Har ju lite släkt runt omkring i världen och som en del har skrivit. Man behöver inte spara i Sverige för vi har ett välfärdssystem. Ska man dra en slutsats från det så beror det på att välfärden har försämrats. Sämre pension, sämre a-kassa osv. Då vill man inte spendera så mycket. Kina har det varit traditionellt barnen som försörjer sina föräldrar när de är gamla. Sparkvoten har alltid varit hög där.
Även ledaren på Aftonbladet drar en möjligtvis vinklad slutsats. F*ck-off pengar. och kopplat till synen på välfärden.
Den andra biten tror jag är demokratiseringen aktier och fonder pga sparformen ISK. Det har gjort det ofantligt mycket enklare att spara i värdepapper. Avanza la fram statistiken på hur sparandet är fördelat åldermässigt bland deras 2 miljoner kunder.
Håller inte med dig där. För både du och @carolinebolmeson är ju ekonomiskt oberoende. Varför fortsätter ni att jobba och inte går i FIRE direkt? Även om jag kan se att Caroline kör sin sjuksköterskeutbildning för det är det hon vill och inte måste.
Jag gillar avsnitten med @MoaD och det är rätt svårt att bryta normen med 40-timmarsveckan på ett arbete. Alla i omgivningen undrar vad man håller på med så fort FIRE nämns.
Jag har ingen buffert över huvud taget, mitt sätt att hantera risken att skiten träffar fläkten är att försäkra hus och bil i ett försäkringsbolag. Och bilen börjar jag fundera på att ändra till halvförsäkring. Jag har svårt att föreställa mig nån händelse som skulle kosta väldigt mycket pengar som inte täcks av redan existerande försäkringar. I mindre summor och levnadskostnad ser jag inget problem med att ta ut från ISK även vid nedgång. Så länge jag är frisk så räknar jag med att jag alltid kan hitta sätt att tjäna i alla fall lite pengar.
Verkar som diskussionen har snöat in sig på vad buffert är. Har man överskottet sparat, oavsett om det ligger och skvalpar på lönekontot /guldtacka/värdepapper kan man likvidera tillgången för att betala av den oförutsedda händelsen.
Det är just det som är problemet, du räknar med att…… Livet är tyvärr fullt av händelser. 42% av Sveriges befolkning gifter sig och sen skiljer 47% av dom sig. Vem bryr sig om bilen, ska du försäkra dig mot kärlek?
Det är klart du kan argumentera för att det händer inte mig. De flesta som misslyckas gjorde det (det är inte mitt fel att…) Statistiken säger dock något annat.
Men man behöver inte chansa. Det går att öka sin sannolikhet att klara sig genom livet rik. Det gör man genom att minska risk med buffert.
Vilket ni nog i stort sett är överens om men har bara valt att definiera buffert annorlunda.
Någon annan kanske definierar buffert enbart som konserver i skafferiet och en full vedbod och tycker att din kontantbuffert är otroligt riskabel @Vrak.
Man kan ta det där resonemanget hur långt som helst men någonstans får man göra avvägningar för vad som är sannolikt.
Vissa nöjer sig med 99% sannolikhet och andra kräver 99,99999% inom sitt lilla intresseområde för risk men även i det senare fallet kan man halka på en isfläck och bryta nacken för att man ignorerat just den risken och struntat i broddar.
Är man arbetslös, sjukskriven, ensamstående förälder med låg inkomst eller har enorma skulder av någon anledning så finns det såklart knappt något utrymme för att spara.
Om vi dock kollar på majoriteten av befolkningen så beror det på att man har valt en livsstil man inte har råd med. I de flesta länder bor man flera personer i samma bostad, antingen som familj eller rumskamrater. Man flyttar hemifrån när man gifter sig. Att bo i centrala Stockholm ses som en mänsklig rättighet.
Alla ska ha nya fräscha bilar, hur många hade haft en bil för 300k+ om de var tvungna att spara och köpa den kontant? Dyra utlandsresor flera gånger per år, nyaste datorn och iPhonen, renovera ett fungerande kök för att man vill ha andra färger.
Nja. Jag skulle nog hoppa av den höga hästen och kalla det för att det mestadels är en medfödd förmåga vi har.
Om man tittar på experiment som Marshmallow-testet har man noterat att förmågan till uppskjuten belöning på det testet som litet barn kraftigt förutspår framgångar sett till hälsa, inkomst, akademisk prestanda osv, för resten av livet.
Rent anekdotiskt tycker jag mig se att många i det här forumet alltid varit sparsamma på något sätt. Vissa har absolut fått det via föräldrarna/omgivningen, men minst lika många har liksom haft en naturlig fallenhet för att vara ekonomiska. Mig själv inkluderat. Ingen har riktigt behövt lära mig den rent grundläggande tendensen att vara ekonomisk per se. Med månadspeng, med resurser i datorspel , och mycket mera.
