För mig handlar det främst om inkomstförsäkringen. A-kassan är bra men den kompenserar inte för hela lönebortfallet vid eventuell uppsägning.
Just det här med att facket måste vara starkt för att kunna ha ett förhandlungsläge är rätt viktigt.
Får också höra ibland av yngre kollegor att de inte ser vitsen, men om man då frågar dem om vissa rätt förmånliga avtal vi har, om de inte gillar dem, så svarar de givetvis att jo, de är jättebra.
När man sen frågar om de tror att det är arbetsgivaren eller facket som driver på att vi har dem så blir de lite osäkra, och när man förklarar lite olika historiska fighter vi haft, och hur arbetsgivaren egentligen velat ha det, då börjar de inse att det är kanske ganska bra ändå.
Men vissa tycker att det räcker att andra är med, de får ju samma förmåner ändå, och det är ju upp till var och en hur mycket man känner att man vill bidra till kollektivet eller bara åka snålskjuts.
Men håller med om att den politiska kopplingen är en styggelse i många fack, hade vägrat vara med i ett fack där mina medlemsavgifter till del går rätt in i partikassan hos ett visst parti.
Vårt är helt politiskt obundet.
Jag är medlem av solidariska skäl då jag ser det som högst osannolikt att behöva eller kunna nyttja medlemskapet då jag som företagare troligtvis sänker min lön innan ev konkurs och på så sätt missar en del av skyddsnäten (därmed varit extra noga med att spara ihop en lite större reservkassa privat än vad som annars kanske hade behövts). Jag tror vår modell med starka arbetsgivarorganisationer konta fackföreningar är en stark bidragande grund till vårt demokratiska samhälle. Sedan kan man så klart alltid hitta brister och fel, men så är det med allt emellanåt.
Facket har spelat ut sin roll speciellt för tjänstemän. I industrier så kan de ha en viss funktion fortfarande även om de har mindre och mindre att säga till om.
Var medlem i facket förr men när jag ville gå ur så var det i princip omöjligt. Processen för att gå ur hade försvårats till absurdum.
Lovade mig själv att aldrig gå med igen efter det.
Det finns andra rätt stora trådar om detta ämne.
Det är dock stört att det ska vara svårt att gå ur. Riktigt fult system för att tvångsbehålla folk.
Jag är inte medlem i något dylikt. Resonerar att jag har mig själv att skylla eller hylla.
Och om jag skulle bli av med mitt arbete så har jag mer ansvar för mig själv att anpassa mig till situationen.
Och om jag vill löneförhandla så gör jag det på värdegrunder jag tror på och levererar efter, samt efter förutsättningar i branschen.
Är i 30-års åldern, anställd i privatägt småbolag - Säkert annorlunda i andra branscher och bolagsformer.
Sök i forumet innan startar trådar!
@moderatorer lås tråden