Att jag ens besökte RT för många år sedan är för att jag började få in mer pengar än vad just jag tyckte att jag kunde göra av med som ung vuxen Så jag började instinktivt söka efter info om aktier/sparande, och resten är historia. Det var alltså något inneboende i mig. Varken mina föräldrar eller någon annan hade uppmuntrat till eller lärt mig särskilt mycket om sparande och definitivt inte aktier/börsen. Jag kunde lika gärna ha konsumerat upp pengarna där och då med den kunskapen jag hade.
Så jag tror mycket mer på arv än miljö när det gäller uppskjuten belöning och sparande. Inte minst just för att Sveriges skolsystem, kultur och samhälle gör det otroligt lätt att spara, se riskerna med lån, osv. Det är inte brist på kunskap eller ens brist på karaktär/viljestyrka. Det beror helt enkelt på hur ens grundläggande personlighet blev beskaffad. För den är till stor del genetisk och i andra hand avgjord av händelser främst under barndomen som redan satt sig i vuxen ålder.
Ett sparande kan ju också förbrukas. Beroende på sparform kan den förbrukas hela tiden. Så jag är inte säker på hur det bäst ska samlas in data eller kunna göras jämförelser på den här typen av frågeställning.
För att ta reda på vad svenskarna har sparat vid ett givet tillfälle kanske den här typen av frågeställning skulle underlätta?:
”jag har möjlighet att inom 10 arbetsdagar kontant betala en oväntad utgift på [belopp] utan att öka min belåningsgrad?”
Så kan beloppet bestå av en drop-down med några olika belopp.
För att reda ut hur mycket svenskar sparar (nysparar) är problemet och frågeställningen helt annorlunda.
Det här är ju sant på ett sätt men frågan är om det verkligen är relevant att dra upp statistik som bygger på snittbeteenden när man ska bedöma risk för sig själv, jag tycker nog inte det.
De flesta som misslyckas gör många saker som jag inte skulle göra och gör inte många saker som jag gör.
Det är stor skillnad på att säga “det händer inte mig” när man planerat och förberett sig noll och besitter noll kunskap kontra om man har full koll på läget.
Majoriteten av vuxna svenskar är överviktiga, det innebär inte att risken för att jag blir överviktig är större än 50%, eftersom min risk bygger på mina beteenden och då kan risken vara närmare 0% medan den för någon annan är närmare 100%.
Det är egentligen samma sak med pengar, när man ger generella råd lär man dumma ner det och titta på snitt och median men ger man råd till en enskild individ som har bättre ekonomiska förutsättningar, kunskap eller bara förmågan att skjuta upp belöning till senare så behöver det inte alls innebära mer risk att inte sitta på en kontantbuffert.
Man kan t.ex. minska sin risk genom att använda belåning tidigt i livet (se bl.a. artikeln Diversification Across Time från 2013 av Ian Ayres och Barry J. Nalebuff på Yale University), eller på andra udda sätt som känns kontraintuitiva. Men belåning och värdepapper är att likna med en hammare, gör du rätt är det en fantastisk uppfinning som kommer göra att bygget går mycket snabbare, gör du fel så slår du sönder tummen.
Samma sak med giftermål som du också tog upp, om jag antingen inte har tänkt gifta mig eller bara gör det med äktenskapsförord så är ju den ekonomiska risken begränsad. Att alla andra väljer att gifta och skilja sig utan äktenskapsförord påverkar ju inte min risk.
Om jag ska svara på trådstarten i form av varför människor i utvecklade länder generellt sparar ”så lite”, även om just vi svenskar sparar mycket relativt andra, så tänker jag lite löst såhär: För det första är det ju inte så konstigt att folk på ett forum för sparande och investerande tycker att vanligt folk sparar och investerar i underkant. Det blir ju lite som att fråga på ett brädspelsforum varför människor spelar så lite brädspel. Det är ju självklart att vi tycker att det är lite; det är ju de som sparar mycket som är här, liksom.
Sedan är det ju så att det moderna välfärdssamhället så som vi har byggt upp det under de senaste 150 eller så åren bygger på att individer inte ska behöva spara. Individens välfärd är inte längre individens ansvar, utan statens. A-kassa, sjukförsäkring, pension, socialbidrag, det är i princip statens uppgift att se till att folk klarar sig utan eget sparande. När människor hamnar i ekonomisk knipa så ser vi det som statens uppgift att ta dem ur den. Det kan man tycka är bra eller dåligt, men det är så den moderna välfärdsstaten är uppbyggd.
Detta samverkar sedan med den andra grundbulten, kapitalismen, som länkar människors framgång till deras förmåga att få andra att spendera sina pengar. En enorm del av vår ekonomi går ut på att komma på olika sätt att få människor att spendera sina pengar på en viss tjänst eller vara.
Och det här är såklart inget unikt för Sverige, vilket är varför vi inte sticker ut här, eller snarare att vi sticker ut i det att vi sparar relativt mycket. Kanske den gamla protestantiska arbetsmoralen (länder som Tyskland, Nederländerna och Österrike ligger ju också högt här). I vilket fall som helst så ser jag tre grundläggande orsaker till att någon på RT tycker att folk sparar för lite:
Det är inte folk som sparar lite, det är vi som sparar mycket.
Samhället är uppbyggt för att man inte ska behöva spara.
Ekonomin är uppbyggd på att övertala folk till att inte spara.
Förmodligen ett stort urval där många deltagare är återkommande och där man får svara på:
Hur mycket sparar du?
Hur stor förmögenhet har du?
Hur är din förmögenhet fördelad över olika tillgångsslag?
Det kan hända att deltagarna skattar det något fel men får man ovan kan man ju se om förmögenheten och fördelningen står still mellan enkäterna eller rör sig vilket kan förklara hur mycket de egentligen nysparar om man också får ett hum om vad de sparar i.
Frågorna lär vara fler och mer detaljerade i praktiken för att styra in respondenterna så att de tänker rätt kring tillgångar, lån och nettoförmögenhet då alla inte förstår vad det är för något.
Men någonstans blir det mycket antaganden, som i och för sig kan fungera skapligt för ett stort urval.
Intressant. Tänker att skyddsnäten är anledningen att man inte behöver spara så mycket i Sverige som många är inne på. En lyx enligt mig.
För vår familj med den höga skatten på förvärvsarbete kompenserat med en relativt hög tjänstepension känns det orimligt att privatspara några stora summor.
Vi har löst det väsentliga, hus, villa, bil och har det vi önskar oss med rimliga säkerhetsmarginaler. Jag ser ingen större anledning att privatspara när vi troligtvis kommer att ”tjäna” långt över vad vi två vuxna i hushållet har behov av.
Jag tror detta är en anledning att höginkomsttagare inte spar så värst mycket. Den stora massan som tjänar upp till brytgräns, där kanske det finns ett litet behov av spar tänker jag.
De som lever på marginalen varken kan eller har intresse av buffert misstänker jag.
Det stämmer för de som tjänar väldigt bra, redan vid 80k bruttolön får man ca 11k tjänstepensionsavsättning, förmodligen 12k för de flesta för att de har någon procent extra via deltidspensionsavsättning i kollektivavtalet.
Tjänar man 100k blir det 17-18k tjänstepensionsavsättning och vips har man ett långt större tjänstepensionssparande än de flesta har i totalt sparande, utan att man gör något själv.
Undantaget är om man vill jobba deltid eller gå i pension tidigare, då är det rimligt att spara mer privat även som höginkomsttagare.
Sparar inte höginkomsttagare mest? Även sett relativt till ens månadslön? Jag kanske lever i en egen bubbla men min uppfattning är att det är de som har mycket pengar över när räkningarna är dragna som sparar mest.
Jag är också höginkomsttagare men sparar väldigt mycket vid sidan om tjänstepensionen. Inte nödvändigtvis för RE men resan mot FI är det ultimata målet. Nyfiken på ert hushåll som ej sparar, vad lägger ni era höga löner på?
Folk sparar väl “för lite”! för att dom vill ha större boende, bättre bil, finare kläder, nya mobil mm mm än vad dom egentligen har råd med?
Jag bor mindre o billigare än jag har råd med, det gör att jag har över att spara.
Vad menar du med att de ”egentligen” inte har råd? Jag är med på att folk som tar SMS-lån för att köpa sneakers är i den kategorin, men det är ju en liten minoritet.
Tja det är en bra fråga, men det är lätt att man tittar på dagens lånenivå och budar lite väl högt på det där huset man vill ha så man lägger sig rätt nära max vad man klarar av och kanske får ta sin buffert för att “vinna budandet”
Om sen räntan går upp eller nått går sönder man förlorar inkomst eller sånt. . då hamnar man snabbt i trubbel
Nej det handlar om det klassiska missförståndet att lån och krediter inte adderas ovanpå investeringar i en riskkalkyl eftersom dom blir en positiv effekt i en lönsamhetskalkyl. Man kan inte ignorera risk genom att överkompensera avkastning.
I en riskkalkyl ska lånen med, även om räntan är 0 eftersom lån är en risk på samma sätt som ett sparkonto med 0 ränta så ska summan adderas till din nettoförmögenheten. Summan ska i slutet helst bli 100% minus din totala standardavvikelse (som är eländig att gissa sig fram till, den är omöjlig att få exakt) Det beror på att du inte vill behöva påverka din ekonomi vid en avvikelse.
, och mycket mera.
Så jag började instinktivt söka efter info om aktier/sparande, och resten är historia. Det var alltså något inneboende i mig. Varken mina föräldrar eller någon annan hade uppmuntrat till eller lärt mig särskilt mycket om sparande och definitivt inte aktier/börsen. Jag kunde lika gärna ha konsumerat upp pengarna där och då med den kunskapen jag hade.